Too soon?
Det här med humor efter tragiska händelser är alltid något som väcker debatt. Vissa hävdar att man aldrig kan skämta om saker som Utöya, 911, koncentrationslägren, etc etc medan andra tycker att det är något man måste göra som en del i "läkprocessen" och att man därför bör göra det snarast möjligt.
Själv är jag en sån där tråkig och lagom svensk som tycker att det är bra att kunna skämta om såna saker, men det måste få gå lite tid emellan. Då uppstår ju dock sen problemet med hur lång tid det måste gå och det där finns det inga klara regler för utan det får man känna efter. Mycket beror ju på vad det är som hänt, hur många som drabbades, vilka det var som drabbades (ju närmare oss desto värre är det ju tyvärr) och kanske framförallt sällskapet man har tänkt sig dra skämtet för.
Det är helt enkelt inte helt lätt att veta men en sak är jag helt säker på och det är att SF-killen som presenterade Dark Knight Rises igår inte riktigt hade känsla för vad som var okej. Mitt i hans presentation säger han nämligen något i stil med "Men här kan ni vara säkra på att ingen kommer bli skjuten under filmen". Nu blev det ingen häftig reaktion på det, mest för att ingen kunde förstå att någon kunde säga så, men många började skruva på sig och prata lite med sina kamrater. Själv kände jag främst olust och sen en känsla av att jag tyckte synd om killen som sa det. Han måste ju ha kännt direkt att det där inte var så jädra smart även om han inte menade något ont med det...
Too soon helt enkelt...
Klantigt, riktigt klantigt. Bäst du sätter igång en twitter-storm, för säkerhets skull.
Klantigt, okänsligt, förolämpande.
Jag undrar hur den personen trodde att skämtet skulle gå hem, för om han förväntat sig skratt, även sånt där lite nervöst skratt, så är det ett riktigt obehagligt scenario om det nu hade hänt. Men jag tror på det du säger att han troligen bet sig själv i tungan så fort orden lämnat läpparna.
Nej jag är inte övertygad om att komedi = tragedi + tid.
"Satire is meant to ridicule power. If you are laughing at people who are hurting, it's not satire, it's bullying." - Terry Pratchett
Jag håller med angående att man skall kunna skämta om allt, eller nästan allt i alla fall. En del saker som till exempel självmord bör man vara försiktig med, samt svåra sjukdomar.
Sedan så behövs det dock en liten andningslucka efter det som hänst, i alla fall ett halvår upp till ett år vid stora saker.
Man får tillägga också att en del använder, precis som du var inne på, humor som en del av "terapin" eller vad man skall kalla det. Det är ett sätt att bearbeta vad som har hänt. En del skämtar om saker med en gång som en slags försvarsmekanism. De stöter bort riktigt otrevliga händelser för att sedan successivt bearbeta dom "i bakgrunden". Men det finns en risk att folk förväxlar den typen av försvarsmekanism med apati.
Vilken SF-kille och var föressten?
Time flies like an arrow, fruit flies like bananas.
We judge ourselves by our intentions and others by their behaviour.
Risken blir större då bearbetningen sker stängt och personligt inom sig självt, och att se det som visas utom som andra uppfattar genom ord, blir bemött som apati.
Och jag säger inte emot att människor behandlar olika scenarion på olika sätt, jag har varit med människor som gått till grupp-terapisamtal som sagt och visat sådant som att det var deras fel att de våldtogs, eller skämtat om våldtäkten för att försöka lätta upp stämningen, för att sekunderna senare bryta ihop totalt.
Detta från människor som blivit utsatta.
Sen har man hört komiker som skämtar om att man kan se hur stark moral en person har genom att se hur lång tid de kan hålla sig från att masturbera vi en stor tragedi, "For me it was between the two towers going down".
Jag tycker att man måste vara försiktig med att skämta om vissa ämnen, och det finns sådant som jag tycker inte borde skämtas om överhuvudtaget, och det handlar inte om yttrandeförtryck, det handlar om att visa sunt förnuft och respekt till medmänniskor.
Jag har sagt mitt och ville inte attackera eller utmana någon, och nu när jag sagt mitt så lämnar jag ämnet.
