Fantastisk trailer för Stalin vs. Martians 3

Höh? Vad har Hitler med Stalin att göra? Du jämför äpplen och päron. Är du ledsen för "orättvisan" att hitlernazismen är förpassad till historiens skräphög får det stå för dig.

Ära den som äras bör. Stalin är en hjälte i sammanhanget, långt mer progressiv än kolonialherren och överklasspampen Churchill.

Stalins största misstag var att han var för snäll och godtrogen.

Under Stalins ledarkap gick Sovjetunionen från att vara ett av europas fattigaste och mest efterblivna stater till att bli en industriell supermakt som var kapabla att konkurera med USA. De räddade även Europa från fascismen och för att inte tala om att Stalin än idag är populär bland befolkningen i Ryssland och andra delar av det forna Sovjetunionen. Så belys mig; hur är jämförelsen med Hitler relevant?

" Hur många blev dömda till döden fram till 1953 och särskilt under utrensningarna 1937-1938? Vi har sett Conquests siffra på 12 miljoner politiska fångar som bolsjevikerna skulle ha mördat i lägren från 1930 till 1953, därav 1 miljon avrättade under 1937-38. Solzjenitsyns siffra på döda i lägren är på tiotalsmiljoner, därav 3 miljoner under 1937-38. Det finns ännu högre siffror som nämns i debatten om Sovjetunionen. Ryskan Olga Shatunovskaia har t ex uppgett en siffra på 7 miljoner avrättade under 1937-38!
De dokument som nu finns att läsa från de sovjetiska arkiven talar emellertid ett annat språk. Ingen samlad siffra över de dödsdömda och avrättade 1937-38 finns att tillgå. Forskarna måste föra samma siffror från olika arkiv med risk för dubbelräkning och risk för att ange ett mycket större antal än det var i verkligheten.
Enligt Dmitrii Volkogonov, som av Jeltsin har utnämts till chef för alla Sovjets tidigare arkiv, blev 30 514 människor dömda till döden av militärdomstolar, från den 1 oktober 1936 till den 30 september 1938. En annan uppgift kommer från KGB. Enligt KGB:s pressrelease i februari 1990 blev 786 098 människor dömda till döden för kontrarevolutionära brott under 23 år från 1930 till 1953. Av dessa skulle enligt KGB 681 692 blivit dömda till döden under 1937-38. Det finns ingen möjlighet att kontrollera KGB:s uppgifter, men osannolikheten för en sådan fördelning är påtaglig. Vidare kan man fundera på om det nya prokapitalistiska KGB ger rätt information om det gamla prosocialistiska KGB. Det visar sig i alla fall att enligt det underlag varifrån KGB:s uppgifter kommer, var de nämnda dödsdömda under dessa 23 år både vanliga kriminella och kontrarevolutionärer och inte bara kontrarevolutionära som prokapitalistiska KGB ville göra gällande 1990. Vidare pekar alla uppgifter på att antalet dödsdömda kriminella – vanliga och kontrarevolutionära – var ungefär lika.
Slutsats av allt det material som finns att tillgå, är att antalet dödsdömda året 1937-38 ligger runt 100 000 och inte flera miljoner som västpropagandan vill göra gällande.
Uppmärksamma i detta sammanhang att alla dödsdömda inte blev avrättade i Sovjetunionen. Många fick dödsstraffet omvandlat till strafftid i arbetsläger eller arbetskolonier. Det är också viktigt att skilja mellan ”vanliga” kriminella och kontrarevolutionära. Många av de dödsdömda var kriminella med mycket svåra våldsbrott som mord och våldtäkt bakom sig. Även i världen i övrigt blev sådana kriminella dömda till döden på den tiden för sextio år sedan."

