Estockolmo

Okej, tillbaka i Skåneland. Hur blev då Stockholmsresan?

Fredag:
Ankomst till Stockholm och Kungsholmen strax efter lunch. En svettig jag (efter att ha sprungit runt stan för att hämta nyckel till lägenheten) får äntligen sätta sig i soffan och andas ut.
Jag känner mig pigg trots allt och innan jag duschar kan jag ju lika gärna bli ytterligare lite svettig eller hur! Sagt och gjort, jag springer 5km i snöslasket. Rålambshovsparken bjuder på skönt snöigt underlag och längs med stora delar av Norr Mälarstrand kan jag springa på isen. Turen fortsätter i det glimrande solskenet (det var riktigt varmt) mot stadshuset där jag viker av längs med kanalen. Tillbaka till utgångspunkten kring Fridhemsplan och 30 minuter från start har jag tagit mig dryga 5 kilometer.

Efter detta är det dags att göra sig iordning. Förfesten som hålls även den på Kungsholmen drar igång framåt eftermiddagen och det gäller att vara på g!
Vännen jag bor hos kommer hem och har tagit med sig smarriga Mc Donalds-burgare. Bra sak att grunda med

Iväg till förfesten och en genomgång av spellistan för kvällen. Både Rammstein och förbandet Deathstars avverkas på en rätt så medioker ljudnivå. Att vi alla hamnat kring 30-strecket är ingen hemlighet och vi cementerar pensionärsstämpeln genom att dricka kaffe... mellan ölen. Rock n Roll!!!

Konserten har ni säkert läst om i tidningarna.. jag har inte gjort det nämligen, jag var ju där! Bra som fan och gott röj. Alla de bästa låtarna och även om de tonat ner scenshowen en aning från förra besöket för två år sedan så var det grymt! Globen som arena är ju däremot inte den roligaste och betonggolvet får ganska snart mina fötter och min rygg att streta emot (jag nämnde att vi är runt 30 va
Förband och Rammstein är klara till 22.30 vilket får anses relativt tidigt för en konsert av denna dignitet och genre. Desto mer tid att ta sig in till stan för att avsluta kvällen och natten på The Anchor.

Lördag:
Upp i ottan (faktiskt) och för att inte helt sjunka under ytan så ser jag och min kompis Rambo. Rejält med pang-pang håller vem som helst vaken. Jag hade dessutom varit riktigt duktig dagen innan och köpt hem både coca-cola och blåbärsdryck. Det sköna med att vara 30+ är att man har rutin i såna här saker. Jag blir liksom inte förvånad längre över hur mitt mående kan vara efter en natt som den innan. Så på det hela taget, med alla förberedelser, mår vi riktigt bra där i soffan.

Iväg ut på stan och käka lite god Piri-Piri-kyckling på The Dubliners (det går inte att gå dit utan att ta en Guinness, så det gjorde vi). Vilket också säger en hel del om vårt mående, det var faktiskt inte en återställare, det var gott! Så vi mådde alltså rätt bra, för att vara 30+.

Kvällen spenderar jag hos en gammal god vän och vi pratar om livet, steker biff och lyssnar på skön musik i hans nya Bose-system. En pretty awesome lördagkväll!

Söndag:
Upp lite senare än lördagen, skönt och behövligt med sovmorgon. Ut på stan för brunch och jag testade något som jag varit sugen på ett tag. Våffelhuset. En grym brunch vid Fridhemsplan som alla borde prova. Var inte rädd för att blanda våfflor med både lax och primörer, det funkar! Supersmarrigt.
Hem och packa och tillbaka till Bromma-Sturup-Malmö. Min älskade fru och båda döttrarna väntade på mig på flygplatsen. Det var så skönt att få hålla om dem igen och även om det bara varit en helg har jag saknat dem massor.

Några bilder kommer så småningom, hade inte ork att redigera igår.

#blogg

Kan dock säga att jag känner mig betydligt tryggare i Tokholmen än i lilla Chicago. Thats a fact.