Och så hoppade man ner på tunnelbanespåret

För en 20 minuter sedan såmsteg min puls rätt rejält då hopadde jag nämligen ner på tunnelbanespåret vid Stockholms Universitet. Varför gjorde jag nu det? Ja det kan man ju fråga sig för det är ju trots allt farligt och därmed dumt. Tyvärr var det inget heroiskt bakom det som att någon fallit ned där utan det var för att hämta min mobil som hamnat där efter att någon slagit till min hand när de skulle av tåget och då gled den enr i springan mellan perrongen och tåget.

Först tänkte jag åka vidare men tänkte att jag kan ju iaf gå av och se om den överlevt samt överväga lm det är värt att hämta den. Sagt och gjort så såg jag att telefonen låg där och lyste och eftersom det var folk på perrongen som kunde hjälpa mig så tog jag beslutet att hoppa neroch snabt upp igen. Bevisligen gick det hela bra men man inser ju nu att det kunde slutat illa. Inte som att jag blivit överkörd då det var i slutet på perrongen så jag hade varit utom fara på det viset, men hade blivit en jävla rabalder om man inte kommit upp. Tur att man är lite lång och i hygglig form...

Så ja, det var en udda morgonäventyr som faktiskt gav lite adrenalin och puls. Inget jag vill göra igen dock sp ska verkligen hålla i mobilen och nog inte ens ta fram dem om jag står vid dörrarna. Man vet aldrig vad som kan hända.

#blogg

Jo man inser ju nu hur farligt det är och hur onödigt det är att riskera något för en mobil. Speciellt som jag harsån tur att kunna få en ny från jobbet...men just då var fokus enbart på att få tag på den där jädra prylen