Svensk speljournalistik är i behov av nytt blod

Hur mår svensk speljournalistik egentligen?

Nästa sommar har jag skrivit om tv- och datorspel i ett decennium. 10 år. Allt sedan 2002 har ett gäng sajter och tidningar (för att inte nämna spel och konsoler) avverkats. Vissa större, andra mindre. På FZ har jag varit verksam sedan augusti 2008, även om det inte var förrän årsskiftet till 2009 som jag började skriva mer aktivt tack vare gamla chefredaktören John Severinson.

Fastän det såklart finns många som är betydligt äldre än mig i spelskrivargejmet så är ett decennium alltid ett decennium, och det var när jag reflekterade över den tid som gått som en tanke slog mig... Hur står det egentligen till med återväxten?

När jag började skriva om spel var jag inte mer än 14 år, och på den tiden kändes det som att små hobbysajter poppade upp och försvann så gott som hela tiden. Det fanns en hel drös med eldsjälar. Viljan övervann visserligen oftast kvalitén, men det var i alla fall ingen brist på ambitionen hos oss som slet dagligen utan att få ett endaste öre i kompensation. Även på forumen var det många som publicerade krönikor och recensioner i hopp om att bli "upptäckta" av någon större sajt eller tidning. Kort sagt kändes det som att det var betydligt mer liv och rörelse och det fanns ett överflöd av folk som ville titulera sig själva spelskribenter.

Visst sjutton känns det som att det där har försvunnit idag? Förr kunde jag räkna upp ett gäng (svenska) sajter på stående fot som var riktigt bra. Idag känner jag i ärlighetens namn bara till ett par tre stycken som jag skulle kunna tänka mig att besöka. Nivån på spelskrivandet har givetvis höjts extremt mycket sedan 2002, och jag tror det är där en del av problemet ligger. När läsarna började förvänta sig mer blev det mer tidskrävande att skriva, och då försvann helt enkelt många av de som tidigare skrivit lite då och då.

Samtidigt finns ju själva definitionen av drivna personer, som Alexander Cederholm, fortfarande kvar, så kanske släcktes inte lågan för de allra mest engagerade eldsjälarna.

... Vilket leder mig in på det här med "gamla" namn – det som egentligen var textens fokus.

Är det ändå inte en smula oroande att samma personer som skrev om spel för 10 år sedan fortfarande skriver om spel, medan väldigt få tillkommit? Vad var det som gick snett? Vad hände med folks sug efter att få skriva om sitt favoritintresse... Att få chansen att påverka vad andra spelintresserade tycker och tänker, och dela med sig av sin passion för spel som medium och underhållningsform?

Den svenska speljournalistiken är i behov av nytt blod. Vi har varit samma gäng som hasplat ur oss samma formuleringar år ut och år in i åratal.

Lite förändring vore bara av godo.

Älskar du spel och att skriva? Sök till FZ.

http://bilder.egmont.se/bildcache/e/ecksatadnpiapleshkz796mm04rd86uh.jpg

#blogg

Haha Siken, så hemska är vi inte.