Stilpolisen Nomura
Jag ser fram emot Final Fantasy XIII-2. Väldigt mycket. Men när jag ser en del av karaktärerna gör det lite ont i hjärtat, och i ögonen. Tetsuya Nomura träffade helt rätt i Final Fantasy VII. Pang, bom, strike. Men sedan dess har han kämpat med att göra om Final Fantasy-serien till någon slags personligt interaktiv modetidning.
Det är väldigt svårt att relatera till haute couture, som Nomura så desperat gärna vill efterlikna. Herregud, plaggen sys för att bäras en enda gång! Ändå har Nomura fått fritt spelrum i snart 15 år med diverse kreationer. Det får räcka nu.
Jag kom ihåg Vivis kraftiga rock och slokande trollkarlshatt i Final Fantasy IX, för att den gick rätt in i hjärtat. Trots fantasyklichéerna fanns det något genuint och äkta. Men Lulus bältesindränkta klänning (jo, Nomura brukar misshandla allt och alla med bälten i alla dess former), Squalls pälskrage och all denna nakna hud (Vanille, Yuna, Rikku – you name it!) bidrar bara till att distansera mig från berättelserna. Det vill jag inte. Det är inte äkta, inte genuint, inte på riktigt.
Förresten, här kommer en bild från Final Fantasy XIII-2.
[ia=28216; large]
Vadå? Färgkombinationen.
En Bamseponny av folket
Jag älskar att göra narr av japanskt klädes couture.
visst var väll ändå de äldre FF spelens design bättre, mer fantasy och mindre "hur många modedesigners gick åt under konflikten som är din dress?".
"Satire is meant to ridicule power. If you are laughing at people who are hurting, it's not satire, it's bullying." - Terry Pratchett
Äh, vem bryr sig om Final Fantasy längre? Jag förlorade hoppet om serien redan för ett par år sedan... Med hela Fabula Nova Crystallis-grejen (stavning?) är det tydligt att Square Enix inte har en jäkla aning om vad de håller på med längre. Vrålsynd, för jag har spelat igenom (och älskat) precis varenda FF-lir från del ett till tio. Tolvan var ett bra rpg med, men det tog konceptet så långt ifrån ursprungsidén med FF att de lika gärna hade kunnat kalla det för något helt annat.
Tycker det är väldigt intressant att det företag som sitter på de två starkaste j-rpg-korten i branschen (FF & DQ) tycks ha såpass olika strategier för serierna. Medan FF horas ut (!) och misshandlas brutalt med skräpiga sidotitlar, obegripliga avknoppningar och whatnot så har DQ-serien behållit sin värdighet. Visst finns givetvis en hel del sidogrejer även för DQ-spelen, men det är ingenting i jämförelse med hur FF-märket vattnats ur och till skillnad från FF håller det mesta DQ-relaterat faktiskt en genuint hög kvalité.
Åh, jag blir aldrig trött på att vara bitter över att min gamla älskade Final Fantasy-serie numera är förstörd. Mer kaffe på det!
