Arnroths krönika – Spel räddar livet

Robot
Arnroths krönika – Spel räddar livet

Call of Duty har haft viktigare uppgifter än att hälla pengar i Activisions plånbok. Det har lagat en speljournalists trasiga sinne. Och kanske räddat hans liv.

#alan-wake, #xcom-enemy-unknown, #league-of-legends


Medlem
Arnroths krönika – Spel räddar livet

väldigt bra skrivet länge sen jag läste något så intressant!

Medlem

Det finns alltid två sidor av samma mynt, och allting är onyttigt i överdrivna mängder.

Jag skummade bara igenom krönikan som hastigast, men den verkar definitivt läsvärd. Jag återkommer när jag har förberett lite frukost.


signatur

🖥️ RTX 4090 | i9-13900KF | 64GB

Medlem

Some varande i 2a halvlek(50+) skulle jag sammanfatta artikeln och livet - det viktigaste är att ha några intressen man kan vara passionerad i och gå in för.

Intressen kan man alltid parkera - för att senare ta upp igen och fortsätta där man var.

Sedan kan intressen vara väldigt olika för olika människor . Emellanåt blir livet lite transportsträcka som bara måste avverkas.

Tack för artikeln.

Medlem

Väl skrivet. Lite intressant att psykologen rekommenderade alkohol. Det har räddat mig en gång när saker och ting var outhärdliga, men det gäller att man tål sprit bra och inte ballar ur. Spelande har också varit en bra terapi många gånger, men även det kan ha motsatt effekt om det övertar ens vardag. Skönt hursomhelst att du kom ur eländet, det kan kännas jävligt mörkt ibland. Men man ska aldrig ge upp, det blir bättre till slut.

Medlem

Väldigt bra skrivet, vet inte riktigt vart denna passar in i vilken diskussion, men det känns som om man kan använda den här sortens upplevelse för att föra diskussioner eller argumentera för något i många olika områden.

Väldigt intressant läsning, jag gillar det varierade innehåller jag har sett på FZ på sistone.


signatur

Jag respekterar din rätt till åsikt, men är den att förtrycka andra för saker som inte påverkar dig hindrar det inte mig från att försöka ändra eller kämpa emot den. With all due respect: Don't hurt people. <3

Medlem
Skrivet av Marcon:

väldigt bra skrivet länge sen jag läste något så intressant!

+1

Medlem

Mycket bra artikel som berörde mig på djupet.
Spelmediet har fungerat mycket så för mig med; som underhållning, social aktivitet, ångestdämpade, flykt från verkligheten men även bara ren glädje. Tuvärr så kan spelandet gå överstyr för mig, men nu när jag blivit +30 så har nog min kräsenhet räddat mig, bara väldigt innovativa och orginella projekt väcker nyfikenhet så jag är tacksam att ha hittat en ny väg.

Medlem

Tack för en bra krönika. Helt klart läsvärd, strongt att som offentlig person gå ut och berätta om sina depressioner.

Medlem

Tackar för en riktigt bra och intressant läsvärd krönika. Mycket starkt att ta upp dessa saker i en text så här.

Medlem

Mycket bra krönika, det är sånt här folk borde få läsa i dagstidningar.

Spel i sig är nog inte mer läkande än någon annan hobby, det viktiga tror jag är att man faktiskt HAR en hobby/ett intresse som man kan gräva ner sig i totalt och släppa allt annat.
För många är det just spel som kan fylla den funktionen, och då kan det bädda för en katastrof när t.ex. en ung person mår dåligt och gräver ner sig i sina spel, och runt omkring står föräldrar och "vuxna" och gör allt de kan för att slita personen ifrån dessa spel.

