Leijonhufvud: "Varför måste vi döda så många?"
Inte läst kommentarerna men fan vad jobbigt om man var tvungen att betänka varje "mord". Men om ni vill se en britt ranta om tomb raider och då denna punkt är med:
http://www.escapistmagazine.com/videos/view/zero-punctuation/...
"Was aus Liebe getan wird, geschieht immer jenseits von Gut und Böse." Friedrich Nietzsche, Jenseits von Gut und Böse, 1886
Det här är precis vad jag har väntat på jättelänge. Någon som tar tag i den här frågan och lyfter fram den i rampljuset. Jag är ju oxå oerhört trött på detta repetiva massmördande i spel. Sist nu spelade jag Resident Evil 6 och undrade hur de hade kunnat förstöra en så fin spelserie, så pass mycket, med en massa meningslöst dödande, skräpstory etc. Bara en massa larv för att få döda så många som möjligt.
En eloge till FZ som äntligen vågar lyfta fram detta. Kul oxå att se i kommentarerna att det är fler än jag som reagerar på detta meningslösa dödande i spel och precis som viktor säger har underbara miljöer man gärna vill stanna kvar i och bara njuta av, utan att bli ständigt hetsad framåt.
Varför kommer det en nyhet om förra veckans raljerande? :crazy:
För att alla har inte sett alla delar, vi styckar upp i efterhand.
ah ok trodde bara jag hade en konstig deja vu carry on then
If the left one isn´t right, right is the only one left, right?
Vi börjar med det psykologiska kring hur man påverkas; det är väl ändå upp till spelaren att lägga vikt vid själva dödandet i sig? Framförallt i spel där det finns som framträdande, men inte enda, del. (Med andra ord de flesta RPG-liknande spel, men också rena äventyrs-/actionspel.)
Vi värderar inte varje förlorat liv i spel likadant, och detta av många skäl. (Jösses så många Lemmings jag tagit livet av, eller soldater i alla de RTS-spel jag spelat - tänk bara den besättning som befinner sig på ett större skepp i ex. Sins of a Solar Empire...)
Sen kommer vi till det uppläggsmässiga; även spel där man kan, om man så känner för det, gå runt och panga så gott som hela tiden innehåller annat, *om* spelaren bara tar sig tid och lust att göra det. Bara att strosa runt på Citadellet (ryser lite av illamående över försvenskningen) i Mass Effect-spelen, att konversera med människor i den serien bland andra, att sitta och titta på solnedgången i Skyrim... Men även mindre, subtilare, saker, som att som sjukvårdare släpa undan en skadad soldat i stället för att bara panga på för att slakta den lede fi. Detta visar på att vi ändå värdesätter annat i spel, än bara ett fokus på det rena dödandet. (Sen är det som sagt inte alla spel som tillåter detta, genom starkt forcerande "berättande" - vilket är en otroligt tråkig utveckling.) Så det är absolut inte sagt att spel inte har olika fokus - vissa blir, precis som nämns, rena skjutgallerier där man bara ska panga så mycket som absolut är möjligt. (Detta riskerar givetvis att matta av dödandet i spelet, på gott och ont.)
Givetvis är det lite underligt att spel med dödande som betydande (fast inte enda) moment tar så stor plats, men samtidigt inte. Det kanske bygger på djupare värderingar - som att rättvisa skall skipas mot de som oförrättar, och att vi innerst inne är mer absoluta än vad vi kan vara i ett samhälle? Samtidigt finns det givetvis spel där dödandet snarare blir en negativ åtgärd (ex. SWAT-serien, äv. lite av Splinter Cell-serien) samtidigt som de ändå innehåller samma actionelement som andra spel.
Jag tycker ändå det är för lätt att fastna vid det svartvita tänkandet och bara rapar ut ett "för mycket dödande" - det hade varit mer intressant att faktiskt kika på vad dödandet i sig innebär, symboliserar och varför det "måste" vara en så stor del i så många spel. En fundering över hur man hade kunnat göra, hur spelen hade sett ut, om folk hade spelat dem (och om inte, varför?), om de hade tappat i kvalitet o.s.v. hade också varit intressant.
Med det sagt finns det en mycket god grundpoäng; fokuset är förbaskat skevt i alldeles för många spel - och det har mycket med "berättandet" att göra, jag håller starkt med i att man hetsas av spelens berättandestil att begå massmord (om man nu så vill), och helst ska det gå förbaskat fort. Jag tror rädslan från spelutvecklare som Leijonhufvud nämner har lite att göra med att man vill eliminera transportsträckor och monotoni, saker som säkert kan få spelare att tappa intresse - vilket i sin tur säkert kan bero på en nästintill grotesk inflation i belöningar i spel; allting skall belönas med achievements och annat, hela tiden och i stora mängder. Det verkar i dagens spelutbud som att det eskalerar snarare än utvecklas åt rätt håll - du ska göra mer, snabbare och få mer belöningar för det. Det eftertänksamma, utforskande och "lugna" hamnar otroligt mycket i skymundan.
TL;DR = intressant, kul med lite filosofi kring spel!
För övrigt anser jag att Tellus bör förstöras.
Allt pangande kommer av att spelproducenterna bygger upp världar där det ska hända något, men allt som oftast är världarna tomma på innehåll, och det enda som man kan göra i dessa är att understödja en sorts konflikt som enbart kan lösas med massmord. När massmorden är över kan hjälten gå vidare till nästa scenario och börja om igen.