Källa: http://www.mariosousa.se/Sanningensomkombort.html

Nu handlade ju detta inte om hungersnöden i Ukraina, men här är en text om detta ämne:
"Hjälpen i den psykologiska kampen mot Sovjetunionen hette William Randolph Hearst. Hearst är den amerikanske tidningsutgivare och publicist som står som den egentliga ”fadern” till sensationstidningarna, den så kallade gula pressen. Av sin far George Hearst, miljonär från gruvindustrin, senator och tidningsman, fick William Hearst 1885 tidningen San Francisco Daily Examiner. Det var början till Hearsts massmediaimperium som starkt skulle prägla det nordamerikanska vardagslivet och nordamerikanernas värderingar.
Efter sin fars död sålde William Hearst alla aktier inom gruvindustrin och började att ta över tidningsvärlden. Hans första inköp var New York Morning Journal, vilken han förändrade till en extrem sensations tidning. Inga medel fick sparas för att få fram sensationella nyheter. Fanns inga grymheter eller illdåd att berätta om, fick journalisterna och fotograferna ”fixa” det. Det är denna vulgaritet, hänsynslöshet och föga hänsyn till sanningen som är den ”gulapressens” kännetecken.
Hearsts lögner gjorde honom till en framgångsrik tidningsman och miljonär. Med en förmögenhet på 200 miljoner dollar var Hearst år 1935 en av världens rikaste män. Efter Morning Journal köpte Hearst upp eller startade nya dags- och veckotidningar över hela USA. På 40-talet ägde William Hearst 25 dagstidningar, 24 tid-skrifter,12 radiostationer, två nyhetsbyråer, en nyhetsbyrå för filmindustri, filmbolaget Cosmopolitan mm. 1948 köpte Hearst uppett av de första TV-bolagen i USA, WBAL-TV i Baltimore. Hearst sålde 13 miljoner tidningar om dagen i USA – ca 40 miljoner läsare dagligen!
Nästan en tredjedel av USAs vuxna befolkning läste Hearsts tidningar dagligen! Många fler miljoner världen över fick Hearsts budskap genom hans nyhetsbyråer, filmer och en mängd tidskrifter som översattes och gavs ut i stora kvantiteter över hela världen.
Siffrorna visar klart för oss den påverkan som Hearstimperiet har haft på det amerikanska politiska livet och på det politiska livet i den övriga världen under många decennier (bla mot USA:s deltagande i andra världskriget på Sovjetunionens sida och McCartys anti-kommunistiska kampanjer på 1950-talet).
William Hearsts värderingar var extremt konservativa, nationalistiska och anti-kommunistiska. Hans politik var extremhögerns. 1934 reste Hearst till Nazityskland och togs emot hos Adolf Hitler som gäst och god vän. Efter detta blev Hearstpressen ännu mer reaktionär, med ständiga inslag mot socialismen, Sovjetunionen och speciellt mot dess ledare Stalin. Hearst försökte även sprida ren nazistisk propaganda i sina tidningar och tidskrifter. Hitlers främsta kompanjon Herman Göring, gavs plats i Hearstpressen med en stor artikelserie. Men där gick Hearst för långt. Läsarnas protester tvingade honom att dra in Görings artikelserie.
Hearst-tidningarnas sensationsmakerier gick efter besöket hos Hitler ofta ut på att ”avslöja” hemska händelser i Sovjetunionen, där påhittade mord och folkmord, slavarbete, lyxliv för de styrande, svält och död för folket var ”vardagsnyheter”. Materialet kom till Hearst från Nazityskland och Gestapo. Tidningarnas förstasidor hade ofta karikatyrer och falska bilder från Sovjetunionen. Stalin avbildades ofta som en stor och elak slaktare. Tänk på att alla dessa artiklar dagligen lästes av 40 miljoner personer i USA och miljontals andra över hela världen!

En av de kampanjer som Hearst-pressen bedrev mot Sovjetunionen var den om de påstådda miljontals svältdöda i Ukraina. Kampanjen började den 18 februari 1935 i tidningen Chicago American med en stor rubrik över hela första sidan: ”Sex miljoner döda i svält i Sovjetunionen”.
För Nazitysklands räkning publicerade tidningsmagnaten och nazisympatisören Hearst fantastiska historier om ett folkmord framprovocerat av bolsjevikerna, de många miljontals döda i svält i Ukraina. Bakgrunden var den stora klasskampen över hela den sovjetiska landsbygden i början på 30-talet, när jordlösa och fattigbönder bekämpade storböndernas, kulakernas makt och reste sig i kampen för kollektivjordbruken.
Denna stora klasskamp, som berörde 120 miljoner människor, orsakade instabilitet i jordbruksproduktionen och på sina håll hungersnöd. Hungersnöden orsakade i sin tur att människorna fick ett försämrat immunförsvar och lätt blev offer för infektionssjukdomar och epidemier.
Det är beklagligt att människor for illa, men sådana epidemier var inget speciellt för Sovjetunionen. Under 1918-1920 spred sig en influensaepidemi i Europa och Amerika, den spanska sjukan, som krävde flera miljoner offer i USA och 20 miljoner döda i Europa (250 000 döda i Sverige). Ingen har anklagat de styrande i de europeiska länderna för att tagit livet av dessa människor. Mot epidemier stod länder och regeringar hjälplösa. Det var bara med penicillinets utveckling under andra världskriget som man på slutet av 40-talet kunde börja att bekämpa epidemier.
Rapporterna i Hearst-pressen om mångmiljoner döda människor i den stora svälten i Ukraina ”framprovocerad av kommunisterna” var detaljrika och fruktansvärda. Hearst-pressen använde hela sin styrka för att göra lögnen till verklighet. Den allmänna opinionen i väst påverkades starkt mot Sovjet och myten om de många miljontals döda hade börjat."

