999 (DS): Snälla förklara för mig vad som är bra.

999 (DS): Snälla förklara för mig vad som är bra.

Det finns en handfull spel till Nintendo DS som jag verkligen gillar, som gör sig väldigt bra i formatet osv medan andra spel som har fått toppbetyg nästan överallt gör mig tokig. T ex Phoenix Wright-spelen eller Professor Layton - för mig är det outhärdliga spel som snarare är interaktiva noveller med små ursäkter till gameplay där man får otroligt mycket hjälp och hintar så att man knappast kan misslyckas.

Men visst, smaken är naturligtvis olika och jag inser att det går att gilla den här typen av spel. Nu till poängen:

Det senaste dylika spelet jag testade var 999: Nine Hours, Nine Persons, Nine Doors efter att ha läst många recensioner som alla höjde spelet till skyarna. "Ska du bara spela ett enda spel till DS - spela detta", osv. Det verkade ju väldigt intressant och jag gillar att lösa pussel.

Kanske är det så att spelet har en otroligt intressant och fängslande story varvat med roliga pussel, men vad som verkligen förstör spelet för mig är att texten går så outhärdligt långsamt. Spelet innehåller ju extremt mycket text, och att då inte kunna skippa förbi texten när den rullar fram är helt obegripligt för mig, eller åtminstone snabba upp den.

Varför inte ha som i alla rollspel, att man trycker på en knapp när man har läst klart? Men det är ännu mer irriterande att spelet upprepar sig konstant. Om jag misslyckas med ett pussel får jag nya tips och instruktioner när jag försöker igen. Man måste läsa samma tips gång på gång på gång, och det är så otroligt tröttsamt och irriterande.

Det här dödar hela upplevelsen direkt för mig och det är omöjligt att fortsätta för att få ut något av spelet. Varför har inte spelet fått mer kritik för detta? 82/100 på Metacritic och nästan uteslutande toppbetyg. Hur ska man orka ta sig förbi första rummet ens, med det här efterblivna upplägget?

Medlem
Skrivet av sparriskrigaren:

...där man får otroligt mycket hjälp och hintar så att man knappast kan misslyckas.

Om jag misslyckas med ett pussel får jag nya tips och instruktioner när jag försöker igen. Man måste läsa samma tips gång på gång på gång, och det är så otroligt tröttsamt och irriterande.

hur går det ihop^?

Medlem
Skrivet av sparriskrigaren:

Det finns en handfull spel till Nintendo DS som jag verkligen gillar, som gör sig väldigt bra i formatet osv medan andra spel som har fått toppbetyg nästan överallt gör mig tokig. T ex Phoenix Wright-spelen eller Professor Layton - för mig är det outhärdliga spel som snarare är interaktiva noveller med små ursäkter till gameplay där man får otroligt mycket hjälp och hintar så att man knappast kan misslyckas.

Allt är skriptat i båda serierna, det finns bara ett sätt att lösa dem på. De hamnar trots allt under genren Visual Novel. Det är som att läsa en bildbok. Båda serierna är mycket bra exempel på att spel inte behöver pangpang 24/7 för att vara intressanta.

1
Skriv svar