"Våldsamma spel kan leda till känslomässig avtrubbning"
En ny studie utförd av Stockholms Universitet visar att våldsamma spel kan göra spelaren mer avtrubbad.
Satt just och tänkte på att jag måste ha blivit lite avtrubbad efter att ha sträck kollat på Supernatural.
Inte den mest brutala serien men när nästa tös blir uppäten av godzilla så tror jag inte det blir lika sorgligt som första gången.
Jag måste va en hemsk människa!
The definition of insanity?
Skillnaden var främst att de pojkar med lite erfarenhet av våldsspel hade en betydligt högre hjärtfrekvens under sömnen efter att ha spelat våldsspelet än efter det spel som inte hade inslag av våld.
Är man säker på att det är just våldet som framkallar detta, och inte de intensiva/stressiga situationerna som man tvingas genomlida?
Låt grupperna prova på exempelvis Amnesia där det är nästintill 0% våld, och se om resultaten blir annorlunda.
🖥️ RTX 4090 | i9-13900KF | 64GB
Skillnaden var främst att de pojkar med lite erfarenhet av våldsspel hade en betydligt högre hjärtfrekvens under sömnen efter att ha spelat våldsspelet än efter det spel som inte hade inslag av våld.
Är man säker på att det är just våldet som framkallar detta, och inte de intensiva/stressiga situationerna som man tvingas genomlida?
Låt grupperna prova på exempelvis Amnesia där det är nästintill 0% våld, och se om resultaten blir annorlunda.
Problemet är väl att pressmeddelandet inte förtäljer mer än det jag skrev. En mängd information jag skulle vilja komma åt.
Men det å sidan. Att man blir avtrubbad av att spela en jäkla massa våldsspel känns inte så otroligt. Frågan är vilken roll det spelar. Själv suger jag åt mig allt som har med våld i spel att göra, men mina ögon kan börja tåras efter att ha kollat på Rapport. Att jag blivit mer avtrubbad av spelvåld kan jag dock skriva under på.
I am the black wizards.
För det första kan studien inte säga något om påverkan. Det är inget experiment utan de som spelar spel mycket eller litet kan skilja sig åt på en rad olika aspekter. För det andra är det inte lätt att uttala som att det är våldet och inte andra saker som ligger bakom det hela. För det tredje är studien märklig statistisk. Tittar man på sadness-effekten har den så lite variation att man kan ifrågasätta dess validitet. Ingen blev ledsen helt enkelt och testet är förmodligen inte signifikant med en vettigare statistisk metod än den som de använt. Dessutom är det bra märkligt med ensidigt t-test för en interaktionseffekt för sömnkvalitet och den är alltså *inte* statistiskt säkerställd om man använder normal standard för den analysen....
30 deltagare är dessutom så förbannat dumt litet urval att man borde refuserat studien direkt. Hur tänkte man med power-analyserna?
Sist, men inte minst, är det fynd man hittar stöd för - hjärtfrekvensen, tämligen banal. Vi vet inom psykologin att man habituerar och det är därför helt självklart att man blir mindre exalterad av ett normalt stimuli än ett mindre normalt stimuli. Mer allvarligt hade ju varit om de som spelade mycket våldsamma spel i vanliga fall mådde dåligt av detta (vilket de alltså inte gjorde) då hade det varit ett uppseendeväckande resultat. I nuläget är det svårt att förstå relevansen för detta.
Men visst, man blir avtrubbad inför våldsamma spel om man spelar mycket våldsamma spel. Något annat hade varit otroligt märkligt.
tillägg angående påverkan. Resultatet kan lika gärna ha uppstått av att de som far illa av att spela våldspel undviker dem. Sett ur det perspektivet är detta ungefär lika spännade som att upptäcka att en grupp som spelar fotboll aktivt är mer intresserade av sport än en grupp som inte spelar fotboll.
Nä fy vad trött man blir på meningslösa studier. Till forskarnas försvar ska sägas att det ÄR svårt att undersöka de här frågorna. Men bättre då att man låter bli och sparar sig till ordentligt undersökningar än gör sådana här halvmesyrer som bara missuppfattas i media... *suck*
Senast jag spelade GTA Gay Tony gick jag ner till stan efter att jag spelat, slog ihjäl en kille och tog hans bil. Sedan gick jag till torget och mejjade ner alla människor, fick fem stjärnor efter mig varade väll 25 min under 5 stjärnor innan svenska polisen tog och grep mig så blev allting i mitt liv svart vitt. Nu är jag tillbaka i världen ska snart ringa på min iphone ett par nummer som ger mig automatiskt liv och vapen.
