För min skull
Den nya världen. Nu är jag där igen. I de historiska och historierika klorna på #Assassin's Creed III. Visst, jag spelade äventyret från start till mål i höstas inför recensionen. Men det finns en viktig skillnad i att "jobbspela" och "spela för min skull"-spela. Den här gången ger jag mig totalt hän åt de rika sidoberättelserna: seglatsstrapatserna, Davenports allt större karaktärsgalleri (missa inte – den här sidan av spelet är väldigt vacker) och jakten på kapten Kidds mytomspunna skatt.
Faktum är att jag tjuvstartade redan i november, alldeles efter min text publicerats. Därför har jag redan kommit en bra bit in i sagan. Och det känns ljuvligt att så många stenar lämnats orörda, att så många saker lämnats oupptäckta.
Och det slår mig på nytt hur mycket jag tycker om Assassin's Creed-konceptet, att det är en spelserie som talar till min spelarsjäl. Den är vacker, omfångsrik och ambitiös som få andra.
[ia=733155; large]
Ett äventyr att upptäcka och återupptäcka.
En Bamseponny av folket
Du kan vara en regning skärmdump!