"Satire is meant to ridicule power. If you are laughing at people who are hurting, it's not satire, it's bullying." - Terry Pratchett
Jag tycker att man måste vara försiktig med att skämta om vissa ämnen, och det finns sådant som jag tycker inte borde skämtas om överhuvudtaget, och det handlar inte om yttrandeförtryck, det handlar om att visa sunt förnuft och respekt till medmänniskor.
Ja, precis.
Samma sak bör tillämpas på andra områden. Ett typexempel på hur det blir fel är dom där Muhammed-karikatyrerna. Visst hade dom rätt att publicera bilderna, men å andra sidan finns det något som kallas "lämplighet". Det är det som är poängen i detta ämnet och som också var poängen när bilderna publicerades (och till och med återpublicerades ett tag efteråt):
Bara för att man kan och får göra något, så behöver det inte betyda att det är lämpligt att göra det. Det finns vissa saker som man bör avstå ifrån, även om man har rätt att säga/göra det, för att visa andra människor hänsyn och respekt.
(Fast just M-bilderna var väl en chans för tidningarna att skapa massor med uppmärksamhet och sälja extranummer, sådana chanser tar dom så snabbt dom får dem.)
Time flies like an arrow, fruit flies like bananas.
We judge ourselves by our intentions and others by their behaviour.
Det är ju svårt för att inte säga omöjligt att dra en gräns som alla gillar och det värsta som skulle kunna hända var om man drog en för hård gräns. Humor, satir, etc är livsnödvändigt, inte bara för att vi ska ha kul men för att driva samhällsutvecklingen framåt. Själv har jag svårt att förstå vad som är så hemskt med muhammed-karikatyrerna och de allra flesta muslimer brydde sig ju inte heller. Precis som de flesta kristna inte skulle bry sig om någon gjorde en karikatyr på jesus.
Så ska man då avstå från att publicera eller säga något för att det kan reta upp extremister? Det kan man bara inte göra imo, humor är en för viktig del för oss människor. Kommer det innebära att människor kommer ta illa upp och kanske bli ledsna? Självklart, men tror tyvärr det är oundvikligt och ett nödvändigt ont.
Det finns ett behov av fler Muhammed-karikatyrer snarare än färre. Så länge det är ett "problem" att de publiceras så måste de fortsätta publiceras. Samhället har ett ansvar att aldrig ge efter för religiösa fanatiker.
Fast det finns nog smidigare sätt att göra det på, än att visa upp karikatyrer överallt, som vi vet att de blir provocerade av. Provokation, för provokationens skull blir aldrig bra.
Too soon, helt klart. Åh andra sidan tror jag humor kan vara ett sätt att gå vidare. Det är min bestämda uppfattning.
Ni som inte tror mig har troligtvis inte sett begravningen av Monty Python-medlemmen Chapman.
Där hånade man och skämtade fritt om Chapmans liv.
Men då ska det oxå vara roligt, man ska inte skämta om ngt enbart för att provocera.
Men då ska det oxå vara roligt, man ska inte skämta om ngt enbart för att provocera.
Det där är ju svårt i sig. Vad människor uppfattar som roligt varierar ju kraftigt mellan olika personer. Hur ofta är det inte man hör att folk inte "förstår" det roliga? Förstår man inte det roliga så kan det ju framstå som enbart provocerande. Så det är ju inte något man kan dra ett klart och tydligt sträck för känns det som
The sooner, the better.
Nej, "skämt" åtsido. Det är en hemsk händelse och jag kan förstå varför om någon skulle blivit provocerad. Dock skulle jag nog inte bli direkt provocerad då jag inte har någon aning om vilka som utsattes för det hela.
Med det sagt säger jag inte att jag inte tycker synd om de drabbade. Man bör visa respekt och då kan man skippa skämtet.
Too soon, helt klart. Åh andra sidan tror jag humor kan vara ett sätt att gå vidare. Det är min bestämda uppfattning.
Ni som inte tror mig har troligtvis inte sett begravningen av Monty Python-medlemmen Chapman.
Där hånade man och skämtade fritt om Chapmans liv.
Men då ska det oxå vara roligt, man ska inte skämta om ngt enbart för att provocera.
Ett skämt kan vara gott menat men vid fel tillfälle kan det också riva upp såren.
Låt oss säga vila i frid till alla de som dog, och håll tummarna för de som skadade sig illa att klara sig.