Depression Quest
Det var en kväll efter jobbet, jag tror det var en onsdag. Eller jo, det står ju att det var en onsdag, så en onsdag var det. Jag gick hemåt. Det var en vacker och stilla kväll; gatorna var våta av regn och även om mitt jobb kändes som piss så var ju arbetsdagen äntligen slut.
#journey, #heavy-rain, #dear-esther
Om du följt serien från start, så finns det inget jobbigare att spela än Mass Effect 3. Den dystra känslan väller över en. Det är svårt att se på när vänner från tidigare spel stryker med. Det är nog även ett av de väldigt få spel som väckt känslor hos mig. Vänskap, sorg och ilska
Om du följt serien från start, så finns det inget jobbigare att spela än Mass Effect 3. Den dystra känslan väller över en. Det är svårt att se på när vänner från tidigare spel stryker med. Det är nog även ett av de väldigt få spel som väckt känslor hos mig. Vänskap, sorg, ilska och nästan kärlek.
Spela Depression Quest om du känner någon som har haft en depression(eller har haft en själv), sen så kommer du tillbaka.
Om du följt serien från start, så finns det inget jobbigare att spela än Mass Effect 3. Den dystra känslan väller över en. Det är svårt att se på när vänner från tidigare spel stryker med. Det är nog även ett av de väldigt få spel som väckt känslor hos mig. Vänskap, sorg, ilska och nästan kärlek.
För mig var Mass Effect 3 enbart jobbigt pga exakt allt med det var värdelöst, från story till korridår shooter gameplayet.
Kanske bara jag som inte kan leva mig in i karaktärerna och handlingen när varje minut lider fysiskt av hur dåligt sjävla spelet i sig är.
Hade dom fortsatt från tvåan med en intresant story så hade jag också kunnat fortsätta min kärlek till karaktärerna som jag fick från ettan men som helt försvan tack vare EA och Bioware.
Och med det ville jag förmedla att ME2-3 Var mitt personligha Depression Quest pga ettan var så otroligt fantastiskt bra spel(förutom buggig månbil haha).
"Jag, alltså verkliga jag, Thomas, har inte depression.."
http://www.terapisnack.com/blog/index.php/2010/01/24/fornekel...
"Deprimerade människor kan vara jäkligt irriterande. Man tycker: "Men gör något då! Det är väl bara att göra något, ligg inte där bara, gå ut, sök jobb, gå till skolan, träffa någon!""
Det där tycker jag helt uppriktigt var väldigt puckat sagt.
Och irriterande? För vem? irriterande är det när någon annan lägger sig i, är jobbig, störande. Att någon annan inte gör något kan inte vara irriterande, annat än för en riktigt lättirriterad person.
Att lyssna på folks gnäll kan kanske däremot vara irriterande, men det är ju en annan sak.
"Deprimerade människor kan vara jäkligt irriterande. Man tycker: "Men gör något då! Det är väl bara att göra något, ligg inte där bara, gå ut, sök jobb, gå till skolan, träffa någon!""
Det där tycker jag helt uppriktigt var väldigt puckat sagt.
Och irriterande? För vem? irriterande är det när någon annan lägger sig i, är jobbig, störande. Att någon annan inte gör något kan inte vara irriterande, annat än för en riktigt lättirriterad person.
Att lyssna på folks gnäll kan kanske däremot vara irriterande, men det är ju en annan sak.
Det är känslan av hjälplöshet när man ser sina vänner vara deprimerade som är jobbig. Man försöker tackla situationen som man gör med icke-deprimerade personer men får bara negativ respons så man blir frustrerad och irriterad.
"Deprimerade människor kan vara jäkligt irriterande. Man tycker: "Men gör något då! Det är väl bara att göra något, ligg inte där bara, gå ut, sök jobb, gå till skolan, träffa någon!""
Det där tycker jag helt uppriktigt var väldigt puckat sagt.
Och irriterande? För vem? irriterande är det när någon annan lägger sig i, är jobbig, störande. Att någon annan inte gör något kan inte vara irriterande, annat än för en riktigt lättirriterad person.
Att lyssna på folks gnäll kan kanske däremot vara irriterande, men det är ju en annan sak.