Själv har jag musiken. Musik är en del av mitt liv men sällan så påtagligt som de perioder när jag av en eller annan anledning mår lite sämre.
Jag orkar inte svara i telefon, känner inte för att umgås och socialisera med vänner och familj. Istället för en krogrunda så sitter jag hellre hemma och spelar in musik framför datorn. Det ger mig ett lugn och en självkänsla jag behöver just då.
Kan inte beskriva varför eller hur, men det är viktigt för mig just där och då.


signatur

"AT LAST, SIR TERRY, WE MUST WALK TOGETHER."

Medlem

Tack för en mycket fin krönika,

Medlem
Medlem

Väl skrivet, och tack för att du delar med dig av den i slutändan positiva upplevelsen av spel.

Studier visar ju också att spel kan användas istället för medicin hos PST-patienter, och att det kan hjälpa personer med autistiska diagnoser att få lugn i huvudet.

Medlem

Riktigt bra krönika.

Testpilot

Oavsett om det gäller spel eller annat så just känslan att umgås med nära och kära , även om man inte gör nåt alls.
Det är saker som aldrig kommer gå ur tiden oavsett om det är spel eller annat som är det gemensamma.

Hatten av för denna krönika.

Medlem

Bra skrivet! Denna artikel är en fjäder i hatten!

Absolut så kan t.ex. adrenalin (hetsigt pang pang spel) trumfa ångest.

Att tänka på annat (eskapism) och bryta en deppig tankekedja kan inte vara annat än bra oavsett om det är spel, böcker eller något annat som hjälper med det.

Att bygga en gemenskap kring något man tycker om är också av godo.

Spela mer världen!


signatur

Att spela elektroniska spel är inte en mänsklig rättighet.

Medlem

http://arstechnica.com/gaming/2009/01/cognitive-vaccine-using... är ju något av en klassiker. Men inte riktigt samma problematik som kriser och längre tids ångest.

Annars kan jag känna igen delar av det hela. Jag minns tydligt hur jag tyckte att SW: Kotor faktiskt var roligt att spela en gång i tiden, vilket vid den tidpunkten var en något främmande och konstig upplevelse.

Samtidigt tänker jag snarare att det handlar om att göra något roligt som man helt enkelt tycker om. Inte sitta och vara passiv. Vad *detta* är för något kan nog vara helt olika beroende på intresse och hobbys. Fast varför inte dataspel förstås. Generellt sett bättre med något där man rör sig (då fysisk aktivitetet och psykiskt välbefinnande är otroligt sammanlänkade) men det kan ju vara svårt att komma igång med direkt. Kanske kan spela lite FIFA innan.

Fast ungt folk som sitter och spelar WoW hela nätterna och är nedstämda finns det förstås gott om så det hela blir förstås väldigt individuellt.

Medlem

Sedan så kan man ju fråga sig om det är nedstämda för att de spelar WoW eller om det är tvärtom.


signatur

(PS. Detta inlägg har ingenting med sympatier mot sovietunionen, gamla nazityskland eller något annat politiskt styre att göra. DS.)

Medlem

Utan WoW så är det tveksamt om jag hade varit vid liv nu. Hade en djup depression våren 2005. Det var inga roliga tider om man säger så.

Ingenting fick mig att bli glad tills jag tryckte på "Enter World".

Tackar så mycket Blizzard!

Medlem

Underbar krönika Thomas.

Kan säga att jag själv för första gången i mitt liv går igenom en period av vad som ser ut att bli svår ångest. Min Fru (och livs kärlek) sedan tio år tillbaka och jag ska separera. Blir extra svårt för mig då det inte är helt ömsesidigt och vi har tre barn tillsammans

Känns lite bättre dock när jag läser denna text. Just nu börjar det kännas så som du beskrev och tanken att jag kommer kunna lindra det med min hobby tillsammans med barnen ger mig lite ljus i mörkret. Jag lär nog behöva lite eskapism för att ta udden av det.

Kanske lite fånigt, men för mig gjorde den här krönikan stor skillnad. Tack för att du delade med dig av din personliga berättelse Thomas.

Lika bra som alltid. Ser alltid fram emot dina krönikor på Söndagsmorgnarna.

