Strategispel, framgången och framtiden

Medlem
Strategispel, framgången och framtiden

Satt och läste nyheten här på FZ där dom hade citerat skaparen till TA och SC (Supreme commander) om hur att försöka skapa något nytt i strategigenren oftast ger negativa effekter.

Jag måste säga at jag håller med han till fullo.
Om vi "gamla" spelare tittar tillbaka på C&C1, Red Alert, Age of Kings, Rise of Nations. Det var guldtiden.

Kom ihåg själv när man satt med C&C1 uppdragen, slagfältet, musiken, 30st soldater bara några pixlar höga gjorde språngmarch mot fienden för att få ner honom. Det var tider.

Idag så handlar det mer om att göra någon fräck 3D grafik och göra spelen mer komplicerade.

Jag har alltid varit ett fan av "none cap population". Skapa skapa skapa soldater och inte attackera din fiende fören din monsterdator ram inte känner han pallar trycket.

Med korten på bordet, skulle ett företag välja gå tillbaka till grundprincipen av ett strategispel som det var på 90-talet och början av 00-talet och använda dagens technologi, skulle spelare som oss välkomna det och tugga fragda över extas?

Medlem

EDIT: Pontential Wall of text-warning

Jag är då säker på att jag skulle göra det. Däremot är ju frågan om det verkligen skulle hålla. Personligen är jag mer för lugnare tempo i strategispelen än vad som blivit standard idag, och Total War serien har jag aldrig riktigt fastnat ordentligt för, tyvärr.

Stadsbyggare, som Anno 1404 har en del bra koncept och idéer (många kommer med stor sannolikhet från de tidigare spelen, som jag inte testat) men faller i längden, för mig. Farao, till exempel, plockade jag upp i somras och fann mycket roligare, i längden, än vad jag fann Anno 1404.

De senaste åren har jag fått känslan av att strategispelen inte riktigt alltid vet vad de vill vara. För att återigen ta Anno som exempel, var det en bra stadsbyggare, för all del, men det kändes inte riktigt som om de nådde ända fram till sina mål.

Jag tror samtidigt att spel som Age of Kings skulle behöva en ordentlig finputsning i gameplayet innan det skulle bli ordentligt uppskattat som en värdig remake/uppföljare. Hur roligt det än var, så var det egentligen väldigt obalanserat.

Nya idéer lyckas sällan skapa något bra, inom strategi-genren, men ingen verkar riktigt vara villig att plocka vad som är bra från gamla godingar och även nya spel, och placera in i ett eget. Det är kanske förståeligt, med tanke på hur det brukar ses som ett minus att inte hitta på något själv, men om diverse spel nu har element som fungerar bra (för trots att nya idéer ofta misslyckas, så är en del av dem bra i grunden), varför inte ta vad som funkar och skapa någonting riktigt bra. Hellre bra och roligt än nyskapande och tråkigt/icke-fungerande.

Så, även om jag inte tror att en ren remake av någon gammal goding skulle fungera (det skulle nog vara lite sämre än originalet, men inte så mycket) och säkert sälja som smör, skulle det inte riktigt leva upp till vad vi förväntar oss. För det skulle krävas att man bytte ut de spelelement som inte är allt för bra i originalet och placera in någonting som faktiskt fungerar.

Förhoppningsvis kommer någon utvecklare förr eller senare tänka i dessa banor och skapa någonting som får oss att dregla sönder tangentborden i ren lycka över ett underbart strategispel. Tills dess kommer vi få fortsätta testa nya idéer som lär falla ganska pladask och hålla hårt i våra gamla älsklingar

Medlem

Tyvärr är det väldigt svårt att sälja på att säga "vårat spel är bättre" eftersom vad som är "bra" är väldigt subjektivt. Jobbar man inte med ett etablerat varumärke (t.ex. Starcraft) är det väldigt svårt att sälja på någonting annat än grafik eller andra unika, nyskapanda (men inte nödväntigtvis bra) säljpunkter.

Jag vill gärna också ha spel som antingen är långsammare (Knights and Merchants är god gammal klassiker för mig, och jag är även ett fan av Combat Mission: Shock Force) eller som innehåller färre saker att hålla koll på (som Dawn of War 2) istället för en micromanagemardröm som Starcraft, Warcraft 3 eller Faces of War, eller superduperproduktionspumpningsspel som Supreme Commander eller Age of Empires, men det som säljer bäst är actionfyllda saker där varje match är tämligen kort, alltså är det mest sådana spel som görs.

För mig vinner lätt spelkänsla över grafik. Det är därför jag spelar Combat Mission: Shock Force, som trots att det är tämligen nytt ser ut som att det var från 2002, och också därför jag spelar Close Combat 1.

Jag håller dock med. Förhoppningsvis tar något företag och chansar och gör - om inte en storsuccé - ett nytt Ground Control eller Homeworld. Ett spel som även om det inte når ut till massorna är så gediget fantastiskt bra att det lever kvar många år senare som kultförklarade titlar.

Ta en titt på schack bara. Väldigt begränsat antal pjäser. Väldigt enkla, tydliga regler. Trots det är det dock fortfarande så spelat, eftersom att enkelheten i spelmekaniken gör att det är den skarpsinnige som vinner.

Multiplayer i Total War-spelen har den känslan, trots att spelen knappast är väldigt väl designade runt just multiplayer, men man kan inte ändra sig hipp som happ i ett slag (alla som spelat Rome Total Realism till Rome: Total War vet vad jag menar) när regementen är slöa som sniglar i förflyttning. Har du ställt dem på en plats i formationen kommer de inte kunna förflytta sig långt därifrån utan en massa trassel och omdirigerande. Det gäller att planera smart i förväg - i öppningen av spelet (som första dragen i schack) för när något väl är gjort kan man inte ändra sig, man kan bara anpassa sig.

Mer spel där det genomtänkta och enkla klår det platt fallande överambitiösa!

Medlem

Total war serien har varit väldigt trogen till sin grundide av hur spelet ska funka. Självklart har dom lagt in förbättringar med titlarna som har flugit ut ur deras studio men grunden är den samma och det är inte så himla mycket dom har faktiskt pillat på.
Total War konceptet är en vinnare och kommer fortsätta vara en vinnare hos mig till mottsatsen är bevisad.

Jag kan säga på en gång att jag är en RTS som gillar att fördjupa mig i en match, och med det menar jag matcher som inte tar slut på 20min.
Age of Kings, Rise of Nations osv osv har mycekt byggande och ekomoni att göra, diggar det konceptet otroligt då spelet i sig blir mer intressant än ett vanligt "one night stand".

Dock förstörde Age of Empires 3 alltind, spelet i sig var godkänt men dom hade tagit bort all frihet i spelet. AoE2 vann hos mig för det nästan fanns ett sandbox läge där du kunde forma spelets match i stor utsträckning.

1
Skriv svar