Many mine, Much ego, Wow.

Inaktiv
Many mine, Much ego, Wow.

Jag växte upp som ensambarn och kan inte någonstans påstå att vi hade det dåligt ställt. Dom gånger jag konkret behövde dela med mig eller kompromissa var när jag hade kompisar eller släkt hemma, alternativt när jag och pappa spelade eller skulle köpa ett nytt spel. Med det sagt så var jag aldrig svår att ha att göra med, var en väldigt medgörlig liten flicka. Men kan ju inte påstå att jag alls kan sätta mig in i att ha syskon. Visst har väl jag också "lurat" oskyldiga stackare att bytet av pokemonkort skulle gynna dom och inte mig, att handkontrollen som var lite mer sliten var den bästa och att mitt äckliga godis var så pass gott att jag fick byta till mig något bättre. Dock har ju detta inte varit min vardag, så var väl säkert inte så duktig på det eller har särskilt bra koll på hur det är att leva med det 24/7.

Nu har jag under senaste veckan fått en försmak av vad som väntar. Mina pojkar är 3 år respektive 2 månader, så just nu kan inte minstingen göra så mycket väsen av sig (han förstår ju inte direkt att hans grejer försvinner heller). Och till Alla hjärtans dag hade min pappa och hans fru skickat ett paket till pojkarna med en varsin liten nalle och kort, nallar som för mina ögon såg ut att vara identiska (bortsett från att svansen var vikt på den ena). Äldste sonen tog den första nallen och jag lade den andra bredvid huvudet på minstingen som låg i babygymmet. Gick därefter ut i köket för att hämta något, när jag kommer tillbaka sitter äldste sonen med båda nallarna. Varpå jag frågar/uppmanar, "Du tar väl inte lillebrors nalle? Du har ju en egen.". Får svaret att han bara tittar och jag går sen ut i köket igen. När jag kommer tillbaka ser jag att han bytt nalle så jag frågar honom varför han tagit lillebrors, han svarar att den hade större ögon och var "faktiskt hans".

Väldigt torftigt exempel, I know. Men får känslan av att detta bara är början, han har nämligen redan börjat redogöra vad lillebror kommer få låna och inte.

Tog upp händelsen med sambon som själv är äldst i en syskonskara på 5 och försökte få höra hur illa det kan bli mellan två syskon. Svaren jag fick var inte riktigt det jag ville ha... slagsmål, slagsmål, lite mera slagsmål och springa och skylla ifrån sig hos föräldrarna. Kom väl inte som en stor chock, har ändå växt upp med släktingar som är syskon (hade väldigt nära relation till några kusinfamiljer när jag var yngre). Där var det slagsmål, tjuvnyp och djungelns lag när det gällde det mesta. Allra helst när vi spelade tv-spel.

Och på jobbet när föräldrar kommer in och köper handkontroller till sina barn så nekas vårat eget märke inte för att det är en tredjepartsvara utan för att den inte är "exakt likadan". Frågar man om en annan färg på handkontrollen för att dom lättare ska kunna skilja på dom, följer ett högt nej just för att dom inte ska gå att skilja på. Helst vill dom ofta ha en begagnad för att den ska vara lika sliten som den dom har hemma. Med alla våra spelmaskiner här hemma kommer nog detta bli ett rent helvete

Dock har jag förstått att den relation man får till sitt/sina syskon oftast inte kan ersättas av någon, ett band som väldigt få kan bryta. Det är delen av att ha syskon jag saknat som ensambarn, att man aldrig är ensam och att någon alltid förstår en när det gäller familjen.

Finns det några "syskonbarn" som kan dela med sig om vad jag har att vänta?

#blogg


signatur

Take what you can, give nothing back! Yaarr!

Medlem
Many mine, Much ego, Wow.

Min bror är sju år yngre och mina äldre systrar flyttade hemifrån ganska tidigt, så jag vet inte om det går att jämföra riktigt. Men jag har en kollega med pojkar som inte har så många år mellan varandra.

Det är nog väldigt svårt att förutse då barn precis som vuxna skiljer sig väldigt åt. En del delar allt lika medans en del är väldigt hierarkiska och det bästa skall gå till den äldste för att sedan ärvas ned.

Jag har inte barn själv, men oavsett vem jag frågar så har dom alla sagt att det har varit en mycket rolig tid när dom var små.


signatur

Time flies like an arrow, fruit flies like bananas.

We judge ourselves by our intentions and others by their behaviour.

Inaktiv

Jo, självklart finns det ingen gyllene regel för hur det kommer bli. Alla är ju olika precis som du säger

Men det jag sett och hört just med bröder, resulterar i att jag tror det kommer bli synd om minstingen ganska ofta ;P


signatur

Take what you can, give nothing back! Yaarr!

Skribent

Du kan räkna med att minstingen snabbt lär sig fördelarna med att vara just mindre. Skrika högt så fort leken slår över till storebrors fördel = mamma kommer och skäller på storebror = win. Sen är det väl en ganska väletablerad standard att småbröder konsekvent förstör äldre bröders prylar.

*Hytter med näven åt sina två yngre bröder*


signatur

Pianocovers av spelmusik – Forumtråd på FZ |Youtube

Inaktiv

Haha! Jag som trodde att storebrorserna fick alla fördelar, men då fick jag en ny vinkel på det. Låter som du har en del erfarenhet ;P


signatur

Take what you can, give nothing back! Yaarr!

1
Skriv svar