Jag <3 Hearts
Det har blivit lite av en oavsiktlig tradition. Varje år brukar jag tillåta mig att försvinna in i en spelserie, från början till slut, genom olika konsolgenerationer. Förra året ägnades (såklart) åt Assassin's Creed, året innan gick i Resident Evils tecken och 2009, möjligen 2008, spenderades min tid med Ratchet & Clank.
Och 2012? Det brukar visserligen ge sig självt men hjärtat vill spela Kingdom Hearts. Även om jag räknar originalet som en solklar favorit i mitt spelarliv så har jag faktiskt bara slutfört ettan och Re:coded. Jag har påbörjat såväl Kingdom Hearts II och Chain of Memories, men obegripligt nog sattes de på "hold". Och utöver dem har jag Birth by Sleep, 358/2 Days och det kommande 3DS-spektaklet, Dream Drop Distance.
Varför jag gillar Kingdom Hearts? För att det är sådär smärtsamt gulligt, känns i hjärtat och ställer livets stora frågor, som aldrig går ur tiden. Det är en spelserie som behövs.
"But I wonder, how do I say goodbye to myself?"
En Bamseponny av folket