Gästkrönikan – Mina barn
Debatten om att barn tar skada av spelvåld är ständig. Men Thomas Arnroth tycker snarare tvärtom: Att varje familj skulle må bra av att spela mer, särskilt tillsammans – oavsett om spelet heter Call of Duty eller Krakels ABC.
#counter-strike, #call-of-duty-2, #call-of-duty-modern-warfare-7, #resident-evil, #world-of-warcraft, #the-sims, #scrolls, #nba-2k13
Underbar läsning.
Min dotter är lite liten än men om några år kommer jag följa dina råd!
Samma här ( I båda fallen. ) Tack för en utmärkt artikel och trevlig söndagsläsning.
"It is by caffeine alone I set my mind in motion. It is by the beans of Java that thoughts acquire speed, the hands acquire shakes, the shakes become a warning. It is by caffeine alone I set my mind in motion."
Har själv 2 döttrar på 6 respektive 4 år och en son på 2 år (vi klämde ut dem snabbt, jag vet ) och kan inte annat än totalt hålla med.
Har precis samma upplevelse av att spela med mina barn. Är ett underbart sätt att ha en gemensam aktivitet som alla tycker om. Dessutom bir det en lärande erfarenhet t.o.m. av Mario (Om jag si många extraliv men dör en gång, hur många har jag kvar nu?).
för mig har det också alltid varit en självklarhet att spela med mina barn. Det gör förutom att jag har jävligt roligt att jag har koll på vad de spelar. Många föräldrar har ingen aning och därför också noll kontroll över ungarnas spelande. Få föräldrar skulle visa samma ointresse för sina barns engagemang i någon idrott som många visar barnens spelintresse.
Fint skrivet!
Har många glada minnen över att ha suttit och spelat gamla DOS-spel som Dune2, Magic Carpet, Shadow Caster och Command & Conquer med farsan på samma dator. Hela min uppväxt var jag alltid så stolt över att min farsa fattar det där med spel. :')
Jag tror att det inte spelar så stor roll vad man som förälder hittar på tillsammans med ungarna, bara man faktiskt hittar på saker tillsammans. Oavsett om det är lek, sport, spel eller mecka med bilen. Om både föräldrar och barn har intresse av att spela spel så är det ju då ett superbra tillfälle att hitta på något att göra tillsammans isåfall.
Bra skrivet. Eftersom jag spelar så mycket som jag gör så är det naturligt att mina söner, 3 & 6 år, är med på ett hörn. Mestadels så har det blivit att de tittar på, men får välja vilket spel de vill se. De får se allt där man inte skjuter människor iaf. Favoriten är Overlord 1 & 2. Underbart att höra dem sitta och härma mina minions...och så lär de sig engelska, iaf ord som "treasure" och "for the master". Har sett fram emot den dagen de kan se Lord of the ringsfilmerna med mig, men de är för små än så länge. Räddningen dök nyligen upp i form av Legospelet av sagda filmer! Syndade hårt mot min älskade PC och köpte en Xbox360 till de små liven...men nu kan jag och äldsta sonen kicka stjärt i middle earth! De flesta (sakliga) vetenskapliga undersökningar som gjorts om barns spelande ger vid handen att de inte tar skada utan tvärtom har bättre problemlösningsförmåga, är mer sociala och är bättre på språk än ickespelande barn. Mina barn kommer att få mycket spelande som del i sin uppväxt...något som vi kommer ha mycket glädje av tillsammans.
Jag bad mina föräldrar att spela med mig vid flera tillfällen nära jag växte upp, har spelat i princip hela mitt liv men inte en enda gång spelade de med mig. Och nu är man enligt lag "vuxen" och jag känner inte alls mina föräldrar och gillar dem knappast bättre efter jag läst detta, de brydde sig nästan aldrig att umgås med en. Men det är väl kanske bara en av nackdelarna med att vara mittenbarnet.
Vill spela. Men frugan fattar inte det där med spel... vad gör man?
Det är lustigt det här med spel, flera av mina jämnåriga bara skakar på huvudet över att jag spelar tv spel i min ålder,
men dom fattar tydligen inte att dom själva spelar tvspel när dom håller på med Farmville och andra spel på Facebook.
Lagom är aldrig för mycket eller för litet.
Mitt spelande i barndomen lärde mig att skapa en familj, stänga in dem i ett hus utan fönster eller dörr, fylld av spisar och kylskåp! Riktigt elakt är också att jag satt dit ett brandlarm, men brandmännen kommer minsann inte in. De står där och väntar och sticker sen när familjen brunnit upp!
Far spelade jämt med mig. Quake, quake II, doom, doom II, unreal och dungeon siege. Those were the times...
Däremot fick jag inte spela GTA för det tyckte föräldrarna var meningslöst våld.
haha =D Nå, om vi nu ser på de olika typerna av användandet av våld så har de ju faktiskt en poäng I de tidigare är det uteslutande i självförsvar i din strävan att rädda dina vänner och familj från en angripare. I GTA är du en kriminell jävel som gör en massa otyg.
Tror spel har en tendens att göra skolarbete väldigt tråkigt i jämförelse och det är väl typ det största problemet. Våldet är jag inte så rädd för, om det känns för verkligt för barn så gillar dom det inte. Hade dom sett COD "kills" som riktigt död så skjuter dom det ifrån sig, det är finns i oss och behöver inte direkt passas på ens.
Skolan måste dock ist för att sätta in läsning av fler böcker när barn i skolan läser mindre (antagligen på grund av internet och spel där pedagogiken för inlärning är BRA mycket mer avancerad och effektiv än den i skolan egentligen), försöka matcha det med en ökad pedagogik och mer effektiv inlärning.
Så länge skolan baseras på äldre metoder för inlärning så kommer det bli jävligt grått när man sätter sig i skolbänken efter att ha lärt sig massor med saker i WoW, om WoW (som frigör dopamin eller vad det nu är, inlärning alltså).
Spel erbjuder alltså lättsam underhållning som stimulerar inlärningens belöningssystem i hjärnan, som skolan kan få det svårt att konkurrera med, DET tror jag är ett problem.
subterranean homesick alien
Tror spel har en tendens att göra skolarbete väldigt tråkigt i jämförelse och det är väl typ det största problemet. Våldet är jag inte så rädd för, om det känns för verkligt för barn så gillar dom det inte. Hade dom sett COD "kills" som riktigt död så skjuter dom det ifrån sig, det är finns i oss och behöver inte direkt passas på ens.
Skolan måste dock ist för att sätta in läsning av fler böcker när barn i skolan läser mindre (antagligen på grund av internet och spel där pedagogiken för inlärning är BRA mycket mer avancerad och effektiv än den i skolan egentligen), försöka matcha det med en ökad pedagogik och mer effektiv inlärning.
Så länge skolan baseras på äldre metoder för inlärning så kommer det bli jävligt grått när man sätter sig i skolbänken efter att ha lärt sig massor med saker i WoW, om WoW (som frigör dopamin eller vad det nu är, inlärning alltså).
Spel erbjuder alltså lättsam underhållning som stimulerar inlärningens belöningssystem i hjärnan, som skolan kan få det svårt att konkurrera med, DET tror jag är ett problem.
Problemet med skolan på min tid var att de inte uppmuntrar elever som gör bra ifrån sig. Istället för att ge nya uppgifter av samma art så borde de låta dessa få börja på något nytt annars så har man ingen motivering för att fortsätta lära sig. Skolan måste sluta med att tänka på elever som en grupp och istället se till individerna i denna grupp. Tack vare datorer är detta nu en möjlighet.