Red Dead Redemption är slut
Igår blev jag äntligen klar #Red Dead Redemption. Som du kanske läst var jag inte helt nöjd med längden och så här i efterhand känns Mexiko som en väldigt svag del av helheten. Det fanns såklart ljusglimtar, som tiden med Landon Ricketts, men den hade enligt mig kunnas skäras ner till hälften.
Många har också hyllat finalen och även spelet lyfte i det avslutande kapitlet fanns det också saker där som irriterade mig. Karaktärerna höll dock samma höga klass som i inledningen. Vad tycker jag om slutet då? Faktiskt väntat och därför blev uppbyggnaden även den något utdragen. En del av mig ville också lägga ifrån mig kontrollen och låta John Marston få leva vidare med sin familj på gården. Epilogen visade att Rockstar var måna om att berätta en historia och i mångt och mycket lyckades de väldigt bra. De tog bara lite för lång tid på sig.
Jag vet vad Rockstar försökte göra, jag förstår vad de försökte efterlikna. Men för mig föll det illa i smaken, efter allt man fått gå igenom. Jag la bara inte ifrån mig kontrollen, jag stängde av maskin och ställde spelet i hyllan.
"Satire is meant to ridicule power. If you are laughing at people who are hurting, it's not satire, it's bullying." - Terry Pratchett
