Anonym IQ?

Medlem
Anonym IQ?

Jag har alltid haft väldigt lätt att lära mig saker.
Något jag totalt slösade bort i min ungdom genom att totalt skita i att läsa överhuvudtaget på prov etc, jag klarade ju att få godkänt ändå.

Jag gick ur grundskolan med relativt mediokert snitt och ville bara hoppa av och börja jobba.
När jag sovit mig igenom byggprogrammet på gymnasiet fick jag äntligen komma ut i arbetslivet och tjäna pengar!

Efter 8 år som snickare och på senare tid truckförare slog det mig, jag vill fan jobba med något jag tycker är kul.
Datorer och teknik har alltid varit mina stora intresse och jag har alltid varit intresserad av att lära mig programmera, så det naturliga valet var att söka ett utvecklingsprogram.

Jag hamnade i Karlstad där jag just nu läser Master inom Datavetenskap, något jag hoppas jag har intresse av livet ut.

För ett år sedan fick jag för mig att göra inträdesprovet till Mensa lite på skämt ihop med några av mina vänner.
Det gick vägen och jag är nu mensan.

Det lustiga är att jag efter detta har blivit väldigt ödmjuk angående detta och nämner det sällan då jag är rädd att folk skall se det som skryt.
Man får lite känsla av att folk i allmänhet tycker hela organisationen är skapad för skryt.

Sen på andra sidan så tror plötsligt vänner och släkt att man blivit nån rainman som plötsligt kan svara på allt.
Inte minst när det gäller mina studier så tror folk att det är en barnlek bara pga detta.

Vad har folk för tankar om detta i allmänhet?
Hur skulle ni själva uppträtt?
Kanske ni har samma erfarenhet?

#blogg

Medlem
Anonym IQ?

Är också mensan och får nog säga lite detsamma. Antingen tror folk att man bara vill skryta, eller så tror de att man har svar på allt. Ibland båda.

IQ behöver ju dock inte egentligen innebära att man lär sig allt lättare.. Kanske vissa saker, men det varierar tydligt för mig iallafall.


signatur

Motivator's Lifestyle. Athletic Martyr. Build your own foundation.

phi
Medlem

Jag gjorde och klarade inträdesprovet för Mensa för 6-7 år men är inte intresserad av att gå med i föreningen. Det var mest en kul grej och provet gick väldigt snabbt att göra.

Jag skulle inte säga att Mensa är en klubb för inbördes beundran men intrycket jag fått av folk som är medlem är att man gärna nämner det så ofta som möjligt i både tid och otid och helst ska alla känna till att man är medlem, både vänner, bekanta, forum på internet (;)) osv. Det verkar finnas ett stort behov av bekräftelse hos mensanerna av någon konstig anledning.

Medlem

Har liknande erfarenheter från unga år, problemet är bara att jag inte klarar av stress och ostrukturerade situationer. Så man sov sig genom gymnasiet på halva tiden mot de andra studenterna och sedan A,B, C-kurserna på universitetet men när det blev D-kurser och ostrukturerad studieplan så gick jag in i väggen fullständigt med stressinducerad migrän och koncentrationssvårigheter. Det tär på en att ha en enorm potential men kan inte nyttja den pga. hur studiesystemet ser ut i dag. Drömmen vore att göra klart min magisterexamina och sedan fortsätta doktorera och jobba inom det akademiska med vad som helst, bara att få vara i den miljön är oerhört stimulerande och om det bara inte var stress 24/7 så skulle jag kunna fungera och briljera...

Medlem

Jag tycker inte att du behöver känna att andra ser det som att du skryter bara för att du nämner det. Bara man ser till att det inte blir en vana och det första man säger när man stöter på nya människor så är det inget problem.

Det är lite som läkare som på ett eller annat vis måste få in sitt yrke i de fem första meningarna man utbyter med någon.

