Nickelback - This Means War
Nickelback, den (enda?) kanadensiska framgångsmaskinen har levererat ännu ett album. "Here And Now" (2011) är precis så bra och dålig som man kan förvänta sig av post-grungebandet på andra sidan Atlanten. Först rycks man med av tunga riff och Chad's powerhouse-vokaler, men sen så blir det helt plötsligt sliskig radiovänlig pop/rock med "hookiga" refränger och hejarramsor. Tyvärr tar det senare överhanden av skivan, och den blir ganska tråkig att lyssna på i sin helhet, då inte ens det bästa med skivan kan väga upp det. Synd att de har valt den vägen, men man får vara glad för de bra låtarna i alla fall.
Bästa spåret enligt Benevolence är det första "This Means War", där Nickelback gör det dom gör bäst.
Jag har tvingat mig genom en lyssning. Det positiva är att de försöker göra hård musik för människor som gillar hård musik, och glad pop / ballader / slisk / grunge för de som gillar den typen, det negativa är att de försöker göra hård musik för människor som gillar hård musik, och glad pop / ballader / slisk / grunge för de som gillar den typen
De har ingen riktigt egen identitet på det sättet, men, ändå känner man igen en NB-låt på två mils avstånd.
Nya plattan är inspelad i deras egen studio, och 50.000.000 sålda plattor senare förstår man att de har råd.