Den bärbara tidsresan är fin – och ful
Ibland avgudar jag det för sina tidsresor. Ibland irriterar jag mig på den simpla dialogen. Ibland älskar jag Toriyamas finaste karaktärer. Ibland suckar jag åt stridernas sirapssega tempo. Ibland hyllar jag de pixelpolerade specialattackerna. Och ibland vill jag låta mina minnen förbli minnen.
Drygt tio timmar in i Chrono Trigger har jag återupptäckt allt jag älskade och blivit varse att få spel åldras med fullständig värdighet i behåll. Men visst finns det något väldigt speciellt med äventyret. Och jag blir sugen på att kolla in Chrono Cross, som jag har testat men bara under ett fåtal timmar.
Men allra helst vill jag vidare och framåt till nästa spel i resan. Har tjuvkikat i spelhyllan och där finns några potentiella pärlor som bara väntar på att få avnjutas. Ledtråd: många börjar med ordet "dead", cuz that's so cool. Typ.
[ia=29742; large]
Till det här episka ögonblicket nådde jag ikväll.
En Bamseponny av folket
Kunde ha besparat en mass oskyldiga bokstäver om du bara skrivit: Fredrik har tråkigt! Next.
Får man föreslå "Dantes Inferno" till nästa?
Eller "Day of the tentacle". -"Oh hi horse. -well hi yourself.
-wow, you can talk. -well so do you, what a coincidence"
"Satire is meant to ridicule power. If you are laughing at people who are hurting, it's not satire, it's bullying." - Terry Pratchett
