100 spel jag vill spela #15
Ja, Rayman Origins är fem av fem. Det är surrealistiskt fantastiskt. Från den glada musiken i vattenvärlden till de vansinneshektiska skattkistsjakterna, ja, ända ner till minsta färggranna bildruta är spelet en triumf.
Och vet ni? Om nästan exakt en månad släpps Rayman 3 HD. Det har jag aldrig spelat och just nu tror jag allt som Rayman och Globox rör vid blir till plattformsguld. Nåväl, vi får ju se hur det blir med den saken men klart är att vår arm- och benlösa fransman äntligen tagit tillbaka rampljuset från kaninarmén. Inte en dag för tidigt.
[ia=509813; large]
Back for good.
En Bamseponny av folket
Köpte Rayman 1 nyligen som uppvärmning inför Origins, men det var åratal sedan jag blev så vansinnigt arg på ett spel. Rayman 1 är tamejfan hutlöst svårt, och inte på det där bra sättet som eggar en till att kämpa vidare. Istället är det frustrerande svårt när man tvingas spela om vissa partier in absurdum för att det är något idiotsvårt hopp i slutet man inte fixar. Som resultat av min frustration över Rayman 1 så har Origins legat på skrivbordet i flera veckor nu, oöppnat. Men när jag väl tar mig an det hoppas jag att det inte är lika svårt som originalspelet.