Tillbaka till fantasilösheten

När jag kommer hem är det dags att uppleva den femte och sista delen av Back to the Future. Säcken ska knytas ihop och jag undrar så smått; var det någon idé att ens öppna den? Den första episoden var en omsorgsfullt utmejslad nostalgikavalkad. Men så avslutade jag min recension med orden: "Vad finns mer att berätta?"

Jo, det fanns en del att berätta. Grundstoryn är helt okej, ibland till och med lysande, men åtminstone alltid stabil. Som äventyrsspel betraktat har jag däremot en hel del att önska. Det är svårt att peka på någon enskild detalj, jag har snarare stört mig på det faktum att när en del har fungerat, säg pusselbiten, är det något annat i maskineriet som gått sönder, typ dialogerna. Sällan eller aldrig har Telltale träffat rätt med alla bitar och det känns slarvigt och inte speciellt kreativt.

Men... kanske, ja, kanske sparade de det bästa till den stora finalen? Jag tvivlar – men hoppas likt förbannat.

[ia=28064; large]
Femte gången gillt?

#blogg

På riktigt? Jag hade det med den första episoden... men sedan dess, not so much. Vad håller din låga levande? Vad är din hemlighet?

Skam den som ger sig, avslutningen av BttF var riktigt fin!

Jurassic Park kommer – ge inte upp! Håll till godo med Travellers intro så länge och låt fantasin spinna iväg...