Det var inte spelen som räddade mitt liv
[ia=931942; medium]
Jag tänkte att mitt singelliv skulle präglas av sena nätter med en spelkontroll i handen och ett flitigt plinkande på tangentbordet med en uppsjö av mustiga blogginlägg som resultat. Det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Mina fantasier visade sig vara just det, och huvudet träffade väggen med en sådan kraft att jag ännu inte återhämtat mig helt.
Någonstans trodde jag att spelen skulle hjälpa mig på samma sätt som de gjorde när jag fick njursvikt. Det verkar som jag underskattade min dåvarande sambos varma knä och närvaro. Även om spelen naturligtvis hjälpte mig så var de bara ett kugghjul i ett stort maskineri som skulle hjälpa mig upp ur avgrunden. Jag lyckades till slut resa mig och sjöng lovord om spelen, när jag istället borde fokuserat på att tacka människorna som hjälpte mig.
En separation är aldrig enkel och det har varit ett helvete att efter sju år släppa taget. Inte för att beslutet var fel, utan för att jag blev av med det enda jag tagit för givet. Att kärleken försvinner är inte det samma som att alla känslor försvinner. De finns där och de gör så inåt helvete ont. Vem i helvete drar fram en handkontroll när varje andetag känns som det sista? Inte jag.
Någonstans i all misär fann jag en ny vän. Det var en upplyftande känsla att känna hur man var något mer än ett tragiskt vrak som såg hela världen i en gråskala. Sakteligen började jag vakna till liv igen och handkontrollen åkte fram. De positiva tankarna övergick dock snabbt till negativa och handkontrollen fick åter igen vila. Istället sökte jag än mer tröst hos vänner och bekanta. Det är en fantastisk känsla när ens kompiskrets finns där och stöttar – trots att man är ett deppigt vrak.
Sedan en tid tillbaka har saker och ting återgått till det bättre. Spelsuget har så sakteligen börja komma tillbaka, men jag tänker inte lovorda spelmediet. Istället ser jag spelandet som ett sundhetstecken, snarare än ett botemedel. Visst hjälper de mig att glömma allt som gnager i mitt bröst, men de är inte en en hållbar lösning.
Samtidigt går det inte att förneka det faktum att spelintresset fått mig att hitta nya vänner, som får mig att tackla dagen med ett leende på läpparna. Medan jag kämpar den sista sträckan upp mot ytan är det med spelen som sällskap, men aldrig att jag kommer tacka spelmediet mer än människorna som alltid funnits i min närhet – dag som natt.
Jag har gått igenom mitt egna #Depression Quest och det är en jävligt skön känsla att jag, trots alla buggar, kommit fram till eftertexterna.
I am the black wizards.
Starkt Johan! Se nu till att fortsätta simma och skulle du börja sjunka igen så flyt på din vän eller nyttja för all del även dina ytliga bekanta. (Jag har öl och massor med plats om du kommer söderut!)
Tackar ödmjukast! Är väldigt nära strandkanten, men tackar aldrig nej till livets goda
I am the black wizards.
Du är grym Johan. Glöm inte det!
Du är grym Johan. Glöm inte det!
Du är grym Calle!
Vi är alla avskedade!
Du är grym Johan. Glöm inte det!
Du är grym Calle!
Vi är alla avskedade!
Det är vi sannerligen och låt oss med detta i åtanke njuta av en god natts sömn.
I am the black wizards.
Jag är inte avskedad! (Och sover inte heller)
Avskedad! God natt.
Du är grym Johan. Glöm inte det!
Du är grym Calle!
Vi är alla avskedade!
Påminner om när grin konkade, efter mötet så visste ingen riktigt hur det skulle hanteras, så då satte jag mig och spelade QL, inne i spelet var en arbetskamrat som var sjuk och frågade förvånat i pubchatten varför _jag_ spelade QL klockan 14 liksom, svaret blev att "Grin konkat och det är slut med allt" - har aldrig spelat så bra som då dock. min livs match.
Too real to be a dream, too painful to be a nightmare.
Fint skrivet Johan!
Jag har varit med min nuvarande tjej i lite över tre år nu, och vi är still going strong.
Men bara tanken på att det skulle kunna ta slut i framtiden knäcker mig helt - säkert delvis för att vi just nu är väldigt långt ifrån något sådant.
Jag är noga med mig själv att inte ta henne för givet (tyvärr så ertappar man ju sig själv med att man är lite dum i huvudet då och då) och jag tar din berättelse som ytterligare en påminnelse att inte göra just det.
Be strong, bro.
Jag har en jävligt grotesk policy själv, ifall det värsta skulle inträffa - välj droger före självmord!
...sen så kan ju det enkelt urarta till ett fördröjt självmord, men...
Ungefär lika bra som Hitlers "contingency plan" nere i bunkern.
Väldigt fint och inspirerande skrivet. <3
Fint skrivet Johan!
Jag har varit med min nuvarande tjej i lite över tre år nu, och vi är still going strong.
Men bara tanken på att det skulle kunna ta slut i framtiden knäcker mig helt - säkert delvis för att vi just nu är väldigt långt ifrån något sådant.
