Tre härliga iPad-spel

Eftersom jag nu har haft min iPad i ett par månader så tänkte jag att det kunde vara på sin plats att rekommendeea några spel till den. På förhand ansågs den ju trots allt vara en kompetent spelmaskin som även de stora bolagen skulle satsa på. Nu tycker åtminstone inte jag att det blivit riktigt så, visst kom det välkända spel till en början (Rage och Need for speed tex) men det lyser allt mer med sin frånvaro.

Som tur är innebär det dock inte att det inte finns många godbitar att sätta tänderna i och på sät och vis kan det nog rentav ses som något positivt eftersom det innebär att mindre utvecklare inte skyms bakom all marknadsföring och får den uppmärksamheten de förtjänar. Själv har jag hittills taigt mig igenom tre riktigt bra spel som alla är av modell mindre men där kvaliteten väger upp det flera gånger om.

#World of Goo
Det här känner känner nog de flesta av er till då det gjort stor succe till bland annat PC och hyllats av spelpressen, däribland FZ. Därför ska jag inte gå in på djupet när det gäller dess upplägg utan nöjer mig med att äga att det är ett fysikbaserat pusselspel där du ska med hjälp av olika typer av goo (typ geleklumpar) ska bygga dig från start till mål. Fantastisk underhållande och klurigt på ett sätt som gör att det passar alla, från hårdaste hardcore till mjukaste casual. Själv föll jag även för den underbara presentationen och finurliga storyn som inte bär upp spelet men som ger det det där lilla extra.

#Plants vs Zombies
Även detta är minst sagt välkänt namn. Tower Defence där du med hjälp av växter ska hindra zombies från att nå ditt hus. TD-konceptet har alltid vara lika enkelt som genialt vilket gör det hela extremt beroendeframkallande. Precis som fallet är med WoG är även PvZ ett spel som passar de flesta. Mina syskonbarn som är kvar på ensiffrigt tycker att det är hur kul som helst och detsamma gäller äldre bekantskaper som normalt inte spelar särskilt mycket. Det om något är ett tecken på att det är ett bra spel.

#Superbrothers. Sword & Sworcery EP
Här har vi den här trions okända kort och framförallt det smalaste. Sworcery är verkligen inte ett spel som jag kan rekommendera till alla, inte ens till de som klassar sig som "riktiga" gamers. Det är närmast en konstnärlig upplevelse än ett spel, men ska du klassa det på något sätt så är det som ett äventyrsspel där du måste klura en del för att ta dig vidare.

Storyn kan jag konstigt nog inte säga så mycket om, mest för stt detinte är så mycket till handling. Du är en Scythian som efter en kort introduktion hittar Megatome, en bok med magiska krafter. Samtidigt som du tar den brakar en storm lös och målet är sedan att bryta den genom att väcka ett antal andar. Under resans gång guidas du av en mystisk berättare som ger dig lite tips om vad du ska göra för att ta dig vidare.

Jag inser att det låter flummigt och i ärlighetens namn är det minst lika flummigt som du tror att det är. Men som jag sa inledningsvis så är det snarare en konstnärlig upplevelse och experiment snarare än ett renodlat spel. Det har varit utvecklarnas uttalade mål från början. De ville gå emot normen med allt mer berättande genom text och tal för att istäklet gå tillbaka till att låta spelaren skapa sin egen bild och stämning genom det visuella och audiella. Detta lyckas de med och jag fann det hela magiskt från start till mål, men jag kan ändå inte rekommendera det på samma vis som WoG och PvZ. Det är bara för udda och flummigt för att jag ska våga göra det, men å andra sidan är det ju inte särskilt dyrt så det kan vara väl värt pengen ändå

Så det där var alltså det jag har klarat av så nästa spel till rakning är #Anomaly Warzone Earth som är ett omvänt tower defence. Fått det rekommenderat av en kollega och lever det upp till hans lovord kommer det bli något utöver det vanliga...

#blogg

Kan inte se varför det inte skulle fungera lika bra till Android-maskiner tex, så får väl hoppas att det kommer till mobiler och plattor som använder det OS:et... för jag tror faktiskt att spelet skulle tappa lite genom att inte ha touchstyrning. För ovanlighetens skull