Bayonetta är japansk speldesign i sitt esse

Flakmonkey
Bayonetta är japansk speldesign i sitt esse

Sådär då kan man lägga till #Bayonetta i listan över avklarade spel. Fick lite intressant statistik efter målgång. Effektiv speltid om man tar mina bästa tider på de olika banorna blev till slut 4 timmar 43 minuter 00 sekunder och 96 hundradelar men tittar jag på den sammanlagda speltiden så är den över 20 timmar. Lite intressant är också att jag bara har en vän på Xbox Live som har rapporterat en tid på sista banan (grattis Ippi) medan det var ett tiotal som klarat av de första 2-3. Rätt intressant faktiskt och lite sorgligt på samma gång. Dels att så få ens har spelat det men framförallt att så många inte tagit sig hela vägen till målet. Men men, nu till min lilla recension.

Vad är det för något?
#Platinum Games första spel till de HD-konsolerna och deras första titel som gått hem hos både konsumenter och journalister. #Devil May Crys skapare Hideki Kamiya ligger bakom det och det märks då det är en actiontitel i hektiskt tempo och "over the top"- strider med en inte helt genomgod hjältinna i huvudrollen. Hon heter just #Bayonetta och är en häxa som efter 500 års dvala på sjöbotten finner sig inblandad i en intrig som inleddes dagen hon föddes och som nu tvingar henne att minnas och möta sina gamla demoner.

Gillade
Grafiken:
Härlig färgpalett, häftiga effekter och en skönt utflippad design är alla bra egenskaper när man beskriver ett spels grafik, men det är inte det bästa med #Bayonettas visuella egenskaper. Nej den viktigaste är att hela fyrverkeriet flyter på så pass bra som det gör. En hög och framförallt stabil bilduppdatering är viktig i alla spel men det är ännu viktigare i ett spel av den här typen där det krävs millimeterprecision och hundradelstiming. Andra utvecklare som nöjer sig med instabil fps kring 30-sträcket bör ta lärdom.

[ia=27078; large]

Stridsmekaniken
Jag förstår de som testar #Bayonetta och avfärdar det med att man bara behöver trycka som en tok på attackknapparna för det är så i början. Du kommer inte få någon bra poäng på banorna, men du kommer tveklöst att ta dig vidare. Det tar emellertid inte alltför lång tid innan du kommer till passager där du måste sätta dina kombos och undvika attacker i precis rätt tidpunkt för att aktivera witch time (aka bullet time, aka slow motion) för att kunna ta dig vidare. I många fall kan detta leda till frustration men eftersom bilduppdatering är så hög och stabil samt att kontrollen är så precis är det ett rent nöje att lära sig och kombinationer och fiender. Det är inget avancerat där du måste bända fingrarna ur led för att bemästra allt, utan det handlar som sagt mer om träning, timing och taktik.

Svårighetsgraden
Har redan nämnt det här i ett blogginlägg men det tåls att påpekas igen - #Bayonetta har en närmast perfekt svårighetsgradskurva. Till en början kan det som sagt tyckas vara lätt men det tar inte lång tid förrän du stöter på rejäla problem och du tvingas spela om samma sekvenser flera gånger. Det är emellertid aldrig frustrerande eftersom du hela tiden känner att du blir bättre och att om du bara skärper dig så kommer du klara det. Det är helt enkelt bara en fråga om tid och träning och så är det genom hela spelet. Det är faktiskt först när du spelar om banor du redan tagit dig igenom en gång som du inser hur mycket bättre du faktiskt blivit och det är en riktigt kul känsla som är alltför ovanlig i dagens spel.

[video=2589]

Ogillade
Handlingen:
Om exakt styrning och utmanande spelmekanik är några av de saker som jag brukar uppskatta med japanska actiontitlar så är handlingen den stora negativa komponenten och tyvärr är #Bayonetta inget undantag. Jag tycker visserligen att hjältinnan själv är en rätt intressant karaktär och historien om de två klanerna som tllsammans vakade över världen har en bra grundpremiss, men som så ofta är fallet dras det ner av berättandet. Det är rörigt och löjligt på samma gång och även om det inte är hemskt på något sätt så tappade jag intresset efter några banor.

Sammanfattning
När jag började spela #Bayonetta så visste jag mycket väl att det skulle vara en av de där titlarna som jag antingen älskar eller hatar. Som tur var så var det kärlek vid första ögonkastet, eller första öronkastet om man ska vara riktigt korrekt eftersom det var när "Fly me to the moon"-remixen akompanjerade mitt första slagsmål som jag visste att det här var ett spel i min smak. Visst kan man tycka att det är barnsligt och överdrivet men det är just den lekfullheten som gör att stridssystemet kan vara så extremt och tillfredsställande. Det är faktiskt en fröjd att ställas inför nya fiender som måste bemästras och det är i min mening det bästa betyg man kan ge ett spel av den här typen.

#blogg

Medlem
Bayonetta är japansk speldesign i sitt esse

Fortsätt skriva såna här utvärderingar, du skriver jättebra!
Sedan undrar jag om du spelade till xbox eller ps3?

Medlem

Glöm frågan förresten. Xbox it is.

Flakmonkey

360 lirade jag det på, det ska ju vara avsevärt mycket sämre till PS3 så onödigt att köpa den versionen känner jag ^^

1
Skriv svar