Träningskärlek
Sedan debaclet i måndags har jag fått en nyvunnen träningskärlek. Det är något alldeles särskilt med den klara och krispiga luften om hösten. Nya tag, nya krafter, ny inspiration. The Big Six har såklart inte börjat som jag hade önskat eller tänkt mig (no shit). Felet ligger i att jag inte lyckats få någon kontinuerlig touch på träningen. Tre pass i veckan ligger snittet på, vilket är bra men inte tillräckligt.
Idag är det sjätte dagens träning på rad. Hur många kommer jag att klara? Långsiktiga mål behöver också lättillgängliga milstolpar. Vila? Nja, om jag växlar mellan hårda och skonsamma pass får jag ändå den vila jag behöver. Kontinuerlig träning is the shit.
(Bilduppladdningen tycks leva sitt egna liv idag så ni får istället föreställa er mig i tajta, svettiga träningskläder – om ni vill)
En Bamseponny av folket
Det verkar som om du måste träna på motivationen med, för vem, eller för vad tränar du?
Jag springer! Jag går! Springer och går! Receptet per vecka ser just nu ut: 3 powerwalks, 2 snabba 5km, ett långpass på 1.30 tim och ett återhämtningspass på 8km.
Jag tränar enbart för min skull och för att göra mitt bästa löparår ever nästa år - så på de planen är jag tvärsäker. Jag behöver däremot få bort "what the hell"-effekten. Missar jag en dag blir det gärna två och sedan tre. Inte bra.
Det positiva är att om jag tränar en dag följer det samma mönster.Därför mitt nya delmål med kontinuerlig träning.
En Bamseponny av folket