Metro: Last Light

Robot
Metro: Last Light

När den andra boken i den ryska serien inte blir spel, måste man döpa om uppföljaren till förra årets mysigaste överlevarskräckis.

#metro-2033, #4a-games, #metro-last-light


Medlem
Metro: Last Light

Njut av det första

Medlem
Medlem

Usch, kan bara längta! Älskar vad östeuropéerna hittar på i spelväg.

Medlem

Jag har ännu inte spelat ettan då det verkar vara superbuggigt på konsoll och så har jag en gammal burk som inte klarar av det =(

Måste uppgradera PC:n nu!!!

Medlem

Jag gillade ettan. Kort SP men med underhållande gameplay och en story som man iaf brydde sig om att lyssna på.

Medlem

Spelat igenom flera ggr Metro upptäckt nya saker varje gång. Last Light måste ju bara bli en ny höjdare!

Medlem

skulle inte kalla smyga i första spelet svårt, klarade stora delar av spelet med smygandet som min vän, behåll gärna mekaniken från förra spelet, det var episkt att smyga omkring i tunnlarna och skjuta sönder eller släcka lampor

Inaktiv

Väl snål förhandstitt. Känner mig inte speciellt mycket klokare på spelet nu än innan.

Medlem

Tänk er ett MMo eller ett vanligt RPG i Metro stil

Medlem

Tycker att storyn i ettan var riktigt dålig, men det kanske var för att jag läst boken precis innan. Om man inte skjutit så mycket utan fokuserat mer handlingen och atmosfären hade det blivit grymt. Nu skulle man skjuta så mycket som möjligt och allting, det fanns monster överallt, och i stora klungor dessutom. Första gången huvudkaraktären avfyrade ett skott i boken var det typ 100 sidor in och då var det varningsskott. Om man gjort så i spelet med hade det byggts upp en mycket härligare stämning och när de första skotten hade avfyras hade det känts mycket tyngre och läskigare. Men folk vill väl ha action så det lär väl aldrig hända.

Medlem
Medlem
Skrivet av predator:

Tycker att storyn i ettan var riktigt dålig, men det kanske var för att jag läst boken precis innan. Om man inte skjutit så mycket utan fokuserat mer handlingen och atmosfären hade det blivit grymt. Nu skulle man skjuta så mycket som möjligt och allting, det fanns monster överallt, och i stora klungor dessutom. Första gången huvudkaraktären avfyrade ett skott i boken var det typ 100 sidor in och då var det varningsskott. Om man gjort så i spelet med hade det byggts upp en mycket härligare stämning och när de första skotten hade avfyras hade det känts mycket tyngre och läskigare. Men folk vill väl ha action så det lär väl aldrig hända.

Va? Artyom skjuter väl det där varningskottet du snackar om på typ andra sidan? Sen blir han utskälld för han just skjöt skottet som en varning


signatur

Game long and prosper

Medlem

Första spelet var ruskigt bra, trots att det hade en hel del brister. Ser verkligen fram mot detta spelet.

Medlem
Skrivet av Javas:
Skrivet av predator:

Tycker att storyn i ettan var riktigt dålig, men det kanske var för att jag läst boken precis innan. Om man inte skjutit så mycket utan fokuserat mer handlingen och atmosfären hade det blivit grymt. Nu skulle man skjuta så mycket som möjligt och allting, det fanns monster överallt, och i stora klungor dessutom. Första gången huvudkaraktären avfyrade ett skott i boken var det typ 100 sidor in och då var det varningsskott. Om man gjort så i spelet med hade det byggts upp en mycket härligare stämning och när de första skotten hade avfyras hade det känts mycket tyngre och läskigare. Men folk vill väl ha action så det lär väl aldrig hända.

Va? Artyom skjuter väl det där varningskottet du snackar om på typ andra sidan? Sen blir han utskälld för han just skjöt skottet som en varning

Ok då Men om man inte räknar med den lilla incidenten i början av boken tar det faktiskt väldigt lång tid innan några skott avfyras, och jag har för mig att de va varningsskott i en tunnel typ 100 sidor in i boken. Skit samma, vad jag menar är att jag tycker spelet var alldeles för action inriktat till skillnad från boken.

Medlem
Skrivet av predator:
Skrivet av Javas:
Skrivet av predator:

Tycker att storyn i ettan var riktigt dålig, men det kanske var för att jag läst boken precis innan. Om man inte skjutit så mycket utan fokuserat mer handlingen och atmosfären hade det blivit grymt. Nu skulle man skjuta så mycket som möjligt och allting, det fanns monster överallt, och i stora klungor dessutom. Första gången huvudkaraktären avfyrade ett skott i boken var det typ 100 sidor in och då var det varningsskott. Om man gjort så i spelet med hade det byggts upp en mycket härligare stämning och när de första skotten hade avfyras hade det känts mycket tyngre och läskigare. Men folk vill väl ha action så det lär väl aldrig hända.

