GODKÄND!
YIIIIHAAAAAAAAA.... godkänd på körprovet!
Efter en ganska lugn natt med bra sömn vaknade jag förvånansvärt utvilad och pigg klockan kvart i sex i morse. Frukost i magen och nerverna på spänn.
Det var jag och en kille till från Mårtensson som stod utanför grindarna och väntade. Himlen var blytung och regnet i luften. Men tankarna var långt borta från regn och väder och helt inställd på att få hojen runt banan på ett bra sätt.
Vi körde på varsin hoj ut till testbanan och det kändes helt okej. Nerverna var under kontroll och jag hade bra blick. En bra dag att köra upp på kändes det som.
Ute på banan fick vi ganska gott om tid till att köra de olika banorna. Vi nötte på krypkörningsbanorna rejält eftersom det är de som upplevs svårast av många. Själv har jag inte haft så mycket problem med dem utan mest kännt mig lite nervös ute i trafiken. Man känner sig verkligen oskyddad när man sitter där på hojen och trängs med både bussar och galna taxichaufförer!
Efter att vi gjort allt några gånger ute på testbanan satte vi oss och väntade in de två trafikinspektörerna. Vi blev tilldelade en kille som heter Mattias och han verkade väldigt lugn och mycket trevlig. Nerverna var fortfarande under kontroll.
Han tog legitimation på oss allihopa och förklarade hur han tänkte gällande körningen idag. Jag stod först på listan så jag skulle börja köra. Skönt tänkte jag, lika bra att få det gjort.
Jag fick göra lotteriet vad gällde krypkörningsbana och så klart fick jag den som kan kännas lite svårare av de två. Serpentinen. Ut på banan och göra säkerhetsinspektion på cykeln. Elektronik. Det var inga större problem, jag kände mig trygg. Nervositeten hade nu stigit en grad.
Dags för krypkörningen! Nu jävlar satte fjärilarna i magen igång på riktigt. Jag tror jag satt och darrade genom hela krypkörningen... fast det märktes nog inte för det gick lika bra som det brukar. Det var så jäkla gött att ha det klart på första försöket.
Resten av provet på banan gick galant. Jag klarade mig på första försöket på alla moment och det var sen dags att vänta för att de andra i gruppen skulle få göra samma sak.
Himlen var fortfarande tung av moln men det kändes ändå lättsamt att sitta där med banan avklarad. Trafiken kvar.
Även där var jag först ut och det var rejält nervöst kan jag säga. Men vi körde kända vägar där min mc-lärare har kört med mig många gånger förut. Jag var supernoga och gjorde verkligen mitt bästa. Det var några småsaker som jag störde mig på och bland annat körningen på motorvägen som blev lite väl långsam då jag fastnade bakom en långtradare. Men tryggt och skönt och vid det här laget kändes fjärilarna nästan som en hjälp.. de fanns där men gjorde mig mer skärpt och närvarande.
Det blev väldigt mycket motorväg och jag misstänkte redan där att han hade några invändningar på min körning.
Väl tillbaka och dags för betyget. ........ sååå sjukt nervös när jag gick fram till honom!
Jag fick möjlighet att själv utvärdera först och kommenterade då hastigheten på motorvägen. Att jag själv hade reflekterat över det kändes som att han gillade. Jag var medveten om att jag inte hade hållt ett bra tempo men kunde ge en vettig förklaring. Han hade själv samma tankar och tyckte att det var lite tveksamt tempo. Men i övrigt inga konstigheter och klart godkänd!! SWEEET!!!
Jag är så jäkla glad just nu att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Den här helgen kommer kännas toppen och semestern blir lite extra skön när jag vet att jag kan slappna av och bara ta det lugnt. Motorcykelåkningen till Varberg senare i juni blir ju verkligen av nu Min första minisemester på motorcykel.
// Manuel
Snyggt! Grattis och ha en trevlig semester!
