Ung på nytt tack vare Mass Effect 3
Vet inte om det bara är jag, men i takt med att jag blivit äldre och livet haft sin gilla gång har den här extrema längtan efter att få komma hem och spela spel avtagit. Visst vill jag fortfarande spela, jag gör det ju mer frekvent än de flesta i min ålder skulle jag tro, men det är inte i närheten av lika mycket som tidigare. Och då räknar jag inte hur många timmar och minuter det handlar om utan hur mycket av min lediga tid jag lägger på det. Hur högt det prioriteras.
Tidigare kunde jag sitta i skolan och verkligen längta efter att få komma hem och spela. Det var inga som helst problem att lägga en hel helg på att nöta rörelsemönster i #Unreal Tournament 2003 eller ta mig an korridorerna i #Lands of Lore. Nu är det inte riktigt så. Det är betydligt svårare för ett spel att hålla mitt intresse under fler än några timmar. Och ta nu inte det här som tecken på att spelen var bättre förr för det var de verkligen inte utan det är snarare jag som förändrats och jag tror att det gäller för de flesta där ute som med en dåres envishet hävdar att spel var bättre förr.
Jag saknar den känslan, den var och är underbar, men som tur är så kommer det ibland spel som får mig att åtminstone uppleva en del av det. #Uncharted 2 var ett sådant, #ICO ett annat och Cilivization-serien gör det varje gång det kommer en ny del. Ibland är det oväntat men ibland kan jag ana det redan på förhand och så var fallet med #Mass Effect 3 som jag nu har nöjet att spela igenom.
Har väl inte spelat mer än 8 timmar ungefär, men det har varit njutfulla timmar som gör att jag längtar efter att få sätta tänderna i det igen och blir lite ledsen i ögat när det blir för sent och jag måste ta det vuxna beslutet att lägga mig. Jag prioriterar det framför saker som jag normalt sett inte brukar prioritera bort där livesport på TV kanske är det enklaste exemplet. #Mass Effect 3 har helt enkelt fått mig att känna mig lite yngre igen och jag älskar det!
Känner igen mig väl i det du beskriver. Just suget efter att spela började avta för rätt många år sen. Men vetskapen om hur suveränt det kan vara när man är mitt inne i det tvingade mig att försöka bibehålla intresset. Jag pallar dock inte med några längre sessioner numera, utan det blir lite stötvis sådär, med 1-3timmar åt gången.
Det hänger iofs en hel del på vad som spelas. Började man sin spel"karriär" med Space Invaders över 300baudsmodem från brorsans jobb så är man idag lite kräsen hehe. Det släpps på tok för många dussintitlar idag, och då jag försöker välja titlar med omsorg så stöter man ibland på dessa ändå. Sånt påverkar tyvärr suget efter att komma tillbaka och lira vidare negativt (jag är en sån som nästan utan undantag måste avsluta det jag påbörjat). Men när äntligen t ex tog mig ann Mass Effect 1 så kände jag mig som 10år igen. Satt f-n nästan och dagdrömde om det.
Sen spenderas väl minst lika mycket tid åt att läsa om vad som komma skall, samt våndas över bingen med Steamspel man ännu inte plöjt igenom.
Cptn BaseballBatBoy!
Lirar vanilla nu, är det någon DLC man bör skaffa och går det att få in i spelet nu i efterhand när jag kört en bit?
Jag tyckte ME 1 var grymt, tvåan var långtråkig till viss del och trean har jag bara spelat ungefär halva innan jag gav upp. Det tar alldeles för mycket tid att springa fram och tillbaka mellan laddskärmar i skeppet och huvudstaden.
Jag kan inte bara pusha på med storyn, jag vill hela tiden prata med min besättning och lite då och då åka in och se om jag kan handla något kul. Hade detta kunnat skötas utan laddskärmar, dvs stoppa all besättning på samma våning eller skippa laddningen mellan våningarna, så hade jag nog orkat längre. Fastnade inte riktigt i striderna heller, gillar inte riktigt känslan i det.
Men någon gång i framtiden ska det börjas om och klaras ut. Frågan är bara när.