Det är ironiskt nog bara i Sverige och västvärlden Stalin är kontroversiell. De människor han påståtts förtrycka ser snarare den perioden, bortsett från andra världskriget, i sina liv som de bästa och med störst framtidsutsikter, eftersom allt förbättrades i så snabb takt.

Det är lätt att sitta i Sverige med pekpinnar man fått av fröken och läxa upp ryssar mfl om vad som är "bra".

Hungersnöden i Ukraina orsakades av att storbönderna (dvs kulakerna) spekulerade på spannmålspriserna (precis samma orsak som lett till svält i Sverige). När myndigheterna tog över jordbruket och demokratiserade det i kollektiv av småbönder som delade på traktorer brände hellre kulakerna sina förråd och slaktade sitt boskap än att lämna över dem. Matbrist uppstod, men som till slut kompenserades av massiv matimport från andra delar av unionen.

Efter revolutionen hade man som utlovat delat ut jorden till dem som brukade den. Den var inte offentligt eller statligt ägd. Efter ett antal år ackumulerade ett antal bönder stora delar av marken. Det räcker med att någon bonde ska ha otur, vara sjuk eller få missväxt för att den personens mark ska kunna köpas upp. Kulakerna klumpade ihop jorden och som klass utövade en stark påtryckningsfaktor mot resten av folket.

Sovjetunionen hade inga koncentrationsläger. Alla läger var arbetsläger, precis som i Sverige (Storsien tex). Väldigt få dog, och de flesta kom ut på straff kortare än tio år.

De enda som far illa under Stalin var de fem procent tsarister, borgare, kulaker, halickar, mafiosos m.m, som rättmätigt förtrycktes av den socialistiska staten.

Stalin kan mycket riktigt lastas för 3 miljoner döda, varav merparten med all säkerhet också var berättigad. Men det spelar ingen roll "hur många", utan snarare vem och varför.

Svartmålningen av Stalin i västpressen och i dumskolorna är det bästa betyget socialismen kan få. Här har vi ett system som lyckas leverera världens största tillväxt, som dessutom kommer folket till gagn, och som lyckas mosa ett av världens mest militariserade och industrialiserade länder i ett totalt krig, under samma period. Kungar och borgare darrade världen över. Det är något väldigt fint, och inget att rygga tillbaka för.

Ska vi räkna siffror är påven, kristendomen, amerikanska presidenter + marionetter i Indonesien bland annat, kapitalistiska oligarker de som haft ihjäl flest. Men det spelar ingen roll. Det är ingen tävling.

Antalet är inte det väsentliga, utan vem och varför. Hellre tusen döda slavägare än en död slav.

Delar av min förra flickväns släkt från forna östblocket blev deporterade till Sibirien och tvingades arbeta ihjäl sig. Du kanske borde tänka dig för vad du skriver på nätet, och inte bara se det som kul trollning eller ha näsan i böcker. Det är riktiga människor som mördats av skräckväldet under Stalin, och om du inte är beredd att möta anhöriga till dessa kanske du borde hålla käften?

En anekdot som bör vara aktuell i och med Mandelas bortgång är det faktum att han, alltså Mandela, hade tavlor på både Stalin och Lenin vid sitt skrivbord i hemmet.
Ur hans text "How to be a good communist" kan man även läsa följande:

"A Communist is a member of the Communist Party who understands and accepts the theory and practice of Marxism-Leninism as explained by Marx, Engels, Lenin and Stalin , and who subjects himself to the discipline of the Party.

