Angående Catherine-recensionen
Bara en snabbuppdatering angående den utlovade augusti-recensionen av Xbox 360- och PS3-spelet #Catherine. Som några av er påpekat så vet jag att jag lovade en recension strax efter USA-släppet, men eftersom spelet nyligen bekräftades för Europa-släpp så har vi bestämt att publicera recensionen i samband med att det går att köpa i svenska butiker. I höst eller vinter kommer recensionen, med andra ord.
Men jag kan redan nu säga att spelet är uppe och nosar på den övre delen av betygsskalan. Så om du har svårt att hålla dig till tåls och funderar på att importera så kan du göra det med gott samvete!
Den som väntar på nåt gott väntar alltid för länge, åtminstone när man gillar spel och bor i Europa...
Också, tipsa i nyhetstråden om ett incestuöst eroge spel!...How the mighty have fallen.
(hade en vän som var helt inne på Kana, sisådär runt år 2000, En riktigt störd individ idag)
"Satire is meant to ridicule power. If you are laughing at people who are hurting, it's not satire, it's bullying." - Terry Pratchett
Också, tipsa i nyhetstråden om ett incestuöst eroge spel!...How the mighty have fallen.
(hade en vän som var helt inne på Kana, sisådär runt år 2000, En riktigt störd individ idag)
Pratar du om Sebastian, min dödsnemesis? Med fokus på din sista mening.
By deciding what is right you ultimately end up blind.
Jo verkligen, tills man kommer på att man bor på en parkering, då blir det lite trist igen.
De borde göra en specialvariant av To the Moon, fast den handlar om en person som inte längre vill bo på en parkeringsplats.
Away from the Parking Lot, skulle den heta.
I slutändan så lyckas de relativt efterblivna läkarna få bort huvudkaraktären från parkeringsplatsen.
Han blinkar fyra gånger, ser sig omkring, funderar var han är. Och då slår det honom.
Still in Edmonton baby, och så blir det givetvis rätt trist även om det fortfarande är ganska så bra.
By deciding what is right you ultimately end up blind.
Snön faller (för det gör den alltid i Edmonton), och vår hjälte förfaller i en sorgsen monolog; Just when I thought I was out... They pull me BACK IN! Ack du kära värld... Man kan rymma ifrån mycket, men världens största parkeringsplats gör sig ändå alltid påmind. Speciellt när man bor på den.
Ja verkligen, ett episkt rollspel med en jävla massa grind. Lägga på lite fejkat djup att varje fajt handlar om att slåss mot sina egna inre demoner.
Vilket inte vore särskilt långsökt, tja, för om man inte har inre demoner så lär man få det på en parkeringsplats i Edmonton.
Slåss mot sina egna depressioner, tankar om meningslöshet och så vidare, och så vidare. Rätt lätt med texturerna också, världens största parkeringsplats <3
Hissmusik kanske?
Och My Immortal är nog ett måste.
By deciding what is right you ultimately end up blind.
En pedantiskt lagd man med en häst och kärra, på en handikapparkering i det snöigaste Edmonton som någonsin skådats. Inte nog med att bilarna börjat göra snirkliga, hakkors-liknande tecken i snön som han så varsamt försökt bevara i originalskick... Nej, nu kräver de onda läkarna att han ska "undersökas" eftersom han bor på en parkeringsplats.
Jag tänker mig att det här kan bli en slags bitsk samhällskommentar, om hur vi hanterar de människor som sticker ut från normen och väljer att leva livet efter sina egna villkor. Med häst och vagn. På en parkeringsplats.
Det skulle helt klart bli något som satte tankar i rullning, och fick spelaren att ifrågasätta just hur vi behandlar den oliktänkande minoriteten i Edmonton och andra ställen.
Kanske nästan vore enklare om vi satsade på att skriva en novell eller nåt ihop, istället? Modell bizarro, tänker jag.
Förövrigt propsar jag på att mannen på parkeringen bör styra över en hemlig, underjordisk kult också. Som innehåller katter, men det sistnämnda kan diskuteras. Vi behöver få in en religionsaspekt i historien också, känner jag.
uj uj mitt huvud, siken läsning
Titel alternativ till ert bestyr:
"The secret order of Lapplisa."
"Den heliga P-skivan"
"Vertikala horisontala linjer"
"Ingen Handikapps parkering kvar"
"Relativt tom mitt i veckan"
"Satire is meant to ridicule power. If you are laughing at people who are hurting, it's not satire, it's bullying." - Terry Pratchett
"Relativa tankar sedda utifrån världens största parkeringsplats – Hur jag vände mig om och vände mig igen och insåg att jag inte kommit någonstans" är nog titeln som känns närmast till hands, just nu. Men jag gillar ditt sista förslag, "Relativt tom mitt i veckan", också, Traveller. Det blir i sanning en ren konst att försöka namnge ett så märkligt epos som detta!