627 – dödssnittet i Dark Souls
Självplågare plågar sig själva lite extra med att redovisa hur svårt de har plågats.
Dog sjukt mycket första genomspelningen. Vilket gjorde det till den roligaste genomspelningen.
Tyckte inte spelet var lika roligt sedan när man redan visste hur man skulle överleva allt.
Samma här.
Det roligaste var att stöta på en helt ny fiende och observera luckor och svagheter för att lista ut hur du skulle kunna vinna
4 517 791......... känns det som. Första gången jag och "gänget" körde dark souls fattade vi inte vart vi skulle. Vi provade det ena och det andra, kom förvånansvärt långt i katakomberna nu när man tänker på det i efterhand, men till sist så hittade vi rätt. Kände oss ganska dumma ett tag där
Demon's Souls och Dark Souls är de ända spelen där jag är rädd för att dö.
Dog rätt många gånger första genomspelningen, oftast mot småsaker som en oväntad mob på fel ställe (Zens fortress) eller att saker lurar en på stegar etc. Däremot tyckte jag inte alls att man behövde vara rädd för bossar (förutom Gryphonen, vad fan?) då det oftast gick att få kontroll på läget.
Andra genomspelningen var trivial i jämförelse, man minns ju exakt hur man dödar alla fiender och var de bor, dessutom är det lätt att ta upp gear som oneshottar allt de närmaste timmarna.
4 517 791......... känns det som. Första gången jag och "gänget" körde dark souls fattade vi inte vart vi skulle. Vi provade det ena och det andra, kom förvånansvärt långt i katakomberna nu när man tänker på det i efterhand, men till sist så hittade vi rätt. Kände oss ganska dumma ett tag där
hehe hade en polare som köpte och började lira dark souls han hade hört hur svårt det var, och han visste inte heller vart han skulle han spenderade säkert några timmar på att försöka ta sig ner i catacombs på sina första sessioner av spelet
"Dark Souls II släpps till pc, PS3 och 360 i slutet av veckan"
Uppdatera detta. Det släpps till pc i april!
Ja, tänkte väl! Höll på att sätta tuggummit i halsen.
My bad! Ber om ursäkt för eventuella hjärtattacker.
Dog rätt många gånger första genomspelningen, oftast mot småsaker som en oväntad mob på fel ställe (Zens fortress) eller att saker lurar en på stegar etc. Däremot tyckte jag inte alls att man behövde vara rädd för bossar (förutom Gryphonen, vad fan?) då det oftast gick att få kontroll på läget.
Andra genomspelningen var trivial i jämförelse, man minns ju exakt hur man dödar alla fiender och var de bor, dessutom är det lätt att ta upp gear som oneshottar allt de närmaste timmarna.
Du måste vara den första personen i historien som inte hade några som helst problem med Ornstein & Smough, Artorias eller Manus.
Dog mer än jag kan räkna ut! Men jäklar vad skön känsla när man fastnat och förnedrats av vissa bossar för att plötsligt sätta in dödsstöten Jävlar så nöjd man blev.
Pilbågskyttarna i Anor Londo när man ska infiltrera slottet(?) Är däremot ett påfund av nån riktigt sadistisk jävel!
Dog rätt många gånger första genomspelningen, oftast mot småsaker som en oväntad mob på fel ställe (Zens fortress) eller att saker lurar en på stegar etc. Däremot tyckte jag inte alls att man behövde vara rädd för bossar (förutom Gryphonen, vad fan?) då det oftast gick att få kontroll på läget.
Andra genomspelningen var trivial i jämförelse, man minns ju exakt hur man dödar alla fiender och var de bor, dessutom är det lätt att ta upp gear som oneshottar allt de närmaste timmarna.
Du måste vara den första personen i historien som inte hade några som helst problem med Ornstein & Smough, Artorias eller Manus.
Knight Artorias på playthrough 2 ger mig mardrömmar fortfarande *snyft*
Dog rätt många gånger första genomspelningen, oftast mot småsaker som en oväntad mob på fel ställe (Zens fortress) eller att saker lurar en på stegar etc. Däremot tyckte jag inte alls att man behövde vara rädd för bossar (förutom Gryphonen, vad fan?) då det oftast gick att få kontroll på läget.