Det är känslan av hjälplöshet när man ser sina vänner vara deprimerade som är jobbig. Man försöker tackla situationen som man gör med icke-deprimerade personer men får bara negativ respons så man blir frustrerad och irriterad.
This, när man inte har en depression själv så kan man "rycka upp sig" och vill applicera det på den deprimerade, men det går ju inte eftersom de är deprimerade. Vilket kan leda till frustration, vilket troligtvis grundar sig i okunskap om tillståndet depression. Jag kan säga att jag har inte den kunskapen och skulle säkert någongång blivit irriterad och uppgiven.
Men jag bara babblar och är ingen psykolog.
Bra artikel btw! Gillar Thomas Arnroths artiklar. Tycker de alltid håller bra kvalitet
Det enda spelet som frammanat ordentliga känslor i mig är nog The Walking Dead (till skillnad från den tvärusla tv-serien...).
Om du följt serien från start, så finns det inget jobbigare att spela än Mass Effect 3. Den dystra känslan väller över en. Det är svårt att se på när vänner från tidigare spel stryker med. Det är nog även ett av de väldigt få spel som väckt känslor hos mig. Vänskap, sorg, ilska och nästan kärlek.
Jag följde den från start, men har svårt att identifiera med det du beskriver. Missförstå mig inte; jag hade skitkul när jag körde spelen, men det var också där det stannade.
Haft klinisk depression och kronisk insomnia större delen av mitt liv. Kan relatera till väldigt mycket av Depression Quest, vilket jag ser som en bra skildring av verkligheten. Det som är synd är att det är oändligt mycket enklare att röra sig i rätt riktning i spelet än det är i verkligheten, och att även fastän man innerst inne vet precis vad man borde göra när det är som värst så är det samtidigt då det är som svårast att göra så.
Men till er därute som läser detta och också lider av depressioner har jag väl bara en sak att säga -- fortsätt kämpa. Det blir bättre, och det är ett krig där de små vinsterna i vardagen är det viktiga.
Om du följt serien från start, så finns det inget jobbigare att spela än Mass Effect 3. Den dystra känslan väller över en. Det är svårt att se på när vänner från tidigare spel stryker med. Det är nog även ett av de väldigt få spel som väckt känslor hos mig. Vänskap, sorg och ilska
då ska man inte prata om när dom dog i GoW3
Now you're playing with power... NOW YOURE PLAYING WITH FUCKING SHIT, YOURE BETTER OFF FUCKING SHIT THAN FUCKING WITH THIS FUCKED UP SHIT
Ha ha har du spelat Dear Esther fem gånger? Jag har själv iofs funderat på om jag inte skulle ta och knata igenom en gång till, det ger ju en väldigt bra upplevelse trots allt
Förresten, de har sjyssta disclaimers ser jag
"If you are suicidal, please stop playing this game and visit this link to talk to someone."
Har jag drabbats av PMA? Positiv Mental Attityd.
Det här vill jag tacka Thomas för att han gjorde mig uppmärksam på. Har aldrig själv levt med depression, tack och lov, men de två viktigaste människorna i mitt liv har bägge haft fruktansvärda perioder av panikångest, depression och självmordstankar. Även om DQ såklart förenklar upplevelsen så tycker jag att det var en av de mest verklighetstrogna skildringarna av depression jag har sett, och bara det gör det till något viktigt att lyfta fram.
Jag har börjat spela det nu. Det är väldigt utbildande på ett smart sätt att man får överstrukna rader som visar vad man inte kan göra eller tycka för att det faktiskt inte går till så.
Edit: Men jag har hittat en bugg. OMG patcha nån gång kolla detta utterly broken
You've allowed Amanda, an old friend from school that is in town for the weekend to talk you into leaving the house for coffee and catch up. You meet her in a small cafe and talk about what you've been up to since you've last seen each other, and you can't help but feel like they are a lot more accomplished and interesting than you are while listening to them talk about their life after school.
Har jag drabbats av PMA? Positiv Mental Attityd.
Det är inte konstigt att friska människor inte förstår sig på deprimerade. Deprimerade förstår sig inte på andra deprimerade heller.
Depression är ett helvete jag gärna hade varit utan. Det är dock bra att det uppmärksammas mera, så kanske människor får upp ögonen för det mer.
Nämen!