Åh du underbara sköna smärta!
Har verkligen kommit igång med träningen nu. Förra veckan blev det totalt tre pass på friskis med en helt okej blandning av kondition och styrka. Ingenting mördande eftersom jag sett till de senaste tre åren är väldigt otränad just nu. Igår fick jag också in veckans sista pass och då blev det lite löpning med en kompis till Kärrtorps nyöppnade utegym där vi testade lite olika övningar. Jag trodde att även det skulle vara av en lättare karaktär utan någon större risk för träningsvärk men frak vad jag misstog mig!
Oskar (som jag lärde känna 1984) väcker muskler han inte visste att han hade
Uppenbarligen så hade jag inte tagit ut mina ben eller ryg tidigare för efter lite marklyft och benböj så tvingas jag mer eller mindre att spendera dagen stående på jobbet. Enda gången jag satt mig ner hittills var vid lunchtid och då gjorde jag det med vetskapen om att det skulle göra ont att ställa sig igen. Hade det varit någon annan form av smärta hade jag inte varit särskilt glad men eftersom det handlar om träningsvärk välkomnar jag smärtan. Jag riktigt njuter av den. Det finns ju inget bättre bevis på att man varit riktigt duktig än rejäl träningsvärk. Det är ju också ett tecken på att man inte riktigt skött sig tidigare, men så ska jag inte tänka mig utan bara glädja mig över att jag äntligen är på gång igen. Även om det inte går alltför fort just idag.
Kul för dig! Ta vara på smärtan så länge den varar!
Heh, mjo. Det är ju verkligen bara de första gångerna man tar ut sig ordentligt som det känns så här. När den får sig en chock den inte förväntat sig... Sen vänjer den sig
