Musikvecka

Sådär nu tänkte jag ta och skriva lite igen. Så gott jag kan i alla fall, katten lade sig precis i knät och min vänsterarm. Jag har varit och kollat på musik förra veckan. Bland annat så hade jag lovat min snart blivande fru att följa med på Where the action is innan jag visste vilka band som spelade. Band listan såg ut som följande,
Brandon Flowers
Bright Eyes
Coldplay
Daniel Adams-Ray
Glasvegas
Jenny And Johnny
Paolo Nutini
Royal Republic
Sahara Hotnights
Serenades
The Ark

Det var inte mycket jag kände igen och det lilla jag hört av vissa så har det väl om jag milt uttrycker mig inte varit min påse av skit. Sahara Hotnights brukar jag tycka är helt ok och tänkte att dom kan man i alla fall se, men tyvärr råkade vi missa dom då dom spelade först. Resten av banden lät oerhört lika i mina öron och såg väldigt lika ut också. Men det är väl så när man inte är inne i en viss musik stil. Man hör ju för jämnan att hårdrock bara är ett bröl. Det var samma sak för mig fast istället för bröl var det ett gnäll. publiken gör ju inte heller musiken mycket bättre, folk står rakt uppochner och bara lyssnar, på sin höjd klappar dom händer när banden spelar någon känd låt.

Nästa tillställning jag besökte var The big 4. Anthrax, Megadeth, Slayer och Metallica. Hade gärna besökt Iron Maiden också men man kan ju inte få allt.
Innan konserten så var jag lite orolig över ganska bakfylla som jag dragit på mig med hjälp av min mycket eminenta barndomskamrat Mats. Som tyckte att lördagen var en bra dag för att ordna med min svensexa. En mycket trevlig tillställning alldeles i min smak.
Den gång hade jag släpat med mig min blivande fru, man måste ju lära dom små liven om riktig musik och andra av livets nöjen. Det går riktigt bra, hon berättade att hon orkar lyssna upp till låtval som Angel of death med Slayer sen blir det för tungt för henne. Anthrax öppnade iaf och hade en bra spelglädje och bra låtval. Tyvärr var ljudet inte bra. Men det är det aldrig nästan på dom första förbanden. För det var det dom var tyvärr förband åt Metallica vilket var jäkligt synd för om alla fått spela på samma villkor så hade det varit en magisk afton. Megadeth har tyvärr alldrig varit bra live, jag tror det beror på Dave Mustaines sätt att sjunga då han sjunger med sammanbitna tänder. Det var även lite väl mycket gitarronani för min del och dåligt ljud.
Sen kom Slayer som i min mening det enda riktiga trash-bandet av dom 4. Grym låtlista och bandet såg verkligen ut att trivas på en stor arena. Detta var kvällens bästa enligt mig, tyvärr för kort och eftersom jag hade min sambo med mig så gick jag inte fram i publikhavet och röjde utan nöjde mig att stå kvar vid mixerbordet och lyssna.
När kvällens huvudakt började så var det som vanligt med den gode, den onde och den fule introt och första låten var Hit the lights. Metallica hade ett bra låtval endast två låtar efter black album som var deras början på deras sell out och man slapp Nothing else matters. Lite menlösa solon mitt i allt drog ner lite. Dessutom kan Lasse Kongo från Danmark inte spela trummor vidare bra. Om han hade koncentrerat sig på spela i samma tempo en hel låt istället för att motionera tunga varannan sekund så hade det varit mycket bättre. När han väl spelat en låt med ett hyfsat genomförande så blir han så glad att man kan tro att han vunnit Wimbledon.

Men över det hela var det en bra kväll och vecka.

#blogg

Tyvärr är det nog inte mixerkillens fel utan mer Metallica som inte låter dom andra ha bättre ljud. The big 4 är tyvärr bara en benämning om jag hade fått välja the big 4 of trash så hade det livit Slayer, Testament, Exodus och Sepultura eller nåt liknade. Tror banden hade haft större glädje också istället bara för att vara förband åt Metallica. Dom hade förvisso inte fått spela på Ullevi. Men när jag blir miljadär så ska jag fan hyra Ullevi och ställa ordning gratis konsert med bra band.