Det mystiska Dark Souls-smycket har avslöjats
Ryktena om att Dark Souls-smycket du kan välja i början av spelet har mystiska effekter visar sig vara falska.
Kändes förjävligt bra dock när jag hade amuletten till Gwyn första gången man lirade, Dark Souls är ett väldigt unikt spel.
Om man ändå fick uppleva det från början igen, allt var så mystiskt och främmande, man kände sig aldrig säker men ändå ville man fortsätta och utsätta sig för fara.
Underbart spel, får se om det kommer en spirituell uppföljare eller en direkt!
Heh, minnen... Tror det som etsat sig fast mest hos mig var när jag hade tagit mig igenom övre borgen, inre borgen, genom köket ner i kloakerna, neråt - alltid neråt tills jag med hjärtat i halsgropen kom in i bossrummet och såg filmen när den där jävla maw dragon kravlade upp. Fy fan, jag har aldrig känt mig så liten i ett spel
Sen efteråt när portarna till Blight town öppnades och det första man ser är ett gigantiskt svart hål rakt ner med en liten stege bredvid. Som jag längtade efter soljuset då men helvete vad långt ner man var. Det var bara att pressa vidare ner i djupet och hoppas på att det faktiskt nånstans där nere fanns en botten, även om det inte verkade som det.
Tänkte aldrig tanken att ta smycket... tror jag tagit nyckeln på alla mina karaktärer.
"A word to the wise is infuriating." - Hunter S. Thompson
http://www.fz.se/bloggar/min_kamp/
Dark souls var/är underbart. Dock inte köpt expansionen i brist på sug. Hoppas på ett nytt större och svårare spel nån gång i framtiden.
Heh, minnen... Tror det som etsat sig fast mest hos mig var när jag hade tagit mig igenom övre borgen, inre borgen, genom köket ner i kloakerna, neråt - alltid neråt tills jag med hjärtat i halsgropen kom in i bossrummet och såg filmen när den där jävla maw dragon kravlade upp. Fy fan, jag har aldrig känt mig så liten i ett spel
Sen efteråt när portarna till Blight town öppnades och det första man ser är ett gigantiskt svart hål rakt ner med en liten stege bredvid. Som jag längtade efter soljuset då men helvete vad långt ner man var. Det var bara att pressa vidare ner i djupet och hoppas på att det faktiskt nånstans där nere fanns en botten, även om det inte verkade som det.
Minns att jag tänkte liknande sak, att det kommer ta evigheter att ta sig upp igen!
