Årets överraskning / årets besvikelse

Medlem
Årets överraskning / årets besvikelse

Jag hänger med på Spelkrigets blogg-maraton inför julen, för att ha en kul anledning att blogga lite oftare. Läs mer om hela grejen här.

ÅRETS ÖVERRASKNING

Årets överraskning för mig är ett spel som faktiskt inte är släppt än. Star Wars: The Old Republic släpps några dagar innan jul, men redan nu har jag spelat tillräckligt mycket för att inse att det här är ett helt annat kreatur än jag trodde innan jag provade. Där jag förväntat mig ett klassiskt EMEMORPERGER, komplett med "döda tio spindlar"-uppdrag, hittade jag istället en upplevelse som sätter storyn i centrum på ett helt unikt sätt. En lagom stiliserad grafisk stil inramar ett spel där du är hjälten i din egen Star Wars-film och alla, precis alla, har åtminstone hyfsade röstskådisar. Visst, du dödar lite rymdspindlar också, men du gör det åtminstone i en story-kontext som gör att det känns värt det.

Läs mer om mitt besök hos Bioware, och mitt grävande i hur de egentligen gör spel i sin Austin-studio i nästa nummer av PC Gamer. En siffra som bara måste nämnas redan nu är dock denna: The Old Republic innehåller 60 man-år manus. Dessutom synnerligen välskrivet manus, så vitt jag kan bedöma. Det betyder att om en enda författare skulle ha skrivit alltihop skulle det ha tagit honom eller henne 60 år! Det första kapitlet i varje karaktärs story är längre än hela KOTOR, och varje karaktär har tre! Det här är i praktiken de nästa 10-20 KOTOR, och varken du eller jag kommer någonsin att hinna spela igenom hela spelet. Livet är helt enkelt för kort.

God tvåa: Dead Island

Jag hade mest väntat mig ett fånigare Left 4 Dead. Och på sätt och vis är det det också, men här finns ändå en fysisk närvarokänsla och en nästan-levande värld som får mig att fortsätta när jag egentligen borde ha tröttnat för länge sedan.

ÅRETS BESVIKELSE

Jag gillade verkligen Call of Duty: Modern Warfare-serien. Ettan var nyskapande, fantastisk, bombastisk, överväldigande och alldeles, alldeles underbar. Tvåan var mer av samma sak, men jag var inte riktigt mätt ännu. Trean är... ähm, ännu mer av samma sak, i samma trötta grafikmotor, och med samma tämligen osannolika karaktärsgalleri (med några nya, om möjligt ännu mindre trovärdiga karaktärer att spela). Här finns några små glimtar av storhet, som när du får uppleva två minuter som turist i London mitt i krisen. Men de enda delar som verkligen fick mig att ooh:a och aaah:a framför skärmen var flashbacks till ettan och tvåan. Det räcker nu, Activision.

Multiplayer i MW3 är dock fantastiskt, om än lite för twitchigt och snabbt för min gamla surgubbehjärna. Och onlinetjänsten Elite övertrumfar med lätthet Dices i sig utmärkta Battlelog, med extremt detaljerad statistik och mängder av sätt att lära sig av de som är bättre direkt efter en match där de total-ägde dig. Men det är singelplayer som ligger närmast mitt hjärta, och här brister MW3 å det grövsta. Om nästa spel CoD-serien blir MW4 eller BLOPS2 så börjar jag nog ärligt talat att gråta.

God tvåa: Brink

En multiplayer-shooter med en karaktärsdesigner som kan tävla med The Sims i komplexitet? Låter ju precis som min grej. Men trista, likartade karaktärer som smälter in i omgivningarna, och en klumpig och ointuitiv kontroll fick mig att tappa intresset rekordsnabbt.

#blogg

Medlem
Årets överraskning och årets besvikelse

Tror nog på the Old republic som årets besvikelse, ytterligare enpoänglös WoW-klon utan egna idéer eller nyheter som bara ska sälja på namnet.
Som CoD, fast MMO. De gör ju inget nytt och story-elementen är lika tunna som alltid (tyvärr). Löjligt att genren inte alls utvecklats på så länge...

1
Skriv svar