Tjejer och datorspel
Rippar lite från min merallmänkulturella blogg här... [http://www.mariamyhr.se/2011/10/19/anna-serner-the-fast-and-t...]
Hur man får fler tjejer att spela datorspel, det är ett hett ämne just nu. Jag tycker allt att man gör det onödigt svårt för sig när man ständigt utgår från att (nästan) inga tjejer spelar datorspel (eller lockar med rosa konsoler – visst är de snygga, men det hjälper knappast i längden). Åsa Roos, speldesigner, sätter fingret på problemet i bloggen Discordia [http://discordia.se/?p=2231] när hon kommenterar DN:s Sam Sundbergs artikel om Avalanche Studios [http://www.svd.se/kultur/hart-jobb_6512566.svd]. Han anmärker nogsamt på den manliga dominansen på företaget. På samma sätt lyftes problemet på spelfestivalen Freeplay, när redaktör Ben Abram påCritical Distance ställde frågan ”Where are all the female game critics?” (ett ämne som sajten Gamasutra [http://gamasutra.com/view/news/36745/Opinion_Games_Criticism_...] tar upp på ett intressant sätt). Man fokuserar på fel ställe – istället för att titta på var kvinnorna i spelbranschen egentligen finns och utgå därifrån, ställer man sig där de inte finns och slår på stora trumman. Klart man känner att man inte har i spelbranschen att göra då.
Egentligen borde det här med att locka kvinnliga spelare inte vara något större problem. Låt antalet kvinnliga karaktärer i ett spel vara ungefär lika stort som antalet män (joho det går visst, man får låta bli att göra ytterligare ett spel om en pluton under valfritt krig med västerländsk inblandning bara), låt kvinnor och män exponeras på samma villkor (en rustning som plötsligt inte täcker vare sig mage eller ljumskar när den sätts på en kvinna är bara orealistiskt), låt kvinnor och män få göra samma saker (tjejer får också vara starka, killar får också ha känslor). Mass Effect 2 uppfyller på ett ungefär de här kriterierna. Det enda tråkiga är väl att man som kvinna inte kan stöta på kvinnor (förutom en, men det är ett specialfall), och som man inte kan stöta på män.
Jo, och framför allt handlar det om att skapa spännande världar och intressanta berättelser. Visst vill spelare, tjejer som killar, ha något snyggt att titta på. Men vi är inte dummare än att vi ratar dåliga spel oavsett hur snygg avatar man kan spela med.
Läs gärna mer om mitt tänkande om WoW och datorspel på www.tankadinen.blogspot.com, eller varför inte läsa artikeln WoW-dagboken i senaste Level presenterar: World of Warcraft?
EDIT: Irriterar mig på att länkarna inte bakas in i de ord jag markerat utan dyker upp i sin helhet, men är för lat för att ta reda på orsaken.
Fast jag tror inte det flockas tjejer vid spel bara för att fler huvudkaraktärer är tjejer.
Jag menar filmbranschen är fortfarande "mansdominerad" men det hindrar knappast tjejer från att gilla film.
Man måste också förstå att spelbranschen anpassar sig efter sin publik, som råkar vara just dominant bland män. Men jag har sett tecken på att fler spel även försöker rikta in sig mot kvinnor.
Men slutligen är det marknaden och ekonomin som styr. Visst kan man tycka att hälften av alla spel borde inneha kvinnliga huvudkaraktärer, men så enkelt är det inte. Spelföretagen kommer alltid styra in sig mot den publik man vill locka.
Men intressant och tänkvärt blogginlägg.
Istället för att sitta och önska att andra personer skall lära sig tycka om något, så kanske man själv bör ta sig i kragen och lära sig att tycka om något nytt?
T.ex. ta tag i brödkaveln där hemma och lära sig laga lite mumsiga bröd (dvs. sånt som vanligtvis tjejer gör). Kanske kan man köpa ett par plagg i trendens färger och sömmar? För även om man tycker att Iron Maiden är världens bästa band så passar inte alla i svart T-shirt.
