Från arg krigsgud till utvecklingsbar supermänniska

Igår gjorde valet av vilket spel jag ska ta mig an härnäst. Egentligen var det ett rätt odramatiskt val då #Deus Ex: Human Revolution låg närmast till hands, rent fysiskt alltså. Såhär ett par timmar in ser jag emellertid inga anledningar till att ångra min något enkla beslutsprocess. Hittills har det bjudit på en härlig blandning av smygande och action, precis som originalet gjorde på sin tid.

Nu har jag ju extremt svårt att se att det kommer vara lika fantastiskt som det första spelen i serien, jag håller ju det som ett av de bästa genom tiderna, men jag har redan fastnat i att läsa tidningar, mail och annat kul som finns till hands vilket är ett gott tecken. Det mesta av det är ju helt onödigt sett till mina framsteg i spelet, men det bygger upp känslan av att det som händer Adam Jensen bara är en del av något mycket större. Huvudpersonen i spelet är inte universums centrum.

Ska också bli intressant att se hur jag kommer utveckla den goda Adam. Jag brukar alltid gå in i den här typen av spel där man får utveckla sin karaktär med målet att vara sneaky sneaky men efter ett tag brukar jag ändå gå åt det Rambo-hållet vilket innebär att jag i slutändan sitter där med en snubbe som inte är särskilt bra på någonting. Brukar inte vara någon vidare bra kombination.

Får se hur det går den här gången, men jag har i varje fall börjat med förbättra min hacking så får se om jag har disciplin nog att hålla mig på den inslagna vägen den här gången eller om jag kommer börja vandra över till ren muskel- och vapenkraft... Livet är bra jobbigt ibland!

#blogg