Va? Artyom skjuter väl det där varningskottet du snackar om på typ andra sidan? Sen blir han utskälld för han just skjöt skottet som en varning

Mjo, nackdelen med att göra spel av böcker/filmer är att det blir för mycket action för att göra spelet underhållande. Jag älskade storyn i spelet och köpte boken tack vare spelet. Så om alla som läst boken tycker att den är tusen gånger bättre än spelet...så måste det vara den bästa bok som skrivits sen Sagan om Ringen?
Ok då Men om man inte räknar med den lilla incidenten i början av boken tar det faktiskt väldigt lång tid innan några skott avfyras, och jag har för mig att de va varningsskott i en tunnel typ 100 sidor in i boken. Skit samma, vad jag menar är att jag tycker spelet var alldeles för action inriktat till skillnad från boken.


signatur

Game long and prosper

Medlem
Skrivet av Thane:

Tänk er ett MMo eller ett vanligt RPG i Metro stil

Stalker är väl så nära man kan komma då

Medlem

Jag njöt till större delen också av det första spelet. Men det var lite opolerat, sådär som alla andra ryska (förlåt, Ukrainska!), stämningsfulla spel varit hittills. *host*Stalker*host*

Medlem

Jag håller f ö också med om att det hade varit kul om man fått skjuta lite mindre flygande demoner och utforska de stämningsfyllda nivåerna lite mer. Men det hade nog varit ett svårare spel att sälja, tyvärr.

Medlem
Skrivet av Mats Nylund:

Jag njöt till större delen också av det första spelet. Men det var lite opolerat, sådär som alla andra ryska (förlåt, Ukrainska!), stämningsfulla spel varit hittills. *host*Stalker*host*

Ja, men på något sätt så har detta ickepolerande sin charm. Jag tycker alltid att det för med sig någon slags öststatskantighet och bidrar till att bygga upp stämningen om sovjetisk spartanskhet med överlevnad som minsta gemensamma nämnare. Allt är grovhugget och funktionellt utan att man för den sakens skull alltid sätter människan i centrum.
Skillnaden är att i amerikanska spel (eller USA inspirerade diton) så skall man alltid tycka så jäkla synd om protagonisten. Alla är dumma mot honom/henne vilket rättfärdigar att man ger allt och alla i sin omgivning akut blyförgiftning kaliber 45. Och detta börjar bli riktigt gammalt. Jag kan inte förmå mig att tycka synd om en US marine i Afghanistan. Dels för att de är frivilliga och dels för att allting har blivit så jäkla vinklat och NATO framställs som några slags fredsmessias.

I de här öststats spelen så har man inte den känslan. I Stalker så har jag alltid haft känslan av att man mer är en produkt av miljön och att det inte hjälper att gråta några krokodiltårar för ingen kommer att hjälpa dig i alla fall. Ödesmättat är kanske ordet. Jag vet inte.


signatur

I came here to ruin your day. God sent me.

Medlem

Ge mig nu, detta kan bli riktigt skoj

Medlem
Skrivet av Kentbrack:
Skrivet av Thane:

Tänk er ett MMo eller ett vanligt RPG i Metro stil

Stalker är väl så nära man kan komma då

Menar att det skulle vara ett grymt spel

Medlem
Skrivet av azynkron:

Ja, men på något sätt så har detta ickepolerande sin charm. Jag tycker alltid att det för med sig någon slags öststatskantighet och bidrar till att bygga upp stämningen om sovjetisk spartanskhet med överlevnad som minsta gemensamma nämnare. Allt är grovhugget och funktionellt utan att man för den sakens skull alltid sätter människan i centrum.
Skillnaden är att i amerikanska spel (eller USA inspirerade diton) så skall man alltid tycka så jäkla synd om protagonisten. Alla är dumma mot honom/henne vilket rättfärdigar att man ger allt och alla i sin omgivning akut blyförgiftning kaliber 45. Och detta börjar bli riktigt gammalt. Jag kan inte förmå mig att tycka synd om en US marine i Afghanistan. Dels för att de är frivilliga och dels för att allting har blivit så jäkla vinklat och NATO framställs som några slags fredsmessias.

I de här öststats spelen så har man inte den känslan. I Stalker så har jag alltid haft känslan av att man mer är en produkt av miljön och att det inte hjälper att gråta några krokodiltårar för ingen kommer att hjälpa dig i alla fall. Ödesmättat är kanske ordet. Jag vet inte.

Ja, det är något visst med öststatsspel (eller vafan, alla bra kommer ju från Ukraina egentligen ). Man accepterar obekvämligheter i Stalker, som man aldrig skulle gå med på i ett västerländsk spel, bara för att de är så charmigt råbarkade på något sätt.

Medlem

Första spelet var jätte bra!
men så otroligt krävande :/

1
Skriv svar