Som ett ljus i mörkret

Rubriken är i ostigaste laget, men det gör den inte desto mindre sanningsenlig. Svensk friidrott har legat mig varmt om hjärtat ända sedan 2000 och OS i Sydney. Nog fick jag upp ögonen för friidrotten i rättan tid, för jisses, vilka fantastiska år det var fram till 2007. Men sedan dess – mörker. Skadad Sanna Kallur, frånhoppad Christian Olsson och sluthoppat för både Kajsa och Stefan. Bland alldeles för mycket annat.

Men så har vi förträffliga, förstklassiga och fantastiska Angelica Bengtsson. Redan som 17-åring lade hon beslag på juniorvärldsrekordet och har redan vunnit alla guld en junior kan vinna. Det är så häftigt att se henne. Inte idoliserar hon stavhoppsdrottningen Isinbayeva, som är den enda kvinnan över fem meter. Anledningen? Sergej Bubka har ju hoppat så mycket högre!

I morgon hoppar Angelica på DN-galan i Stockholm. Det kommer att bli häftigt, det också.

[ia=28467; large]
Destined to be a legend.

#blogg

Okej! Haha