Andra genomspelningen var trivial i jämförelse, man minns ju exakt hur man dödar alla fiender och var de bor, dessutom är det lätt att ta upp gear som oneshottar allt de närmaste timmarna.
Du måste vara den första personen i historien som inte hade några som helst problem med Ornstein & Smough, Artorias eller Manus.
Ornstein & Smough tyckte jag inte var allt för svåra.
Däremot hade jag ett helvete med Bell Gargoyles.. Jag gjorde säkert uppåt 20-30 försök innan jag lyckades..
Dog rätt många gånger första genomspelningen, oftast mot småsaker som en oväntad mob på fel ställe (Zens fortress) eller att saker lurar en på stegar etc. Däremot tyckte jag inte alls att man behövde vara rädd för bossar (förutom Gryphonen, vad fan?) då det oftast gick att få kontroll på läget.
Andra genomspelningen var trivial i jämförelse, man minns ju exakt hur man dödar alla fiender och var de bor, dessutom är det lätt att ta upp gear som oneshottar allt de närmaste timmarna.
Du måste vara den första personen i historien som inte hade några som helst problem med Ornstein & Smough, Artorias eller Manus.
Artorias och Manus, not so much. Var ganska overpowered när jag kom så långt. Däremot Smough och Ornstein. Fy faaaan. Ett antal nävar i skrivbordet där.
Tar man hjälp av Solaire så är det ganska manageable dock, han tankar ofta en av dom medans man petar ned den andra.
Så jag har testat ettan nu, dog två gånger på första bossen :D.
Fick ner hans hp till en fjärdedel då han fick några för bra träffar. Andra gången instadog jag i princip när jag hoppade ner och ramlade vid hans fötter och fick smaka på en enorm klubba i huvudet.
Nu är nog det svåraste över.
Dog rätt många gånger första genomspelningen, oftast mot småsaker som en oväntad mob på fel ställe (Zens fortress) eller att saker lurar en på stegar etc. Däremot tyckte jag inte alls att man behövde vara rädd för bossar (förutom Gryphonen, vad fan?) då det oftast gick att få kontroll på läget.
Andra genomspelningen var trivial i jämförelse, man minns ju exakt hur man dödar alla fiender och var de bor, dessutom är det lätt att ta upp gear som oneshottar allt de närmaste timmarna.
Du måste vara den första personen i historien som inte hade några som helst problem med Ornstein & Smough, Artorias eller Manus.
Orn&Smough var inte så svåra imo. Bossarna är ju egentligen dom lättare delarna i spelet.
Dog sjukt mycket första genomspelningen. Vilket gjorde det till den roligaste genomspelningen.
Tyckte inte spelet var lika roligt sedan när man redan visste hur man skulle överleva allt.
Därav jag inte tycker Dark Souls är ett så svårt spel för mig själv. Första gångerna kan man dö men DS är ett sådant spel att när du vet vad man ska göra så vinner du i princip alltid.
Dog rätt många gånger första genomspelningen, oftast mot småsaker som en oväntad mob på fel ställe (Zens fortress) eller att saker lurar en på stegar etc. Däremot tyckte jag inte alls att man behövde vara rädd för bossar (förutom Gryphonen, vad fan?) då det oftast gick att få kontroll på läget.
Andra genomspelningen var trivial i jämförelse, man minns ju exakt hur man dödar alla fiender och var de bor, dessutom är det lätt att ta upp gear som oneshottar allt de närmaste timmarna.
Du måste vara den första personen i historien som inte hade några som helst problem med Ornstein & Smough, Artorias eller Manus.
Artorias och Manus, not so much. Var ganska overpowered när jag kom så långt. Däremot Smough och Ornstein. Fy faaaan. Ett antal nävar i skrivbordet där.
Tar man hjälp av Solaire så är det ganska manageable dock, han tankar ofta en av dom medans man petar ned den andra.
Solaire är lite 50/50, han blir lätt fast i ett hörn och dör innan han gjort någon skada alls, vilket gör att man får ta dem solo med mycket mer HP.