The goal of Communism is a classless society based on the principle: from each according to his ability and to each according to his needs. The aim is to change the present world into a Communist world where there will be no exploiters and no exploited, no oppressor and oppressed, no rich and no poor. Communists fight for a world where there will be no unemployment, no poverty and starvation, disease and ignorance. In such a world there will be no capitalists, no imperialists, no fascists. There will be neither colonies nor wars.

In our own country, the struggles of the oppressed people are guided by the South African Communist Party and inspired by its policies. The aim of the S.A.C.P. is to defeat the Nationalist government and to free the people of South Africa from the evils of racial discrimination and exploitation and to build a classless or socialist society in which the land, the mines, the mills, our . . . . . . . (unreadable)

Under a Communist Party Government South Africa will become a land of milk and honey. Political, economic and social rights will cease to be enjoyed by Whites only. They will be shared equally by Whites and Non-Whites. There will be enough land and houses for all. There will be no unemployment, starvation and disease.

Workers will earn decent wages; transport will be cheap and education free. There will be no pass laws, no influx control, no Police raids for passes and poll tax, and Africans, Europeans, Coloureds and Indians will live in racial peace and perfect equality.

The victory of Socialism in the U.S.S.R., in the Peoples Republic of China, in Bulgaria, Czechoslovakia, Hungary, Poland and Rumania, where the living conditions of the people were in many respects similar and even worse than ours, proves that we too can achieve this important goal.

Communists everywhere fight to destroy capitalist society and to replace it with Socialism, where the masses of the common people, irrespective of race or colour, will live in complete equality, freedom and happiness. They seek to revolutionise society and are thus called revolutionaries. Those who support capitalism with its class divisions and other evils and who oppose our just struggles to end oppression are called counter revolutionaries."

Man deporterade inte vem som helst till Sibirien, precis som inte vem som helst blev deporterad till Norrland under kriget. Områdena behövde och behöver infrastruktur. Dock är motiven vitt skilda. I Sverige deporterade man arbetare och kommunister, medan man i Sovjetunionen deporterade krigsfångar, fascister och banditer - vilket var jättebra !

Ja, Mandela satt ju i kommunistpartiets centralkommitté och var ledare för den väpnade kampen mot den väststödda rasistregimen.

Tvärtom är det att jag brinner för just demokrati som gör att jag stödjer socialismen. Jag är för folkmakt och inte för pengamakt och plutokrati. Så länge de som arbetar på företagen inte är de som styr dem, och så länge det inte är de som bor i orterna som styr dem finns ingen demokrati annat än på pappret.

Er tro på "demokratin" och "friheten" i Sverige är ideologisk och närmast religiös. Precis som muslimer växer upp med islam, eller kristna med kristendomen, växer ni upp med den liberala ideologin.

Är det inte ni som håller på med brott mot mänskligheten som stödjer regimer som bombar i Afghanistan, Libyen, som kuppar andra länder, och som tillåter människor att fara illa, svälta, frysa ihjäl eller helt enkelt gå arbetslösa och därmed leva i ohälsa och dö i förtid? Är det inte ni som är extremister som stödjer de rådande regimerna, precis som de som stödde slaveriet när det var ideologiskt inne, eller feodalismen när kungen var utsedd av gud som var extremister i absoluta termer?

Spartacus var extremist och terrorist när han gjorde uppror mot sina ägare. Idag är det slavägarna som är extremister. Det är du som är extremist, vilket också historien kommer att visa. Så länge klasser och förtryck består kommer nya Lenins oavsett hur många statyer man idag fäller.

Det är bra att du går den baltiska högerextremismens ärenden. Filmen tar bilder från inbördeskrigets -22 och tillskriver dem Stalin, men också bilder tagna av Sovjetarmén i befriade koncentrationsläger.

Delar av min släkt skickades ut för att dö på slagfälten i Europa under det 30-åriga kriget, idag sitter samma härskande klass kvar vid makten, säkerligen samma adliga släkt också för den delen. Men även under kapitalismen har vi sett många dö; koloniala massmord i Syd och Nord-amerika, undertryckandet av anti-koloniala uppror, slaveriets dödsoffer och miljontals civila dödsoffer i alla dess imperialistiska krig under 1900-talet. Tänk på alla länder i tredje världen som plundrats eller utnyttjas i kapitalets namn, tänk på all den svält och misär som följer. Om det bara handlar om dödsoffer, vilket det verkar göra, så är Stalin långt ifrån den största boven i dramat.