Mother of God, GTA V is soon here!
Något jag ofta reagerar på är att man behandlar avtrubbning och "vana" på samma sätt.
Ska vi jaga upp oss över att t.ex en polis eller ambulanssjukvårdare också reagerar mindre på våld osv? De har sett det och blivit påverkade på ett helt annat håll, men där är det tydligen inget problem.
Bara för att man reagerar mindre, betyder inte det att det är sämre. Är det hälsosamt att må psykiskt dåligt så snart man ser något våldsamt? I vissa sammanhang såklart, men långt ifrån alla.
Ska man föra fram en förändring som sker hos en person när man spelar våldsamma spel som dålig, måste man även vara beredd att göra detsamma när andra saker orsakar samma effekt. Det gör man inte, för spel är tydligen universellt dåliga när de innehåller våld.
Motivator's Lifestyle. Athletic Martyr. Build your own foundation.
Känns som studien försöker bevisa att spel leder till våldsamma barn men maskerar det i att man blir avtrubbad av att spela mkt våldsspel.
Är det nåt nytt? Jag har hängt på liveleak nog länge för att bli avtrubbad av gore, men jag lipade fan idag när jag såg djursjukhuset på TV3.
Damn right.
Men det å sidan. Att man blir avtrubbad av att spela en jäkla massa våldsspel känns inte så otroligt. Frågan är vilken roll det spelar. Själv suger jag åt mig allt som har med våld i spel att göra, men mina ögon kan börja tåras efter att ha kollat på Rapport. Att jag blivit mer avtrubbad av spelvåld kan jag dock skriva under på.
Håller med till 100%.
Känslomässig avtrubbning till låtsasvåld och riktigt våld är två HELT olika saker.
Ett exempel ur mitt liv som reflekterar detta:
När jag spelade GUN (cowboy-spel, typ som RDR) för första gången för flera år sedan så mådde jag riktigt dåligt när jag hade spelat ett "hunting"-uppdrag där man skulle döda olika djur, och spelade därför inte spelet igen på ett bra tag.
Men sedan när jag väl spelade det igen hade jag lärt mig att bli "känslomässigt avtrubbad" till låtsasvåldet och kunde uppskatta spelet. Jag förstod att det bara var på låtsas, och att ingen riktig skada skedde.
Min syn på verkligt våld & död har däremot inte gått samma väg, utan snarare tvärtom.
Man får leta länge för att hitta någon som är mer emot verkligt våld än mig. (Jag kan t.ex. ängna 30 min för att rädda en liten fruktfluga) O_O
Men jag har absolut inget emot låtsasvåld. 160+ timmar på Max Payne 3 vittnar på det.
(Samma sak gäller även för alla andra former där låtsasvåld förekommer, som i filmer, böcker, etc...)
/Spelaren123
Känns som att spelvåld är det sista man behöver oroa sig för i dagens samhälle, det måste räcka med verkligheten för att bli avtrubbad på riktigt?
Mm, man blir ju avtrubbad av alla dessa nyheter. Bombdåd hit och bombdåd dit. Nu är det exempelvis Syrien det är hippt att rapportera om.
Jag kan se en nyhetssändning där en bilbomb har sprängt sönder halva gatan med kroppsdelar lite var stans. Jag blir knappt rörd då det har blivit så uttjatat.... MEN, skulle jag ex. se en katt lunka fram med ett skadat ben så skulle jag gråta mig förtvivlad.....
Känns som att slutsatserna förbigår objektivitet och neutralitet genom att använda vad man inom lingvistisk filosofi kallar för "morr-ord". Dvs, man "bara råkar" välja ord med en negativ klang (t.ex. snål över sparsam eller tjurskallig över beslutsam). Och det menar jag på så vis att de kallar en lägre vilopuls och bättre sömn för de mer vana spelarna (något som är NYTTIGT och är något för alla, speciellt överviktiga, diabetiker, personer med stressyndrom etc...) för "emotionell avtrubbning".
