Allt du har är fragilt.
Jag vet inte varför jag skriver det här just i bloggen här, men jag antar att jag måste skriva det någonstans. För många känslor för att hålla det för mig själv.
En av mina närmaste vänner förlorade häromdagen sin pappa, och hennes mamma gick bort för över 10 år sedan. Att vara ensam i världen är aldrig lätt, men hon har nu ingen förälder och inga syskon. Att inte ha någon direkt familj är inte något jag kan sätta mig in i direkt, men jag ser på henne hur det ligger till.
Det senaste dygnet har bestått av att vara allmänt sällskap och försöka hålla henne sysselsatt. Ett stort tack till Abbey Games för Reus då det verkar vara det enda som är enkelt nog att underhålla hennes tankar utan att vara för jobbigt att syssla med.
Jag är nästan rädd för att lämna henne själv och är inte helt säker på vad jag ska göra. Just nu är hon nöjd med mitt sällskap och det verkar räcka, men jag kan inte se in i hennes tankar... Vad gör man när man inte vet vad som händer härnäst?
För tillfället får det räcka med att försöka hålla synhåll konstant och vara här för henne. Ingen av hennes andra så kallade vänner verkar bry sig tillräckligt för att vara här. De skriver och ringer, men ingen verkar kunna ta sig tiden att fysiskt vara närvarande och ge det stöd hon behöver. Så fruktansvärt egoistiskt och tråkigt att se.
När en människa är så förstörd att den inte kan sova utan att ha någon närvarande och de som påstår sig vara vänner inte kan finnas där syns de verkliga färgerna i folk. Vem som bara säger och vilka som faktiskt menar det.
Livet går vidare, kampen fortsätter, och det viktiga är att visa att ingen är ensam, någonsin.
Motivator's Lifestyle. Athletic Martyr. Build your own foundation.
Jo... För henne var det heller inte väntat. Om det är sjukdom under en längre tid kan man hinna förbereda sig mentalt iallafall till en viss del.
Dagens vinst består av att hon sovit sen 5 imorse. Livet blir lite mer komplicerat såhär.
Motivator's Lifestyle. Athletic Martyr. Build your own foundation.
Själv vet jag inte vad jag skulle göra om mina föräldrar försvann. Är väldigt stolt över bägge pågrund av hur dom lyckats klara allting med ekonomin (då det varit svårt då mamma varit sjuk och inte kunnat jobba) då pappa varit den enda som kunnat arbeta. Nästan alla pengar har gått till räkningar och även efter 25 år så är dom tillsammans och är fortfarande lyckliga och så är jag.
Bara tanken får mig att gråta T__T de har lärt mig så mycket <3
Jag kan som många andra inte sätta mig in i denna situation. Men är du där och kan stötta henne, bara en person kan vara balansen mellan liv och död. Då det blir tungt och man inte riktigt orkar. Bara man vet att det finns en person där, så har man något!
Jag hoppas verkligen på att det blir bättre! Det är starkt av dig ändå
Visst är det tungt, men samtidigt anser jag mig inte ha någon form av plats att klaga jämfört med henne. Den bördan jag bär är ingenting jämfört med det utbyte hon får. Samtidigt är det också osäkert med framtiden, vad man ska göra och vad som händer härnäst. Väldigt mycket förändras härnäst.
Men det är skönt att veta att man faktiskt kan finnas där för någon. Att kunna säga att vänskap faktiskt har en större betydelse.
Motivator's Lifestyle. Athletic Martyr. Build your own foundation.
Det är livet du skriver om. Vi förlorar nära och kära och det är alltid för snart, för tidigt, trots att det är ofrånkomligt. Dess längre man vandrar runt i denna värld dess fler människor förlorar man. Det gäller att komma överens med sig själv att det är så vår verklighet är beskaffad.
Om man inte vet vad som händer härnäst tar man ett steg i taget.
Att spela elektroniska spel är inte en mänsklig rättighet.
Det finns säkert massor av praktiska saker att gå igenom. Begravning (eller vad man nu vill ha för ceremoni), boende osv. Som tur är så finns internet och där finns information om man inte redan vet.
Ja dödsbo kan man få hjälp med, anlita en firma.
Boende hittar man på nätet.
Ja.. det finns massor av saker att ordna och pyssla med, men ta dem en i taget.
Sedan så skulle jag rekommendera att ni kontaktar någon person som har som yrke att prata om svåra händelser (kris) i livet. Beroende på ålder och gissningsvis kommun så finns sådana personer att tillgå.
En start kan vara att gå till vårdcentralen och förklara situationen så kan de guida vidare. Det kan vara befriande att prata med en främling om svåra saker. Annars kan man leta i telefonkatalogen eller på kommunens hemsida.
Vad vet jag, jag kan inte läsa dina tankar.
Att spela elektroniska spel är inte en mänsklig rättighet.
Ja herregud, så desorganiserade är vi inte. ;P
Det är inte de egentliga praktiska lösningarna som saknas, utan den emotionella styrkan att ta tag i det. Psykolog är såklart inkopplad. Annat vore galenskap.
Motivator's Lifestyle. Athletic Martyr. Build your own foundation.
Kanske är lite otydlig pga sömnbrist. Det jag menar är alltså ur hennes perspektiv, hur hon ska hantera det och lyckas klara av övergången. Det handlar som vi sa om att ta det en dag i taget, men det gör det inte lättare.
Motivator's Lifestyle. Athletic Martyr. Build your own foundation.
Du belyser en av samhällets stora problem; att människor avskärmar sig från andra eller tar avstånd när någon har "problem". Det är inte bara fint av dig om du kan vara närvarande, utan även mänskligt och godhjärtat.
Ingen människa är en Ö. Vi behöver varandra, ibland lite mer.
Jag tycker det är vidrigt hur de som påstår sig vara vänner i såna här situationer helt plötsligt har mängder av anledningar att vara någon annanstans, och inte tycks kunna ändra de planerna heller.
Det är kanske lite typiskt ja.
Motivator's Lifestyle. Athletic Martyr. Build your own foundation.