Vem är jag när jag är den jag vill vara?

Livet är sannerligen en intressant upplevelse. Endera stunden njuter man för fullans drag av vågor och en kall bärs. Andra stunden tänker man tillbaka på motgångar man mött, besegrat och lärt sig av och tredje stunden försöker man bara förstå sig på vem man egentligen är.

Jag har haft ett ganska lätt liv, må jag medge. Visst, vi har alla våra uppgångar och nedgångar men någonstans har jag haft den där familjära grunden som är rätt svår att överträffa. En form av trygghet. En barrikad där alla mina motgångar liksom helt tappar sitt fäste, där jag känner mig hel. Där jag är den jag vill vara.

Men så händer något. Exempelvis åker man till Spanien en vecka och tänker igenom livet. Diskuterar med allsköns typer om allt och ingenting, funderar, filosoferar, inspireras och utvecklas, och än mer - börjar fundera.

Vem är jag egentligen? Vem vill jag vara?

Det bränns fast i ens näthinnor, i ens solar plexus, i ens vänstra och fuckin' högra hjärnhalva att man bara är absolut som mest hälften av det man borde vara. Men det gör inte ont. Det läker. Man ler. Man brinner.

Man frodas.

För är man inte på rätt väg när man någonstans framför en kan se vem det är man vill vara? När man har ett mål att eftersträva, en tanke att skönja, en dröm att följa? Kan det vara så att den jag vill vara just nu är den människa jag kommer bli, om jag bara tillåter mig själv? Släpper alla spärrar, bränner iväg över himlavalvet som ett jävla orions bälte med en fackla i röven?

Någonstans tror jag att det gäller att man måste acceptera var man är idag för att förstå sig på vart man ska rikta sin energi, sina möjligheter, sin inspiration. Fuck that, hela ens väsen! För att uppnå, såklart.

Vare sig det gäller att man ska nå den där målvikten vi alla strävar efter, träffa den där perfekta partnern vi alla drömt om, eller varför inte bara komma in i den yrkeskategorin som man framförallt ser fram emot.

Jag börjar bygga upp en mer konkret bild än någonsin av den jag vill vara när jag vaknar upp imorgon. Jag börjar bygga upp förmågan att utläsa konturerna, kontentan, möjligheterna och det däremellan. Självklart är det alltid en resa att förstå sig på vem man är när man är den man är men det måste ju någonstans börja med en enkel fråga.

En viskning.

Vem är jag?

HÄMTAD FRÅN MIN SUPERBLOGG
hampuserlandsson.blogspot.com

Lite av mina awesome tankar helt enkelt!

#blogg