Tankar kring morgondagen

Spel har alltid varit en del av mitt liv, men aldrig en såpass stor del att jag gjorde mig besväret att besöka internets pionjärsidor. Visst fanns alltid IGN, men förr var det om möjligt en sämre och än mer omständlig källa till nyheter. Det var lättare att prata med kompisar och särskilt Johankim (det kommer en förklaring till namnet – någon gång) som hade alla bilder och filmer prydligt sorterade på datorn. E3 var alltid den stora hödjpunkten och man kunde se bilder och filmer från spel som man aldrig skulle ha råd med.

Länge var jag fast i något slags limbo, där spel var en stor del av mig, men ändå inte i närheten av vad det är nu. Visst är inte spel hela mitt liv nu heller, men av någon anledning utmynnar det mesta nu för tiden i något spelralterat. Förvisso är det inte särskilt konstigt när man jobbar med det.

De tre senaste E3-mässorna har jag suttit som klistrad, samtidigt som vi varit ett gäng som kört MSN-konferenser. Varje år har slutat med en besvikelse, spelutgivarnas samlade pr-maskinerier bombarderar oss med saker vi sett innan. Det blir en uppföljare på en spelserie man tröttnat på, och så nämns väl "ett nytt Mario". Men i år är det inte E3 som är mest förhands-hypat.

Utan källa hänvisar jag till en utgivare, som påstod att ingen vågar satsa på nya varumärken i slutet av en konsolgeneration. Och det är där den här bloggen kommer mynna ut i. Det jag ser fram emot är inte obligatoriska Uncharted 4, Killzone 4 och Gran Turismo 6, utan det är något helt nytt. Något som får en att vilja dammsuga internet efter varenda liten brödsmula. Kanske är det David Cage och hans Quantic Dream som sitter på denna nyckel till eufori, men förhoppningsvis någon liten uppstickare som kommer med innovation till en bransch som alldeles för länge slirat i samma hjulspår.

#blogg

Hela bloggen är en ursäkt för att kunna publicera den. True story.

Du glömde Homeworld 3. Tänk det med röststyrning!