Gör man det med finess kan det vara riktigt underhållande, men ta "Uncharted 2" som exempel. Mot slutet av spelet blev det bara löjligt. Striderna tog aldrig slut och det märktes att Naughty Dog hade tappat fokus. De skärpte sig i UCIII.
Spot On.
Jag, som någon tidigare nämnde, slutade spela Uncharted när fiendevåg på fiendevåg började dyka upp. Trist som fan att förstöra stämningen på det viset. Tomb Raider 2013 spelade jag igenom, och visst är det som du säger. Jag älskade smygandet/utforskandet. De extra Tombsen med pussel. Men jag hatade FIENDEVÅGORNA! Några stycken kan det vara, men inte 90% av spelet.
Det är tyvärr så många spel idag är utformade. Fler speltillverkare borde erbjuda möjligheten att inte BEHÖVA ta livet av dessa 50 ansiktslösa generiska fiender för att ta sig vidare till nästa nivå. Varför ska man bli påtvingad att agera massmördare egentligen om man bara är där som spelare för att insupa en story?
Ge mig möjligheten att kunna lägga benen på ryggen och gömma mig eller ta mig förbi på något alternativt sätt. Det hade iaf mitt sunda förnuft sagt åt mig att göra istället för att likt Rambo plöjja ner en armada av 50 fiender.
Den är diskussionen påminner väldigt mycket om när jag var mindre. Och var mycket mer känslig för våld och död.
Jag satt och spelade Medievil 2 på playstation. Visst hela spelet handlar om att ta död på monster och dylikt, vilket jag inte hade ett problem med. Men när jag kom till en särskild bana. Där spelets huvudskurk fångat in människor och stängt in dem med människoätande pumpor som man får se äta upp dessa människor. Både i en cutscene och ingame. Då mådde jag dåligt. Jag klarade inte spela igenom den banan. Att höra människoskrik och pumpmonster som åt på människor var för mycket. Grafiken var ju inte den bästa och den var ju framförallt tecknad. Som de flesta spel på den tiden.
Men jag fann situation allt för äcklande för att spelas igenom.
Idag har jag absolut inget problem med detta. Men är det pågrund av att jag blivit äldre? Eller pågrund av att jag har vant mig med allt dödande?
Everybody needs help.
är väl att ett spel ska vara underhållande, finns väl inte många som skulle gå runt i ett spel beundra miljöer utan att senare få skjuta eller något liknande.
(min åsikt dock)
Det var det jag gjorde i Shadow of Colossus, Att bara kunna vandra i ett vackert äventyr slår action när som helst.
SO SEXY YOU FUCK MY SHADOW
Jag håller verkligen med. Bra talat, Victor!
Jag är del av spelpodden GOTY - Årets spel
Lyssna gärna:
https://podcasters.spotify.com/pod/show/goty
Meningen är väl inte att det ska analyseras på det här sättet. Men bitvis har han rätt. Första Tomb Raider var mer pussel och några enstaka rovdjur. Ingen människoslakt. Såhär slutar första mötet med en annan människa, Larson: http://www.youtube.com/watch?v=SuC8hTH6lJQ
Däremot i Tomb Raider 2 så är det skurkar som skjuts. Om man ser till detta så är inte nya Tomb Raider en värdig uppföljare utan snarare en slags efterapning på Uncharted.
Varför måste vi vara så pretentiöst förmätna? Det är sådant kvasintellektuellt dravel att sitta och göra politik och filosofi av spel en gång i veckan som FZ har bestämt sig för senaste tiden.
Spel är spel, lägg av med allt skitsnack och snacka om spel: inte runtomkring spel. Så tröttsamt hur svenskar alltid ska försöka göra sig själva och sina tankar till viktigare än dom är: pinsamt.
Varför måste vi vara så pretentiöst förmätna? Det är sådant kvasintellektuellt dravel att sitta och göra politik och filosofi av spel en gång i veckan som FZ har bestämt sig för senaste tiden.
Spel är spel, lägg av med allt skitsnack och snacka om spel: inte runtomkring spel. Så tröttsamt hur svenskar alltid ska försöka göra sig själva och sina tankar till viktigare än dom är: pinsamt.
Haha! Hur var detta pretentiöst och "kvasiintellektuellt"? Tycker att jag håller ett väldigt straight-forward och enkelt resonemang.
Jag vill också heta Leijonhufvud, måste ju öka oddsen REJÄLT på krogen. helst "von Leijonhufvud"
Vi kan gifta oss formellt. Jag tar femhundra spänn svart.
Action utan skjutande?
Ett utmärkt exempel på att det går att göra finns i Call of Cthulhu: Dark corners of the earth
När man obeväpnad flyr från beväpnade motståndare genom ett antal rum och måste blockera dörrar osv, action så det räcker. Säger inget mer pga spoilers
IMHO Det överlägset bästa spelet till pc någonsin.
även om jag i sak håller med om det här med massmördandets problematiska sidor, och finner det lite vettigare att ta upp som etik eller moralfrågor än om bröst ska vara fyllda av vatten eller PVC.
men det missas alltid en grej, i fallen TR och Uncharted är förebilden Indiana Jones. nån som faktiskt räknat på vilken nivå på massmördarnas topplista Indy rankar in på?