Episkt fall
[ia=28241; large]
Det här är ett ben (eller ett knä, om man ska vara noga). Idag, när jag var ute på min morgonjogg, föll jag huvudstupa rakt i backen med handflatorna, knä och höft som bromsklossar. Ni förstår, jag springer hellre än bra nu för tiden. Då blir inte stegen så höga och då kan minsta lilla rot resultera i en vurpa av storlek större. Men ändå, trots att jag föll tungt och hårt, blev detta resultatet. Det kan jag leva med.
Löpning är fantastiskt. Direkt efteråt sprang jag vidare utan att ens borsta av mig. Plötsligt gick löpstegen av sig själva och den tunga tröttheten sen innan var bortblåst. Ont gjorde det inte alls, men högerbenet började domna bort så sakta. Inte förrän jag stannade, tre kilometer, senare, kom värken krypande. Det var precis som om kroppen bestämde "okej, spring vidare så tar vi smärtan när du är klar". Fascinerande.
En Bamseponny av folket
Jag trodde "Wolfman" dog i slutet på filmen?
Milos Formans "Hair" är passande varje dag...