Castlevania: Lords of Shadow färdigspelat

Det tog betydligt längre tid än vad jag räknat med. Visserligen brukar det alltid göra det numera, men den här gången berodde det inte bara på att speltillfällena var lite väl utspridda. Spelet var nämligen riktigt stort, eller det kändes iaf så då jag inte riktigt vet hur många timmars effektiv speltid det blev. Fick också spela om vissa sekvenser, framförallt bossfighterna, och det drog ju iväg timmarna rejält. Kan dock inte klaga på det på något sätt eftersom det var underhållande timmar i stort sett hela tiden.

Belmont-släkten spelar som så många gånger tidigare i serien huvudrollen men handligen är lite annorlunda. För det första utspelar den sig inte i slottsmiljöer (som ju är det vi associerar med serien) utan du får färda kors och tvärs genom ett ständigt varierande landskap. För det andra är det inte vampyrer som utgör ondskan som måste förgöras utan Lords of Shadow som hotar harmonin mellan jordelivet och himmelriket. Och för det tredje vågar #Mercury Stream testa det som prövats tidigare utan någon större framgång - de använder sig av tredjeperson istället för det klassiska sidscrollandet.

Personligen tycker jag att det här förtar en bra bit av det som gör Castlevania-serien till vad den är. Jag inser att samma resa har gjorts med andra serier som tex Metroid och Super Mario med strålande resultat, men ju längre in i Lords of Shadow som jag kom desto mer överflödigt kändes Castlevania i titeln. Det förtar nu inte faktumet att spelet är bra utan är enbart en observation jag gjort samtidigt som jag självklart förstår att det inte hade blivit lika hypat eller sålt lika bra om det inte haft Castlevania där.

[video=5572]
Så det ser inte riktigt ut som ett klassiskt Castlevania men mycket av spelmekaniken finns trots allt där. Du har din piska, eller piskliknande vapen, i Combat Cross som kan uppgraderas och användas för att lösa diverser mer eller mindre kniviga pussel. Du har också möjlighet att använda sekundära vapen och hitta föremål som hjälper dig på din resa så på så vis känner vi igen föregångarna.

Det som ger spelet ett djup är dock inte vapen eller pussel utan stridssystemet som inte bara bjuder på en rad olika kombinationer. Kombinationer som du självklart kan låsa upp med hjälp av den numera obligatoriska erfarenhetspoängen. Nej det som får det hela att stå ut från mängden är användandet av ljus och mörk magi som du kan (och längre fram måste) växla mellan i stridens hetta. Användandet av dem på rätt ställe kan ge dig tillbaka livskraften samt orsaka olika mycket skada beroende på vilken fiende du ställs emot.

Striderna är för övrigt där i princip allt fokus har lagts. Plattform och pussel finns där ja men det här är mer ett spel i samma andra som God of War och Devil May Cry än något annat. Vid en jämförelse med genrens storheter står sig LoS bra utan att skina. Magisystemet gör tveklöst att det höjer sig över det normala, men "känslan" går aldrig att jämföra med det fantastiska #Bayonetta där du kände att du hade 100% kontroll över situationen och där misstagen enbart berodde på dig själv snarare än en hackig bilduppdatering eller slapp (otight) kontroll.

Irritationsmoment finns där också såklart. Plattformandet kan lämna en hel del övrigt att önska och några av bosstriderna känns tämligen oinspierande. Därför är det en aning ironiskt att de bästa slutbossarna är de där de kopierat Fumito Ueads mästerverk #Shadow of the Colossus mer eller mindre rakt av. Sen ska vi inte ens börja tala om slutbossen som måste vara spelets enklaste. Det är inte första gången jag klagar på detta, men jag förstår inte varför så många utvecklare designer spel som blir enklare och enklare ju längre in i dem du kommer. Borde det inte vara tvärtom?

[video=6036]
Presentationen måste man ju såklart också nämna eftersom det verkar vara det som majoriteten är intresserade av. Spelet ser helt okej ut men bilduppdateringen sviker emellanåt. Ljudbilden är däremot bättre med stämingsfull musik och ljudeffekter. Däremot är jag lite besviken på röstskådespeleriet där vi har kapten Pickard (Patrick Stewart) som tråkigt nog inte riktigt levererar. Jag väljer dock att skylla det på taskigt manus och regi

Hmm. Inser nu att den här texten är övervägande negativ vilket jag är en aning orolig över. Visserligen kommer nog inte någon läsa den och sedan bestämma sig för ett köp eller inte när det är ett såpass gammalt spel, men jag vill ju ändå inte ge någon en felaktig uppfattning. #Castlevania: Lords of Shadow är en välgjord och underhållande buttonmasher varken mer eller mindre. Du ska verkligen inte skaffa dig det bara för att du gillar Castlevania utan snarare för att du gillar genren för i den konkurrensen står det sig riktigt bra.

#blogg