Det viktigaste är att man själv inte går i samma banor år ut och år in!!
Ajebaje: I vanlig ordning handlar "debatten" mer om att hävda sig själv än att diskutera frågan.
Det har ju redan skapats en hel del sköna, kvinnliga hjältekaraktärer i vår spelvärld. Så jag tror inte problemet handlar om att det finns för få digitala kvinnor. Det är snarare på vilket sätt de framställs som. Den välsvarvade och hudvisande Lara Croft-urtypen, eller en mer normal karaktär som handlar på Ica Nära iförd mysbrallor och schleten hårtofs.. Spelproducenterna besitter i mitt tycke ett stort kunskapshål om vad kvinnor vill se i spel helt enkelt. Jag har som kille inga problem med att lira om ett djävulusiskt lopp i motorstorm 500 ggr för att jag "måste" klara det. Men funkar tjejer/kvinnor på samma sätt? Vem vet.. jag vet iaf av min 26 år gamla vishet att kvinnor är och kommer förbli ett mysterium.. Kanske det är därför det är så gött att hoppa in i ett spel vars komplexitet ändå på något sätt är logiskt.
PSN: LupX - Got tea-bagged by me? Just following RoE for digital warfare
Hawoket>> Japp, särskilt som kvinnliga spelhjältar även uppskattas av manliga spelare. Men läs vidare:
Fargo>> Det jag är ute efter är inte att ersätta halva hjältekåren i spelvärlden med kvinnor, utan större valmöjligheter. Som i Mass Effect, där man kan välja att spela man eller kvinna utan att det spelar nån roll för själva personligheten (förutom nämnda romansval). Jag tänker också på biroller och statister i spelen - människor försöker alltid hitta något att identifiera sig med hos andra, och ett av de första sakerna man tittar på är just kön. Om jag ser ett rum fullt av killar tänker den mer primitiva delen av hjärnan "nehej, här finns ingen som mig" och jag går till nästa rum. En extrem liknelse, men jag hoppas ändå poängen går fram. Självklart är det marknaden som styr - får jag välja på chokladkaka och havregrynsgröt kan jag logiskt tänka att gröt är nyttigare i längden, men jag tar ju hellre chokladkakan. Men om tillverkaren lär sig att göra supergod gröt är det ju ännu bättre
Sipmo>> Hehe, precis
LupX>> Jag har inget emot välsvarvade kvinnliga spelkaraktärer, lika lite som jag har något emot manliga dito (se liknelsen om chokladkakan ovan). Om jag vill ha mysbrallor och påsar under ögonen kan jag titta mig själv i spegeln en söndagmorgon, liksom. Men, det räcker förstås inte med att klä av männen. Som du själv säger, det handlar mer om hur man framställs. Om man tittar på till exempel förstasidan på Conan-spelets hemsida, där en muskulös man i skinnkallingar står och ser barbarisk och manlig ut, samtidigt som en lika avklädd och trimmad kvinna står och klänger på honom, då känner jag som kvinna inte direkt att det här är ett spel för mig - jag vill också vara barbar, inte vara nåt sexobjekt i bakgrunden.
Den här reklamfilmen http://www.youtube.com/watch?v=VsyE2rCW71o&feature=email fick mig att garva högt och uppskattande åt budskapet (och självklart åt de exponerade). Hade det varit omvända roller, ett gäng modellbrudar som påminde män om att kolla sina testiklar, kanske jag hade reagerat med irritation och äckel. Det om något ser jag som en indikation på att det fortfarande är stor skillnad i hur man ser på män resp kvinnor i media. Samtidigt är jag mycket väl medveten om att även män och manlighet behandlas sexistiskt i media, vilket ovanstående film också är ett gott exempel på.
Sjutton också, glömde förstås länka till Elin Ekbergs utmärkta blogginlägg om samma ämne på Loading - kommentarströmmen är också mycket, mycket intressant läsning: http://loading.se/blogg.php?user_id=24484&blogg_id=24187