Medlem

Intressanta tankar! Som har nämnts, det är inte att du säger att du är med i Mensa som gör att det blir skryt, utan det viktigaste är hur och vilket sammanhang det dyker upp. Å andra sidan kommer vissa människor tolka allt som skryt. Och vissa människor kanske alltid vart avundsjuka på din förmåga alternativt sett ner på din oförmåga att använda din förmåga och kommer sucka vad du än gör. Detta medan andra blir glada och uppmuntrande vad som än händer.

Även intressant livsresa. Själv "flöt" jag igenom grundskolan på ett litet abstrakt moln. Gick naturvetenskapligt gymnasium med dugliga betyg, förutom några kurser jag helt enkelt inte gick på. Fann därefter att siffror och dylikt var lite för förutsägbart för min smak och ramlade in på humanoira. Schvipp-schvupp så står jag här som socionom idag. Med det sagt har jag förstått att siffror inte alls måste vara särskilt förutsägbart på de högre nivåerna. Och när man kommer in på kvantfysik och dylikt *dreggel*.

Jag älskar dock kaotiska och oförutsägbara situationer. Håller koll på forskning om i princip allt på en daglig basis, världen är så sanslöst intressant. Ska bli trevligt att följa även din blogg, vilka tankar som bubblar där uppe i den veckade fläskbollen.


signatur

By deciding what is right you ultimately end up blind.

Medlem

Känner igen det där Harpa.

Problemet för mig är att jag har väldigt lätt att lära mig inom vissa områden, och väldigt svårt inom andra. Och då pratar vi enorma kontraster.. Det trista är att jobbutbudet är lite skralt inom det område där jag lär mig fortast och där intresset finns som störst. Iallafall med min livssituation.

Sen såklart har jag likt alla andra drömmar, och förhoppningsvis uppfylls de en vacker dag.


signatur

Motivator's Lifestyle. Athletic Martyr. Build your own foundation.

Medlem
Skrivet av Stag:

Känner igen det där Harpa.

Problemet för mig är att jag har väldigt lätt att lära mig inom vissa områden, och väldigt svårt inom andra. Och då pratar vi enorma kontraster.. Det trista är att jobbutbudet är lite skralt inom det område där jag lär mig fortast och där intresset finns som störst. Iallafall med min livssituation.

Sen såklart har jag likt alla andra drömmar, och förhoppningsvis uppfylls de en vacker dag.

Åh, vilka områden om jag får fråga? Jag har en hel del tankar om det där med lärande inom olika områden, finner ämnet tankeväckande


signatur

By deciding what is right you ultimately end up blind.

Medlem

Sist jag tog upp det uppstod det en ganska.. Efter en stund, otrevlig diskussion. Vill du dock fortfarande diskutera/fråga så kan vi ta det i PM.


signatur

Motivator's Lifestyle. Athletic Martyr. Build your own foundation.

Medlem
Skrivet av phi:

Jag gjorde och klarade inträdesprovet för Mensa för 6-7 år men är inte intresserad av att gå med i föreningen. Det var mest en kul grej och provet gick väldigt snabbt att göra.

Jag skulle inte säga att Mensa är en klubb för inbördes beundran men intrycket jag fått av folk som är medlem är att man gärna nämner det så ofta som möjligt i både tid och otid och helst ska alla känna till att man är medlem, både vänner, bekanta, forum på internet (;)) osv. Det verkar finnas ett stort behov av bekräftelse hos mensanerna av någon konstig anledning.

Jag förstår vad du menar, det finns helt klart en del som ser sig högre stående om man läser på mensas forum, dock skall sägas att majoriteten är ödmjuka angående medlemskapet och många har lite samma tankar som mig.
Men det är ju som allt annat att det är dom som få som låter mycket som gör störst intryck.

Finns ju ingen chans att jag skulle dra upp det som ett argument om jag befann mig i någon form av diskussion, det känns allt för arrogant.

1
Skriv svar