Bit för bit.
Grafik.. Ordet har en lite negativ ton i mitt huvud. Lite som ris eller pasta, behövs för att utgöra en hel måltid men kan inte riktigt bli en kulinarisk uppenbarelse av sig självt.
Allt för många gånger är jag med om kunder som endast väljer spel utifrån hur det ser ut. Man kan ha stått och gett tidernas mest episka förklaring av ett spel, men samtalet avslutas ändå med "är det bra grafik eller?". Ett spel behöver väl mycket mer än bara det?
För mig personligen är det handlingen som är basen och därmed det viktigaste. Om handlingen är dålig (och då menar jag dålig som i ointressant och värdelöst skriven, inte som i dålig så det blir humoristiskt) så slutar jag spela. Är handlingen bra däremot så stör det mig inte så mycket om det är lite kantigt eller grässtråna inte är så definerade. Har många spel på min topplista som ur grafiksynpunkt faktiskt är ganska "fula".
Samma typ av inställning verkar folk ha gentemot hårdvara, "vad är det för prestanda?". Man missar hela biten med vilka exklusiva titlar som finns, vad det finns för extra funktioner och vilken målgrupp maskinen faktiskt har. För att ta ett exempel så har ju en hel del stirrat sig blinda på att Ps3:an har bättre prestanda rent maskinellt än 360:n, men i slutändan är det ändå den sistnämnda som har fler spel i 1080.
Så hur mycket spelar utseendet roll egentligen i slutändan? Visst är det viktigt med tanke på vad vi kan åstadkomma idag. Men inte så viktigt att jag skulle avfärda ett spel för att det inte är den bästa grafiken.
"Han/hon behöver inte vara snygg, så länge han/hon är snäll" eller..? ;P
Take what you can, give nothing back! Yaarr!
"Det är utsidan som ger insidan en chans och insidan ger utsidan sin glans" eller hur det nu var.
Jag och min bror diskuterade precis detta för ett tag sen och vad vi kom fram till var att det finns väldigt många spel som ser riktigt bra ut, som ökar inlevelsen i spelet med verklighetstrogen spelvärd och en starkt atmosfär. Men tyvärr så kan småsaker som halvtaskiga karaktärer och animationer totalt döda den inlevelsen som spelet förmedlat bara några minuter tidigare. Ett utmärkt exempel på ett sånt spel är Skyrim.
Att bara vandra runt i världen och suga åt sig all atmosfär och beundra jobbet som Bethesda har lagt ner på att skapa spelvärden kan vara väldigt underhållande. Men sen ett par minuter senare så möter man ett gäng livlösa karaktärer med dåliga animationer, dålig voice acting osv som helt förstör den starka inlevelsen som man hade för bara ett par minuter sedan. Jag kan inte alls spela Skyrim till följd av detta och det är inte pga jag är grafikkåt och måste ha snyggaste möjliga grafik för att bli nöjd, utan det handlar mer om att illusionen som spelet har byggts upp med den annars fina grafiken etc raserar helt och hållet för mig.
Jag kan istället få en betydligt starkare inlevelse i ett spel som Baldurs Gate: Enhanced Edition trots ett isometriskt perspektiv och uråldrig grafik. Istället byggs inlevelsen upp av dialoger och mycket text som får mig som spelare att "läsa mellan raderna" och skaffa mig en egen uppfattning om hur saker och ting ser ut genom att använda fantasin, precis som om jag läser en bok.
Av den anledningen har jag gått tillbaka allt mer och börjat plockat upp en del gamla rollspel som jag inte har haft tid eller möjlighet att spela igenom. Dessa spel har gett mig betydligt mer spelglädje och inlevelse än vad många av dom nyaste AAA-titlarna har lyckats ge mig, trots fin grafik, verklighetstrogen fysik m.m.
Det är väl antagligen därför som jag ser fram emot kommande kickstarterspel som Torment: Tides of Numenera, Project Eternity och Wasteland 2.
Grafik för mig har både kommit och fallit med åldern.
Under 90-talet så var jag inte så intresserad av hur spelen såg ut bara dom var "roliga", spelade bland annat mycket Civilization och det har aldrig varit fint att se på
Men när jag kom upp i ålder då jag började köpa egna datorer etc så blev plötsligt grafik en liten intern statuspryl, man var ju kung om man kunde köra Quake 2 och Forsaken i 800x640 med sitt nya Voodoo 2.
Eftersom jag på den tiden la mycket pengar på datorer så ville jag också ha mjukvara att testa mot.
I det skedet så betydde grafiken kanske mycket för min del.
Men dom senaste 5-6 åren har intresset för realistisk grafik fallerat totalt.
Jag är helt ointresserad av tex BF4 trailern, snyggt som fan, men ingen själ.
MIssförstå mig rätt jag tycker att det grafiska i alla spel är viktigt men att sträva efter något som skall illustrera realism är jag helt ointresserad av, då gillar jag spel som Bioshock och Dishonored som satsar lite på den tecknade stilen, då jag tycker att man kan få till mycket mer intressanta miljöer och att man helt enkelt måste vara mer kreativ som spelutvecklare (jag kan lova att det behövs mer tankeverksamhet att designa Dunwall eller Rupture än att kopiera från ett foto över någon afgansk stadsförort).