Medlem

Kanonbra krönika! Känner igen mig i mycket av det du skriver. Jag känner mig alltid väldigt avslappnad när jag spelar, det är nog terapeutiskt:)

Medlem

Väldigt trevlig krönika. Tack för läsningen.

Medlem

Thomas Arnroth.

Jag blir alltid lite ledsen när jag läser dina krönikor där du beskriver din relation till dina barn. Man känner alltid att du är fadergestalten man önskar man växt upp med. Kanske låter lite konstigt och elakt mot min far. Fast när man tänker igenom sin egna barndom och hur ens föräldrar gärna uttryckte sin avsky gentemot ens spelintresse som självklart kunde såra eller förilska en för att sedan läsa om hur du passivt samt aktivt är en del av dina barns spelupplevelser, hur du accepterar och omfamnar deras spelande med god tro så kan man inget annat än önska att man själv haft en sådan trygg och gemensam uppväxt.

Keep doing what your doing!


signatur

Everybody needs help.

Medlem

Väl skrivet, Arnroth.

Alla människor upplever ångest här i livet, det intressanta är hur vi tar oss upp och över den. Och dina poänger är dessutom utmärkta.

Hatten av.

Medlem

Riktigt fint skrivet! Tackar för läsningen

Inaktiv

Fantastisk krönika Thomas, så välskriven och fin. Jag känner som många här skrivit innan mig också igen mig. Själv tog jag mig igenom en tuff period när en relation tog slut och med den så var jag tvungen att börja om från noll samt flytta hem till mor och far, det var det eller gatan jag hade att välja på just då. Det var många mörka tankar, en del var lite för mörka och jag vågar inte tänka på hur det kunde ha slutat om jag inte börjat att spela Saint Row 2.

Det var den perfekta terapin för tre månader framåt och långt efter jag klarat spelet tills jag började ordna upp mitt liv igen. När man spelat i nästan hela sitt liv så känndes det skönt att på något sätt att kunna falla tillbaka på det man älskat i hela sitt liv och kunna fly för en stund och bara läka.

Återigen tack för en väldigt bra krönika, tyckte mycket om den.

Medlem

Det här med en värld där reglerna är tydligt etablerade och som man kan lyckas i genom att använda dessa regler känner jag igen mig i. Jag var en förvirrad tonåring och hade mycket svårt att ta mig för att göra vardagliga saker som var... "abstrakta". Så min PS2 blev räddningen eftersom jag byggde upp självförtroende genom mina spel. Så småningom träffade jag rätt människor som lärde mig att världen är ett verktyg och inget att anpassa sig efter. Men just då var det otroligt skönt att ha någonting att hålla fast vid, något som inte förändrades.

Jag tror att vägen mot andra föräldrars förståelse ligger här, någonstans. Att de måste förstå att det finns större värden i vår hobby än det ytliga de ser på TV:n. Att det finns en anledning att vi spelar.

Medlem

Penny Arcades Extra Credit har tre avsnitt om spelberoende som går direkt att relatera till den här krönikan. Rekommenderas varmt. Spel ger oss en fin dopamininjektion som verkligheten fråntar oss när vi är nere. Den lilla boosten kan hjälpa vem som helst att komma vidare. Det blir bara riktigt besvärligt när man inte kommer ur det, när spelen fortsatt blir den enda ljuspunkten i ett kompakt mörker. Samma sak kan sägas om mediciner och inte minst droger/alkohol. Droger och alkohol kan dock ge andra problem som är minst lika besvärliga och många gånger skapar ytterligare mörker.

Medlem

Jag önskar att min pappa hade samma syn på spel. Jag är 27 nu och sedan länge självständig men får ändå höra att jag borde skaffa mig "riktiga intressen" nu när jag är vuxen. Vet dock inte riktigt vad han menar. Trädgårdsarbete? Nej så blir det nog inte än på ett tag.
Tack för en bra krönika. Hoppas att du mår bättre.

12
Skriv svar