Dead Space 2
Vilken resa. Som ett stort fan av Sci-Fi och skräck, så blev jag smått lyrisk när Dead Space tillkännagavs. Jag menar, Ishimura, ett till synes övergivet rymdskepp som krossar planeter, fullt av Necromorphs, en mystisk "Marker" och lemlästade kroppar överallt. Nästan varje dröm gick i uppfyllelse i det första spelet, det hade i princip alla element som jag hade föreställt mig att ett bra spel med det temat skulle ha. Isaac Clarke, den nya rymdhjälten var dock en aning stel och rädd, men visade sig vara väldigt bra med allehanda laservapen.
I Dead Space 2 så vaknar han upp på rymdstationen "Titan" 3 år efter det första spelet slutar, men jag förstod aldrig riktigt vad dom hade gjort med honom där. Skiten träffar fläkten ganska omedelbart, så precis som i första spelet måste man fly för livet det första man gör, och hitta vapen och utrustning att försvara sig med. Det andra spelet har dock förlorat mycket av övertaget som det första spelet hade, seriestrippen som man fick läsa innan det första spelet släpptes bjöd upp till en härlig stämning, men i tvåan så kastas man in snabbt och förstår inte riktigt allt som pågår. Viktiga delar som "vilka är de där idiotmilitärerna som försöker döda mig - hjälp mig istället!" och "Vad ville den blonda bruden i början egentligen?" får i princip vara obesvarade, dels för att man är för fokuserad på spelets höjdpunkt, men dels för att det är dålig information.
Grafiken är ganska grovhuggen, men ljudet är lika bra som i föregångaren och spelmekaniken är densamma. Jag ser liknelser med F.E.A.R. 2, när Isaac i detta spel har en kamp inom sig själv och upplever en massa hallucinationer. Om man inte räknar med den sista timmen (fy fan för den självläkande mutanten!), så är tempot något lägre, och man kan ta sig igenom spelet utan några större nervkollapser, och "njuta" av storyn så långt man hänger med. Favoritmomentet i hela spelet för min del var när man skulle justera ett par solfångare i rymden. Fantastisk utsikt över kosmos, tyngdlösheten har de piffat upp rejält vill jag påstå, det var en fröjd att vara ute i rymden och puffa runt med sin jetdräkt. Svårighetsgraden var jättebra, man dog lite då och då, och speltiden slutade på drygt 8 timmar. Favoritvapen: Heavy Duty Linegun.
Det första spelet gillar jag mer, just för att man inte hade spelat något liknande förut. Storyn var grym och brutal, och får gärna bli en Hollywoodfilm någon gång. Tvåan var en trevlig resa på alla sätt, jag diggar fortfarande det universum de har skapat, men det var inte riktigt lika roligt den här gången, trots alla förbättringar i själva spelsystemet. Slutet gav ändå en väldigt skön känsla, och ett tredje (fjärde) spel är mycket välkommet.
Nästa spel: #Prince of Persia
My name is Isaac, and I still hate Necromorphs.
Blonda tjejen - Ville ha Isaac så de kunde bygga fler Markers. De är Unitiloger. Säger det precis innan de dör
Idiotmilitärerna/Tiedemanns anställda - Tiedemann vill inte Isaac ska förstöra Markern eller vill inte att Isaac ska bli absorberad i Markern. Nånting sånt.
Spela du utan Subtitles eller? Jag tyckte man hängde med i storyn hela tiden.
Så Isaac bygger Markers? Eller är det för att hans hjärna kan klara av det? Förstår inte riktigt den kopplingen, men jag vet att de ville ha fler. Tiedemann är en ond figur, men har Isaac gjort honom något innan? Jag spelade utan subtitles, och har inga problem med engelskan, men jag tyckte att det var otydligt om vad som hände, eller så missade jag en del bara.
Har inte klarat ett enda Prince of Persia-spel, så you tell me! Jag ska prova i alla fall