Så skulle man med samma biomarkörer se att motionslöpare - som också har lägre vilopuls och bättre sömnarkitektur än otränade efter återhämtning från en session med förhöjda nivåer av stresshormoner - har blivit avtrubbade på ett liknande sätt? Eller är det, om vi nu faktiskt mäter via kroppen och inte psyket, faktiskt så att vad vi ser är en positiv adaption - en hälsoförbättring?
Att inte ha den minsta motståndskraft mot emotionella trauman, att inte kunna skilja lek från verklighet etc är diagnoskriterier för mycket allvarliga mentala sjukdomstillstånd.
Det finns ju ett egetvärde i att inte bryta ihop över varenda liten sak, heller. Om man så säger.
Undersökningen i sig är inget problem med. Det gäller dock att inte dra för stora växlar över resultatet och ha i åtanke att skillnaderna endast har uppfattats under samma förhållande. Det vill säga: När två personer där den ena spelar våldsamma spel ofta jämförs med någon som spelar våldsamma spel sällan spelar våldsamma spel så är den som spelar ofta mer avtrubbad.
Det finns ingenting i undersökningen, eller undersökningens resultat, som pekar på att man i andra situationer skulle vara mer avtrubbad om man spelar våldsamma spel än inte. Dessutom kan man härleda till den moraliska "tröskel" som ofta skiljer från den verkliga och den fiktiva hos de allra flesta friska människor.
Sedan kommer den andra psykologiska faktorn, som bland annat nyhetsredaktioner, känner till mycket väl - nämligen "närheten" till publiken. Där både geografiska och känslomässiga band spelar roll.
tl;dr
Jag har inga som helst problem med undersökningen eller dess resultat. Gäller bara att förstå att den inte är universell för alla moraliska dilemman.
"A word to the wise is infuriating." - Hunter S. Thompson
http://www.fz.se/bloggar/min_kamp/
Det här kommer ju lagom efter jag nyligen läst att Leif Axmyr's exfru säger att Leif är ofarlig och att den verkliga faran är datorspel som tränar upp morgondagens mördare och den dära amerikanska ex-militären som skrivit en bok i samma ämne..
Japp.
Tycker som vanligt det här citatet passar väl in:
"If Pac-Man had affected us as kids, we'd all be running around in dark rooms, munching pills and listening to repetitive electronic music." --Marcus Brigstocke
A casual stroll through a lunatic asylum shows that faith does not prove anything. -- Friedrich Nietzsche
Håhåjaja. Visst är vi alla värda en eloge som fortfarande orkar engagera oss i dessa frågor? Stort tack till er alla som skriver kloka saker och som behåller ett kritiskt förhållningssätt oavsett om ni bifaller studiens resultat eller inte. Jag vill dock rikta ett mothugg. Med samma struktur, kan innehållet i rubriken bytas ut mot i princip vad som helst. Vad tror ni till exempel om "Äldre kvinnor som går promenader vänjer sig vid motionen"? Tro fasen att de gör - men alla springer inte Marathon för det. Min poäng är att om man tror att de erfarenheter människor gör inte skulle påverka hur de upplever framtida, nya, erfarenheter, ja då har man nog missat nåt inom det kognitiva fältet och bör läsa ikapp. Frågan är på vilket sätt och i vilken omfattning tidigare erfarenheter påverkar hur nya tas emot och upplevs. Det är en viss skillnad mellan att ha en högre stressnivå i kroppen och att vara så känslomässigt avtrubbad att man kan sägas ha vant sig vid våldet. Vad innebär det att vänja sig vid våld? Pressmeddelandet och dess rubrik känns inte helt...nyanserat, och visst kan man ifrågasätta nyttan av en studie som, precis som någon av er andra skrev, inte presenterar något nytt under solen. De resultat som framförs är ju rätt...uppenbara redan före studien, och problemet är att slutsatsen (och kanske även resultaten?) sedan feltolkas, används utanför sitt sammanhang och för att kränga lösnummer. En studie på hur vanligt det är att forskningsresultat blåses upp i media för att skapa sensationsjournalistik skulle jag däremot välkomna.
// P