Hela vägen till Ivalice
Det hände sig som så att jag började tänka, och de tankarna kretsade kring #Final Fantasy Tactics. Femton år efter releasen är det fortfarande det bästa strategispelet jag vet. Och det är verkligen ett verk som åldras med värdighet.
Jag älskar det, men har inte alls samma varma känslor för Tactics Advance. Borta var djupet, den bråddjupa berättelsen och istället ersatt med en tunn, tunn yta. Fortfarande habilt men inte längre magiskt.
Men mina tankar stannade inte här utan tog mig till DS-titeln #Final Fantasy Tactics A2: Grimoire of the Rift (hade jag inte googlat namnet hade jag aldrig kommit på det). Det har jag aldrig spelat. Så därför tog jag tag i min spontana sida; spontansurfade in på Ebay, spontanhittade spelet och spontanköpte det.
Om det bara är hälften så bra som originalet kommer jag skratta hela vägen till Ivalice.
[ia=734815; large]
Frukta tomater.
En Bamseponny av folket
Jag ahr försökt mig på tactics ett antal gånger men det fastnar aldrig
Åh, synd. Minns att första gången jag spelade det blev jag också besviken. Hade väntat mig FFVI och VII all over again, vilket det ju inte var. Men när jag gav det en ny chans klickade plötsligt allt, verkligen ALLT.
En Bamseponny av folket