Jag är noga med mig själv att inte ta henne för givet (tyvärr så ertappar man ju sig själv med att man är lite dum i huvudet då och då) och jag tar din berättelse som ytterligare en påminnelse att inte göra just det.
Be strong, bro.
Jag har en jävligt grotesk policy själv, ifall det värsta skulle inträffa - välj droger före självmord!
...sen så kan ju det enkelt urarta till ett fördröjt självmord, men...
Ungefär lika bra som Hitlers "contingency plan" nere i bunkern.
Man kan ju inte hålla på att täcka på att det en gång kan ta slut, det enda man kan göra är att visa varandra kärlek och respekt.
Väldigt fint och inspirerande skrivet. <3
Tack <3
När min flickvän var som mest deprimerad för ett tag sedan(och jag tog hand om henne i princip själv) så hjälpte spelen mig att slappna av på nätterna medan hon sov.
Man ska självklart inte förneka vikten i att fly verkligheten. Man måste vila huvudet ibland och då är spel ett fantastiskt hjälpmedel. Är det depression och ångest så gäller det att "rycka upp sig" och inse att man klarar det inte alltid på egen hand. Det är också ett problem som är jävligt svårt att fly ifrån.
I mitt fall var det rätt jobbigt, med tanke på att jag inte ville vara kvar i relationen, men samtidigt blev helt vilsen av att vara själv.
I am the black wizards.
Tyvärr varar inget för evigt; därför bör man njuta av det man har, så länge det varar. Nu lät det lite pessimisstiskt kanske, men det kommer från en som också tog en kvinna för givet för länge sedan. Det misstaget har jag aldrig gjort om igen.
Mot framtiden, och mot allt fint som väntar där
Tyvärr varar inget för evigt; därför bör man njuta av det man har, så länge det varar. Nu lät det lite pessimisstiskt kanske, men det kommer från en som också tog en kvinna för givet för länge sedan. Det misstaget har jag aldrig gjort om igen.
Mot framtiden, och mot allt fint som väntar där
Det är ju tyvärr något jag fått lära mig den hårda vägen. Du har naturligtvis rätt i att inget varar för evigt, men någonstans vill jag ändå tro på den där kärleken som aldrig dör.
Framtiden ser rätt ljus ut och har haft förbaskat roligt – även under den mörkaste perioden. Det som varit svårast är att finna sig i situationen. Ja, det var väl inte helt enkelt att bo ihop med sitt ex i tre månader heller.
Skön snubbe, bra inlägg. Téskål och gruppkram!
Kram och tack <3
I am the black wizards.
Tyvärr varar inget för evigt; därför bör man njuta av det man har, så länge det varar. Nu lät det lite pessimisstiskt kanske, men det kommer från en som också tog en kvinna för givet för länge sedan. Det misstaget har jag aldrig gjort om igen.
Mot framtiden, och mot allt fint som väntar där
Det är ju tyvärr något jag fått lära mig den hårda vägen. Du har naturligtvis rätt i att inget varar för evigt, men någonstans vill jag ändå tro på den där kärleken som aldrig dör.
Framtiden ser rätt ljus ut och har haft förbaskat roligt – även under den mörkaste perioden. Det som varit svårast är att finna sig i situationen. Ja, det var väl inte helt enkelt att bo ihop med sitt ex i tre månader heller.
Skön snubbe, bra inlägg. Téskål och gruppkram!
Kram och tack <3
Jag bodde med mitt ex. i sex månader tills jag äntligen hittade en lägenhet. Det som inte dödar oss, stärker oss.
Tyvärr varar inget för evigt; därför bör man njuta av det man har, så länge det varar. Nu lät det lite pessimisstiskt kanske, men det kommer från en som också tog en kvinna för givet för länge sedan. Det misstaget har jag aldrig gjort om igen.
Mot framtiden, och mot allt fint som väntar där
Det är ju tyvärr något jag fått lära mig den hårda vägen. Du har naturligtvis rätt i att inget varar för evigt, men någonstans vill jag ändå tro på den där kärleken som aldrig dör.
Framtiden ser rätt ljus ut och har haft förbaskat roligt – även under den mörkaste perioden. Det som varit svårast är att finna sig i situationen. Ja, det var väl inte helt enkelt att bo ihop med sitt ex i tre månader heller.
Skön snubbe, bra inlägg. Téskål och gruppkram!
Kram och tack <3
Jag bodde med mitt ex. i sex månader tills jag äntligen hittade en lägenhet. Det som inte dödar oss, stärker oss.
Åh, jisses... Fast, den gamla klyschan stämmer. Har varit rätt nere i skiten innan och det hjälpte mig i den här situationen.
I ett förhållande sopar man undan alla de där småsakerna man stör sig på och det där insåg jag rätt snabbt efter att vi gjort slut. Det blev några intressanta månader
I am the black wizards.
Samma här, men vi är vänner idag, så allt groll vi hade i det förflutna är bortglömt. Man måste gå vidare på alla sätt man kan.