Serier för ett sunt sinne

"All work and no fun", så går min nuvarande melodi. Så istället för intellektuellt utmanande spel har jag sökt mig annorledes, till soffans trygga boning och min underanvända TV's vita ljus. En fin mening för att jag har börjat kolla på serier helt enkelt. Jag brukar aktivt undvika serier av den enkla anledningen av att man fastnar vid dem mer än vad man skulle vilja, precis på samma sätt som man kan få en kärleksförankring till ett MMO. Så just nu ser jag två serier parallellt. Breaking Bad är den första, som jag vemodigt fortsätter att kolla på för att Bryan Cranston gör en bra roll, i övrigt finner jag den ganska tråkig om jag ska vara ärlig. Igår började jag dock se den andra, Twin Peaks, som till skillnad mot Breaking Bad bara växer och blir mer intressant. Karaktärsgalleriet är helt fenomenalt, men det första jag la märke till (i vanlig ordning) är musiken - jazzdoftande, som slår ett hårt slag för den stereotypiska detektivbakgrunden man kan förvänta sig från, säg, 1940-talet. Mark Frost och David Lynch har skapat något tidlöst, som inte bara har den rätta visuella stämningen, utan också den audiovisuella tack vare Angelo Badalamenti. Rekommenderas starkt för alla generationer som inte sett den ännu.

Avslutade episod tre nyss, och fick ta del av en excellent scen som ni kan se nedan.

#blogg

Vad rullar hemma hos dig? Voyager är den enda delen av Star Trek jag har följt, kanske vågar mig på mer i framtiden. Är ingen Trekkie direkt.