Wii-u... yeay?
Fick ett Wii-u som tillskott till samlingen av min sambo för ett tag sedan. Och tro mig, jag är överlycklig över den! Men försöker hela tiden att komma på varför egentligen...
För att förklara situationen:
Jag växte upp med Nintendo. Pappas favoritserie var Zelda, vilket naturligtvis smittade av sig på mig. Minns så väl första gången vi såg reklamen på tv för OoT, stämningen var episk. Vi bokade maskinen på ett barnens hus redan dagen efter. Man skulle väl kunna säga att det var mitt riktiga första möte med spelvärlden, hade ju mest bara lånat pappas grejer innan och kört lite Mario, Punch out och något Desert storm. Alltid tyckt att det varit kul, men då var jag liksom med från början.
Var gladast i hela världen när vi hämtade ut maskinen, och herregud vilken grafik det var (var ju det snyggaste man sett ;P). Vi hade då alla Nintendo-konsollerna och hade även Sega saturn under en period där. Men det blev aldrig något Playstation eller Xbox. Istället var det dags för Gamecube vid det maskinbytet, vilket är en maskin jag gillar enormt (handkontrollen är den skönaste to this day). Dock kom det ju inga spel. Men vi skulle ju ha den, för det kom ju ett Zelda. Som tur var har den ändå några guldkorn som gör den helt klart värd pengarna.
Sen var det dags för Wii... jisses! Lämnar saker lite luddigt kring den, kan väl enkelt bara säga att jag intalar mig själv att jag älskar den. Köpte dock alla andra maskiner under den perioden, vilket nog förklarar en hel del
Nu ville jag ju dock att Nintendo skulle lyckas, att dom skulle få alla tredjepartsspel och få leka med dom "stora pojkarna" igen. Men med tanke på mängden utannonserade grejer... skulle ju inte satsa pengar på det. Dom säger väl dock att det sista som lämnar människan är hoppet? Men är det det min kärlek till Nintendo har blivit, hopp om att det en dag ska bli vad det var?
Ingen kan ju anklaga dom för att inte vara innovativa, men dom gör ju allting för fort. Dom skulle vara först med till exempel dansmatta, floppade och blev en jättehit på Ps2 en massa år senare. Skulle vara först med rörelsekänslighet, där kan man väl säga att Kinect vann? Sluta vara så snabba Nintendo, inte alltid först som blir störst
Ajja, fortsätter mitt lilla försök att älska den "förlorade sonen". Men i väntan på fler spel kommer mitt PC-äventyr fortsätta, stay tuned
Vad tycker ni om Nintendo förresten?
Take what you can, give nothing back! Yaarr!
Har en liten hatkärlek till Nintendo, jag var helt sjukt glad när jag fick ett Snes i present där 91-92.
Har nog aldrig blivit gladare av en present faktiskt.
Jag köpte PS1 och senare N64 men i och med det dog intresset ut lite, missförstå mig rätt jag älskade OoT när det begav sig men håller "A link to the past" och "Link's awakening" högst på Zelda-listan.
Tiden efter N64 var det PS2 och PC som gällde och det dröjde fram till 2007 innan jag köpte mig en ny konsol, då både en 360 och en PS3, kände aldrig riktigt för Wii.
För något år sedan köpte jag en Wii för att den var billig och jag ville testa nya Zelda, men efter bara någon timmes spelade la jag spelet på hyllan, kag klarar verkligen inte av motion-gimmicken, det går inte, köpte för övrigt också Metroid Prime: Trilogi men sqmma där.....
Så tyvärr är min kärlek till Nintendo enbart på nostalgifronten och jag tror inte det kommer bli en WiiU för min del.
Väldigt intressant läsning! Själv tycker jag om Nintendo, även om jag själv inte äger majoriteten av deras konsoler. Har aldrig förstått mig på det hat Nintendo har fått den senaste tiden. Syftar mest på att människor påstår Wii och Wii U är "kiddie consoles", vilket jag inte förstår mig riktigt på.
Är de barnsliga för att det inte kommer så mycket spel som är skapade för äldre spelare? Eller är det motion controls som är barnsligt?
2009 skaffade jag ett DS Lite. Det var otroligt många timmar som spenderades på Tetris DS, speciellt i multiplayer på Gymnasiet.
Jag har Nintendo att tacka för att jag hittade Ace Attorney-serien. Vilket är en av mina favoritspelserier idag. Även om jag mest köper Sony produkter nu för tiden så är jag fortfarande ett fan av Nintendo, de var en del av min barndom, någonting som jag aldrig vill släppa.
Ja Lepr, jag kan känna detsamma med motiongrejen ibland. Dock måste jag fastslå att Twilight princess är ett fantastiskt Zelda. Skyward sword fastnade jag inte lika mycket för dock.
Jag tror hela världen ska tacka Nintendo för vad dom gjort för spelandet Hade inte Nintendo startat allt, så hade vi ju inte varit där vi är idag tror jag. Och precis som du Arizato så har jag Nintendos maskiner att tacka för många bra spel genom tiderna. Utan min GC så hade jag nog inte upptäckt Tales of-serien (som för övrigt gör att man måste ha varenda maskin ever made ;P) bland annat.
Men min oro ligger i att de faktiskt inte tycks lägga ligga mycket fokus på sina stationära maskiner längre. Självklart ska man ju lägga på mer ved där det faktiskt brinner, det vill säga deras handhållna. Men skulle vara kul att se de kommande spelen på allas releaselistor och inte bara Ps3, 360 och PC (en månad senare många gånger).
"When you wish upon a star..."
Take what you can, give nothing back! Yaarr!