Halvtid i Metro 2033

Jag har nu tagit mig halvvägs genom #Metro 2033. Det är självklart bara en uppskattning men den baseras på år av erfarenhet så den är nog inte alltför långt från sanningen. Jag har i varje fall varit ovan jord och nu har jag precis börjat låra mig att övernaturliga ting som spöken och andar inte är något man leker med. Åtmdinstone idnte i den här dystra framtidsvisionen.

Allt som allt så gillar jag verkligen spelet. Det är långt ifrån perfekt och det märks att utvecklarna inte har samma erfarenhet och budget som de stora FPS-studiosarna. Nu är detta inte bara av ondo eftersom jag tror att det är en bidragande orsak till att de vågat ta såpass "vågade" designval som att behovet att du själv måste se till att hålla koll på din gasmask och att du inte kan slösa ammo eftersom det är en bristvara. Jo jag vet att det inte är så vågat egentligen men det gör ändå att det skiljer sig från den stora massan.

#Metro 2033:s största styrka ligger emellertid inte i spelmekanik eller designval utan stämmingen som verkligen är något utöver det vanliga. Nu är det kanske inte helt 4games förtjänst då det ju bygger på  Dmitry Glukhovskys populära bok med samma namn, men de har lyckats fantastisk bra med att återskapa den dystra framtidsvisionen med en tät och tryckande stämning som har en tendens att skrämma en rejält.

Förhoppningsvis håller det i sig hela vägen till slutet och att det inte spårar ut och tappar fart som så många spel tyvärr gör. Gör det inte det så kommer det bli en rejält positiv minirecension samtidigt som uppföljaren skjuter upp mot toppen på min högst personliga vill-ha-lista

#blogg