Ghost of Sparta - done!

Sådärja, då var ett nytt spel avklarat. Den här gången tog det inte i närheten lika lång tid som för Borderlands 2, men i just det här fallet var det inget direkt negativt. Jag valde ju att ta mig an #God of War: Ghost of Sparta just för att jag visste att det skulle ta runt tiotalet timmar att klara av. Jag ville inte ha något evighetsprojekt utan ett spel där jag vet att jag kommer få uppleva genomarbetat gameplay och högt produktionsvärde.

Så fick jag då vad jag önskade mig? Ja helt klart. Kratos var lika arg som vanligt. Han var lika aggresiv som vanligt. Striderna följer det gamla trogna mönstret och så även "pusseln". Karaktärerna från den grekiska mytologin är också de tillbaka och det är också Linda Hunt. Inget nytt under solen alltså men det är gott nog så, ibland är nyskapande helt enkelt inte viktigt i mina ögon.

Handlingen kretsar som vanligt kring Kratos och hans relationer till de grekiska gudarna som inte är den allra bästa. På en fredlig (eller inte) resa till Atlantis möter Kratos sin mor Callisto som hävdar att krigsgudens bror Deimos fortfarande är vid livet, vilket går stick i stäv mot det hon tidigare sagt. Deimos rövades nämligen bort när bröderna fortfarande var pojkar och det tar krävs inte någon skarp hjärna för att lista ut att gudarna ligger bakom. Man skulle ju kunna tro att det skulle vara avskräckande att ta sig an gudaväsen, men det har aldrig rört den gode Kratos i ryggen tidigare och inte den här gången heller.

Resultatet är blodig tredjepersonsaction där du rycker ur ögat på cykloper, sliter vingar av harpyor, sprätter upp magar på minotaurer och dunkar åtskilliga huvuden i bergväggar för att få som du vill. Inte något som passar alla, men jag har svårt att se varför någon som gillat tidigare titlar i serien inte skulle gilla Ghost of Sparta.

På en front kan det visserligen vara lite av en besvikelse och det är presentationen och då bara om du inte är medveten om att det är en "HD-version" av ett PSP-spel. Visuellt går det alltså självklart inte att jämföra de delar som utvecklats till Playstation 3, men för mig personligen var det aldrig något problem. Om något så visar det vad Sonys bärbara gamlng faktiskt mäktade med när den var i rätt händer (Ready at Dawn i det här fallet).och det är rätt imponerande.

Så summa summarum. Gillar du God of War-serien är det bara att slå till. Gillar du den inte är nog inte det här spelet som kan övertyga dig om motsatsen. Det är trots allt en av småbröderna i syskonskaran och det märks på de flesta fronter.

#blogg

Mjo, jag börjar faktiskt bli riktigt irriterad på allt tjat om att det och det spelet inte är nyskapande som att det skulle vara ett krav för att det är kul.

Chains of Olympus är bra det också. Har ännu inte stött på ett spel i serien som inte är underhållande. Alla är inte mästerverk, men man har kul med allihopa